Kategorier
Kulturkoll Romankoll

För länge sedan – den förflutna verkligheten

helena-top

Det är dags att gå in i en ny temaperiod. Vi har under de senaste veckorna fördjupat oss i relationer och vad som kan hända i spänningsfältet mellan människor. Nu ska vi i stället blicka bakåt, men så klart kommer även detta handlar om relationer. Vi är några i kollot som är extra intresserade av historia, men det är kanske inte alla av oss som läser historiska skildringar. Eller gör det med sådan vördnad som Helena gör. Helenas läsning och omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda är en näst intill religiös upplevelse.

historia (latin, av grekiska historiʹa ’vetande’, ’kunskap’, ’forskning’, ’berättelse’, till hiʹstōr ’kunnig’)dels den förflutna verkligheten, dels beskrivningen och utforskningen av denna verklighet. Säreget för historia är att den verklighet som skall utforskas inte direkt kan iakttas eller nås genom experiment utan måste utforskas genom de spår människor i det förgångna lämnat efter sig. (Källa: ne.se)

Det som gör att jag många gånger fastnar lite extra för historiska romaner – helt eller delvis ”based on a true story” – är att läsningen kan växa till så mycket mer. Om jag fastnar riktigt rejält i den berättande historien finner jag mig själv sökandes efter mer information. Jag vill veta mer. Jag behöver veta mer. Jag kan inte riktigt släppa taget. Och visst är det så att mina texter om böckerna blir fördjupande och månne mer intressanta att läsa. Så med det sagt kan vi konstatera att emellanåt kan läsningen bli som allra bäst efteråt, när jag har fördjupat mig i verklighetens historia och hela boken får ett nytt liv och blir på så sätt oförglömlig. Jag ska ge er några exempel.

Emma Clines Flickorna är en sådan bok. Bakgrundshistorien är lika känd och skrämmande. Det handlar om Charles Manson och hans ”familj”, hans flickor, hans sekt och det som kommer att leda fram till det s.k. Tate-LaBianca-morden (då bl a den gravida skådespelaren Sharon Tate som var gift med regissören Roman Polanski mördades).

Termen picture bride (postoderbrudar) härrör från 1920-talets USA då arbetsinvandringen från Japan och Korea var tämligen stor. Det var främst män som emigrerade och som sedan via någon form av mäklarfirma kunde välja brudar (genom att urvalsmetoden: fotografier) från sina respektive hemländer. Den som introducerade mig till denna del av historien var Julie Otsuka i romanen Vi kom över havet.

Johanna Holmstöm fick mig att fördjupa mig i Själö hospitals – Finlands första mentalsjukhus – historia. Det uppfördes 1622 och var då ett sjukhus för spetälskesjuka, men redan då fanns där ett avskilt dårhus. I slutet av 1700-talet försvann den sista spetälskesjuke och Själö hospital blev ett sjukhus för mentalt sjuka. I slutet av 1800-talet flyttades alla män från Själö och sjukhuset blev enkom ägnat kvinnliga patienter. I Holmstöms Själarnas ö får vi läsa om några av alla de kvinnor som bodde där:  ”De lama, de lytta, de oligofrena, de epileptiska, de blinda, de döva, de monomana, de stumma, de morbida, melankolikerna och neurastenikerna.
Imbecillitas. Idioti. Dementia praecox.”

Avslutningsvis vill jag också lyfta Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om medellösa familjer som under tidigt 1900-tal bodde på Mississippi i sina husbåtar och som tvingades i ständig rörelse för att inte bli bortkörda. Samhället betraktade dessa människor som mindre önskvärda och jag drar inte helt osökt trådar till hur vi i Sverige behandlade dem som vi då kallade tattare (resandefolk, romer) och hur vi tvingade dem till tvångssterilisering och omhändertog deras barn. Rill, Queenie och Briny och resten av familjen Foss är sprungna ur författarens fantasi, men barnhemmet och den hemska ökända skandalen som du kommer att bli varse i boken är sann. Georgia Tann, som var föreståndare för Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society), kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet.

För övrigt är fotot som är utvald bild till detta inlägg kopplat till just Lisa Wingate. När Wingate såg detta foto började personerna och historien i Innan ni tog oss få liv. ”From this photo, Rill and her five siblings sprang magically to life. They arrived with names and ages and personalities. Four girls and a boy—Rill, Camellia, Lark, Fern, and Gabion. Little stairsteps of twelve, ten, seven, four, and two years old, free-floating down the wide, muddy river, their lives controlled only by water, and wind, and seasons.” Visst är det spännande!

