Etikett: Jubileumsvecka

Tre år. Tänk ändå. Det är längre än min dotter har funnits. Längre än jag bott i mitt hus. Även om jag bara har varit med på ett hörn i 1,5 år så känns det ändå speciellt att bloggen faktiskt har hållit i sig. Vi har visserligen alla bloggat längre än så så det är ju inte konstigt alls, men tveklöst värt att fira ändå. Dessutom har de här åren verkligen gett upphov till så många fina inlägg som förtjänar att lyftas fram minst en gång till. Och skrattas åt. För är det något jag har gjort mycket sedan jag blev medlem i det här kollot så är det att skratta. Ofta tillsammans, ofta åt andras lustigheter.

Som i våras när alla på kollot samlades för att faktiskt åka på kolla irl och titta på Eurovision ihop i ”Vem vinner kollomello??”. Och Carolina hade mage att tippa om vem skulle hålla sig vaken längst med hjälp av Eurovisionspoäng. Att hon fick ganska rätt kanske vi ska tala tyst om.

Humor är något som genomsyrat stora delar av bloggen men kanske framför all delar av kollomedlemmarnas inlägg. Jag måste erkänna att om jag måste välja en kolonist som fått mig att skratta flest gånger så är det ingen konkurrens.

Jag har suttit några kvällar nu och precis som mina kollo-kollegor läst igenom inlägg från de tre åren som gått sedan vi startade Kulturkollo. Och… ju längre jag satt, desto stoltare blev jag. Vi är så kloka! Och finurliga! Och duktiga på att skriva! Uppfylld av en lätt (hehe…) hybris bestämde jag mig för att lyfta denna  kunskapsbredd, dessa livsfilosofiska djup eller all denna uppfinningsrikedom de där 1900 publicerade inläggen har.

Ta bara Lottas inlägg När tiden står stilla. När tiden tar slut.  där hon filosoferar om tiden på ett sätt som är väldigt personligt utlämnande samtidigt som det ger läsaren igenkänning. Så bra att jag får tårar i ögonen.

Och så klokt Anna skriver om barns lust till läsning och lockande läsning med hjälp av böcker som handlar om fotboll i Pisa, pojkar och Zlatan. Många bra tips och en stor bit av min egen skolbibliotekarievardag – ett inlägg att använda!

Ni vet kanske hur det är när man suttit och kämpat med ett inlägg i flera dagar, kanske veckor. Läst in en massa information, vridit och vänt på tankarna, vägt varje ord. Så publiceras inlägget och det händer absolut ingenting. Få läsare, inga kommentarer. Intresset finns inte, men du känner ändå att det borde ha funnits, då du faktiskt skrivit något bra. Det är sådana inlägg jag tänker lyfta i mitt bidrag till denna jubileumsvecka.

Totalt har det blivit nästan 1900 inlägg, så att några blivit förbisedda är inget att hetsa upp sig över, det är bara det att jag tycker att de är läsvärda. Flera inlägg som kanske hade en trög start har också visat sig vara de mest långlivade, så lite lön för mödan får vi allt. Jag skulle ändå vilja tipsa om några inlägg som jag tycker är värda fler läsare. Hur lång tid de tog att skriva ska jag låta vara osagt, men bra är de.

När vi startade Kulturkollo var tanken att vi skulle blogga lite som vi ville, men snart insåg vi att det var svårt att hålla ihop ett kollektiv utan en tydlig riktning. Vi startade ganska snart med de veckoteman som sedan blivit vår grej. I det nu mycket omfattade planeringsdokumentet (som några gånger varit i papperskorgen och vänt) planeras det friskt för innehåll de närmaste veckorna. Under de få möten vi lyckas få till i den verkliga världen (Norrbotten till Skåne, det är inte lätt att enas om en mötesplats) spånar vi teman för glatta livet. Inte sällan tycker vi att vi har en sjukt bra idé till ett tema, men några veckor senare har i alla fall jag helt glömt vad det var för bra idé vi egentligen hade. Andra gånger har vi några dagar innan inte en enda idé, men slutresultatet blir ändå bra. Vissa teman går som en dans, medan andra bjuder motstånd. Det är för mig tjusningen med att blogga tillsammans med andra på Kulturkollo.

Många teman har det blivit, vissa har återanvänts och andra kommer vi troligen aldrig att skriva om igen. Hela listan hittar du här.

Vad har ni läsare då uppskattat mest? Rapporterna från Bokmässan är de mest lästa. Ett annat populärt tema, som vi återkommit till, är Prisa, prisade, prisat, som vi hade de två första åren i anslutning till Nobelpriset och Augustpriset. Kanske dags för ett liknande igen i år.

Mest populärt 2015 var förutom mässrapporten temat Att skriva, som innehöll en del intervjuer med författare om deras skrivande. Sedan följde Magi, mystik och metafysik (ja vi gillar tretal) och Berlin. 2016 läste ni helst om noveller och andra korta texter i temat Kort och gott.  Även teman som Hiss och diss, Hjältar och hjältinnor och Gubbvecka var också välbesökta. I år toppar vår resa till Irland i temat Den gröna ön, tätt följt av det mer allvarliga Orättvisa och förtryck.

Vi har skrivit om olika genrer, städer, länder och företeelser. Att blanda högt och lågt är kul och utmanande. Hoppas ni tycker detsamma.

Det är tre år sedan vi startade bloggkollektivet Kulturkollo, tre år som gått rasande fort och samtidigt känns som en evighet. Den här veckan ska vi ägna oss åt att blicka bakåt och frossa i höjdpunkter från åren.

Det finns två minnen från de här åren som ligger mig extra varmt om hjärtat. Det ena är mitt och Helenas första möte med Mhairi McFarlane på Bokmässan 2015. Vi hade ett långt och trevligt samtal med många skratt, och en del prosecco. Om hennes böcker, om andra böcker, om katter, om feminism, om sociala medier – ja allt mellan himmel och jord.

Det andra minnet är bokcirkelmötet med Kim Thúy på Bokmässan 2016. Hon skakade om oss alla som var där, det var en sådan energi i rummet, hennes berättande var magiskt, hela hon var magisk och hon trollband oss alla med sin närvaro. Och jag hade inte ens tänkt gå dit! Jag tycker inte om bokcirklande och att prata sönder böcker, men jag hade inget bättre för mig och Anna utlovade en upplevelse utöver det vanliga, och det blev det ju också. Tack för att du övertalade mig Anna!

Till skillnad från mig, som då inte tycker om att dissekera texter och böcker, så gör bland annat Viktoria det. Hennes inlägg om sin kärlek till Macbeth är ett sånt där inlägg som jag läser fascinerat och önskar att jag också hade en sådan passion för Shakespeare. Men det har jag inte. Jag känner mig ofta för dum för att ens ha en åsikt om stora författare, men Helena skriver något klokt i sitt inlägg Lika inför döden, ”Jag är på intet sätt Shakespeareexpert, det känns på gränsen till förmätet att ens skriva om honom och hans texter, vilket är ganska konstigt – hur ska vi någonsin kunna uppskatta klassikerna om vi inte törs prata om dem av rädsla för att känna oss…dumma?”

Det är kloka ord, och det är något som för mig definierar vad Kulturkollo handlar om. Att bredda litteraturen, att utmana, att prova på nya saker. Här är vi 8 stycken som bloggar och delar med oss av våra tankar om brett och smalt, populärt och udda, finkultur och populärkultur, högt och lågt. Det utmanar mig som skriver – om ett ämne som jag kanske knappt känner till. (Brittiska imperiet?,  Lyrik och längtan?, Kanada? Hjälp!) Det utmanar också dig som läser – inlägg om ett ämne som kanske egentligen inte intresserar men som visar sig väcka tankar och kanske föder ett inlägg på din egen blogg. Jag tycker det är ganska häftigt när det blir så.

Hoppas att ni hänger med oss under veckans navelskåderi när vi dammar av gamla favoriter, sammanfattar och summerar, statistiknördar och listar. Kanske ni hittar något läsvärt ni missat – det är lätt i den här floden av inlägg vi skrivit under åren. (Cirka 1900 har det blivit!)