Nu är det dags för Kulturkollo att fokuserar extra på den förflutna verkligheten – den som var för länge sedan. Välkommen in till vårt nya tema – för länge sedan! 

Kategorier
Kulturkoll

Linda listar 2019

Linda

Vad tänker jag på när jag tänker på 2019? Ett ganska kämpigt år på vissa plan, men också ett år då jag ändå landat lite i den verklighet som är min. Jag minns fantastiska kulturmöten och som alltid när jag sammanfattat de senaste åren är jag fantastiskt glad över alla människor jag lärt känna genom bloggandet. Ni är en viktig del av mitt liv.

Här kommer min sammanfattning av kulturåret 2019. Jag har tagit mig friheten att lägga till några egna punkter:

Årets mest oväntade: Att Greta Thunberg, som jag läste om i början av året i boken Scener ur hjärtat, skulle få den uppmärksamhet hon fått. För mig var boken stark främst för att jag kände igen mig så mycket i Ernmans kamp för sina barn och den kampen gör Gretas framgång än mer fantastisk.

Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker jag läste om både som ”riktig” bok och i bearbetad version då jag gjorde ett arbetsmaterial om den för Vilja förlag.

Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson. Den hade kunnat finnas med på väldigt många punkter på den här listan.

Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp, Marta Breen & Jenny Jordahl är en tecknad bok om kvinnokamp. Mycket läsvärd.

Årets gråtfest: Jag lyckades börja gråta till varje avsnitt av Allt för Sverige. Lipgaranti helt enkelt.

Årets småfniss: Regnmannen av Jonas Karlsson fick mig att fnissa en hel del. Huvudpersonen Ingemar är en pensionerad regissör och nybliven änkling som hittar en kran på baksidan av huset som han kan styra regnet med.

Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk berättelse om fängslade och fängslande kvinnor.

Årets hur fan tänkte ni: Att Svenska Akademien väljer att ge Peter Handke Nobelpriset i litteratur i ett läge då förtroendet för institutionen redan är galet låg. Så världsfrånvarande och korkat.

Årets dystopi: Jag läste äntligen dystopi-klassikern Väggen av Marlen Haushofer och det är jag glad för. Tv-serien Years and Years var också en fantastiskt välskriven och obehaglig dystopi som utspelar sig bara några år från nu.

Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson. Riktigt fin bok om ett hbtq-seniorboende.

Årets nya bekantskap: Jag läste både Anteckningar från en orolig planet och Skäl att fortsätta leva av Matt Haig. Två starka läsupplevelser.

Årets tegelsten: Pachinko, Min Jin Lee är en fantastisk berättelse om flera generationers koreaner där de senare bor i Japan.

Årets återseende: För andra gången besökte jag Virginia och Leonard Woolfs Monk’s House i Rodmell. En magisk plats. På samma resa var vi på Charleston Farmhouse där hennes syster Vanessa Bell bodde med sin man Clive Bell och sin älskare Duncan Grant.

Årets huvudperson: Jag hade aldrig velat ha henne i min närhet, men Johanna i Nora eller Brinn Oslo brinn är en fantastisk karaktär att läsa om.

Årets bifigur: Ilse i The Lost man av Jane Harper som mister sin man Cam är en spännande karaktär att läsa om.

Årets filmupplevelse: Att se Rocketman på en gammal biograf i Eastbourne var en upplevelse jag sent ska glömma.

Årets kan-inte-släppa-den: Oväntat nog läste jag Älskarinnorna av Elfriede Jelinek i ett svep. En fantastisk bok.

Årets ungdomsbok: Svårt att välja, men Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en riktigt känslofylld och läsvärd berättelse om Tilda som åker på språkresa.

Årets ”unga vuxna”: Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en fin skildring av vänskap över generationsgränserna.

Årets mest imponerande: Barnet: en sonettkrans av Olivia Bergdahl är fantastiskt bra och välskriven.

Årets charmigaste: Att läsa en ny bok av Mhairi McFarlane är alltid en högtidsstund och Det kommer aldrig vara över för mig är helt klart årets charmigaste.

Årets coolaste: Stina Wollter är fantastisk. Så är det bara. Hennes Kring denna kropp var en fantastisk läsupplevelse.

Årets sämsta mamma: Utan tvekan Christinas mamma i den självbiografiska Den som lever stilla av Leonora Christina Skov.

Årets krim: Camilla Grebe är alltid bra, men hennes senaste Skuggjägaren är bättre än bäst.

Årets pristagare: Jag blev glad år att Camilla Grebe fick pris för bästa Kriminalroman och att Olga Tokarczuk tilldelades Nobelpriset i litteratur. Coolast var ändå den danske poeten Jonas Eika Rasmussen som vann pris för sin diktsamling Efter solen och i tacktalet läste lusen av den danska regeringen.

Årets underskattade: En av årets bästa böcker var Asymmetri av Lisa Halliday. En bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Årets sönderpratade: Testamente av Nina Wähä, som jag försökt läsa men gett upp. Ska försöka en gång till tror jag. Någonting måste jag ju ha missat.

Årets serie: Louise Boije af Gennäs avslutade sin Motståndstrilogi med Verkanseld. Spänning på hög nivå.

Årets scen: Vi som fick leva om våra liv på Backa Teater och senare också på Dramatens scen Elverket är en pjäs som bygger på intervjuer med olika människor som får berätta om saker de hade gjort annorlunda om de fått leva om sina liv.

Årets konstupplevelse: Jag besökte för första gången Louisiana Literature och passade också på att se Pippilottis helt fantastiska utställning.

Årets TV-serie: Liksom Helena har jag ägnat hela hösten åt att se de tolv säsongerna av Big Bang Theory. En fantastiskt serie. Annars var de två första säsongerna i La Casa de Papel en riktigt stor tv-upplevelse. Så himla snygg!

Årets titel: 10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak vars titel anger den tid det tar från det att en människa dör, tills hen slutar att finnas till. En fantastisk bok som jag hoppas översätts till svenska.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar, v. 35 2019

linje-kulturkollo

Så har vi kommit till de allra sista skälvande dagarna på sommaren, och hösten står och knackar på. Sista augustiveckan har vi ägnat åt lyrik, vad första septemberveckan ska handla om är ännu en djup hemlighet, men vad vi än skriver om här på kollot så läser vi själva vilt våra egna böcker. Här är det vi läst och recenserat på våra egna bloggar i veckan:

 

Ett enklare liv av Anna Fredriksson (Linda)

Geniet från Breslau av Lena Einhorn (Anna)

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström (Linda)

Moonrise av Sarah Crossan (Helena)

Nörd av Mina Lystad (Carolina)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Linda)

The Lost man av Jane Harper (Linda)

Transit av Rachel Cusk (Anna)

Villa Havsbris av Carolina Säfstrand (Linda)

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek (Linda)

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 34 2019

Ja, hör ni. Då har vi verkligen sparkat igång höstterminen ordentligt. Vi ser fram emot allt nytt som ska komma samtidigt som vi har sommarens läsning färskt i minnet. Vissa drar ner på lästakten och andra ökar istället när semestern är slut och man kommer tillbaks till gamla rutiner. Om det märks i vår läsning kan ni kolla in i listan nedan. Kika gärna in på våra respektive bloggar och se vad vi har läst och skrivit om under veckan som gått.

Att skriva av Marguerite Duras (Helena)

Filix Wood – Bara den svagaste överlever av Petrus Dahlin (Carolina)

Goda omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett (Helena)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Fanny)

Jag ser dig av Mari Jungstedt (Anna)

Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död av Lina Schollin Ask (Anna)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Fanny)

Someone to Care av Mary Balogh (Carolina)

Someone to Trust av Mary Balogh (Carolina)

The City of Brass av S.A. Chakraborty (Carolina)

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand (Anna)

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 41 2018

linje-kulturkollo

Det är fredag och dags för samlingsinlägget över de böcker vi läst och bloggat om på våra egna bloggar. Tycker ni att det har blivit för mycket hundfokus den här veckan kanske ni hittar andra lästips här nedan. Varsågoda!

Bilder av henne av Karin Slaughter (Lotta)

Den sista flickan av Nadia Murad (Anna)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Anna)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Helena)

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell (Helena)

Ensamfjäril av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Höstgärning av Stephen King (Anna)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Lotta)

Red Sister (Book of the Ancestor 1) av Mark Lawrence (Carolina)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Ulrica)

30 dejter på 30 dagar av Sarah Title (Ulrica)

Utan dig av Pernilla Alm (Ulrica)