Kategorier
Kulturkoll Romankoll

För länge sedan – den förflutna verkligheten

helena-top

Det är dags att gå in i en ny temaperiod. Vi har under de senaste veckorna fördjupat oss i relationer och vad som kan hända i spänningsfältet mellan människor. Nu ska vi i stället blicka bakåt, men så klart kommer även detta handlar om relationer. Vi är några i kollot som är extra intresserade av historia, men det är kanske inte alla av oss som läser historiska skildringar. Eller gör det med sådan vördnad som Helena gör. Helenas läsning och omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda är en näst intill religiös upplevelse.

historia (latin, av grekiska historiʹa ’vetande’, ’kunskap’, ’forskning’, ’berättelse’, till hiʹstōr ’kunnig’)dels den förflutna verkligheten, dels beskrivningen och utforskningen av denna verklighet. Säreget för historia är att den verklighet som skall utforskas inte direkt kan iakttas eller nås genom experiment utan måste utforskas genom de spår människor i det förgångna lämnat efter sig. (Källa: ne.se)

Det som gör att jag många gånger fastnar lite extra för historiska romaner – helt eller delvis “based on a true story” – är att läsningen kan växa till så mycket mer. Om jag fastnar riktigt rejält i den berättande historien finner jag mig själv sökandes efter mer information. Jag vill veta mer. Jag behöver veta mer. Jag kan inte riktigt släppa taget. Och visst är det så att mina texter om böckerna blir fördjupande och månne mer intressanta att läsa. Så med det sagt kan vi konstatera att emellanåt kan läsningen bli som allra bäst efteråt, när jag har fördjupat mig i verklighetens historia och hela boken får ett nytt liv och blir på så sätt oförglömlig. Jag ska ge er några exempel.

Emma Clines Flickorna är en sådan bok. Bakgrundshistorien är lika känd och skrämmande. Det handlar om Charles Manson och hans ”familj”, hans flickor, hans sekt och det som kommer att leda fram till det s.k. Tate-LaBianca-morden (då bl a den gravida skådespelaren Sharon Tate som var gift med regissören Roman Polanski mördades).

Termen picture bride (postoderbrudar) härrör från 1920-talets USA då arbetsinvandringen från Japan och Korea var tämligen stor. Det var främst män som emigrerade och som sedan via någon form av mäklarfirma kunde välja brudar (genom att urvalsmetoden: fotografier) från sina respektive hemländer. Den som introducerade mig till denna del av historien var Julie Otsuka i romanen Vi kom över havet.

Johanna Holmstöm fick mig att fördjupa mig i Själö hospitals – Finlands första mentalsjukhus – historia. Det uppfördes 1622 och var då ett sjukhus för spetälskesjuka, men redan då fanns där ett avskilt dårhus. I slutet av 1700-talet försvann den sista spetälskesjuke och Själö hospital blev ett sjukhus för mentalt sjuka. I slutet av 1800-talet flyttades alla män från Själö och sjukhuset blev enkom ägnat kvinnliga patienter. I Holmstöms Själarnas ö får vi läsa om några av alla de kvinnor som bodde där:  “De lama, de lytta, de oligofrena, de epileptiska, de blinda, de döva, de monomana, de stumma, de morbida, melankolikerna och neurastenikerna.
Imbecillitas. Idioti. Dementia praecox.”

Avslutningsvis vill jag också lyfta Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om medellösa familjer som under tidigt 1900-tal bodde på Mississippi i sina husbåtar och som tvingades i ständig rörelse för att inte bli bortkörda. Samhället betraktade dessa människor som mindre önskvärda och jag drar inte helt osökt trådar till hur vi i Sverige behandlade dem som vi då kallade tattare (resandefolk, romer) och hur vi tvingade dem till tvångssterilisering och omhändertog deras barn. Rill, Queenie och Briny och resten av familjen Foss är sprungna ur författarens fantasi, men barnhemmet och den hemska ökända skandalen som du kommer att bli varse i boken är sann. Georgia Tann, som var föreståndare för Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society), kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet.

För övrigt är fotot som är utvald bild till detta inlägg kopplat till just Lisa Wingate. När Wingate såg detta foto började personerna och historien i Innan ni tog oss få liv. “From this photo, Rill and her five siblings sprang magically to life. They arrived with names and ages and personalities. Four girls and a boy—Rill, Camellia, Lark, Fern, and Gabion. Little stairsteps of twelve, ten, seven, four, and two years old, free-floating down the wide, muddy river, their lives controlled only by water, and wind, and seasons.” Visst är det spännande!

Nu är det dags för Kulturkollo att fokuserar extra på den förflutna verkligheten – den som var för länge sedan. Välkommen in till vårt nya tema – för länge sedan! 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Vinter med Kulturkollo #vinteräventyr

När ni läser det här så är jag ute på årets sedvanliga #vinteräventyr. De senaste åren har vi tillbringat den första veckan på året på resande fot och varför ändra på ett vinnande koncept? När jag drar på vinteräventyr så är det lågt från skidor och snö, för min del handlar det alltid om städer: Lissabon, London, Valencia, Nice, Rom. I år San Fransisco!

Idén till just den här resan har jag ruvat på länge men det var oväntat nog, eller kanske fullt väntat, några böcker som fick mig att göra slag i saken. Flickorna av Emma Cline var den avgörande läsningen men Julie Otsukas romaner När kejsaren var gudomlig och Vi kom över havet om de japanska immigranternas öde i Kalifornien gjorde mig också sugen. Särskilt när jag såg bilder från museet Asian Art Museum och Golden Gate Park.  Sedan har jag förberett mig genom att läsa John Steinbeck, hittills har jag skrivit om Det stora kalaset och Möss och människor inne på min blogg. National Steinbeck Center i Salinas är ett givet besöksmål. Naturen längs kusten med sina spektakulära vyer ser jag fram emot och till SFMoMa är biljetten redan köpt. Troligen har jag redan rapporterat en hel del på min privata blogg så vill man följa resan så kila dit så får ni följa med på #vinteräventyr.

Kategorier
Romankoll

Hoppas du får ett eländigt läslov!

helena-top

I bästa fall får jag ett par extra dagar ledigt denna vecka, men så mycket mer än så blir det inte. För er som [avundsjukan!] har den fantastiska möjligheten till ett läslov vill jag tipsa om en eländig läslista (för vuxna kanske bör tilläggas). Den består av titlar jag läst i år och behöver nödvändigtvis inte betyda att de har kommit ut i år och den minsta gemensamma nämnaren är helt enkelt att de är känsloladdade och till bredden fyllda av mörker (vilket inte betyder att de utesluter ljus). Huruvida sluten är sockersöta eller inte förtäljer inte detta inlägg. Håll till godo:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson, Gilla böcker (2014)
Boken handlar om tvillingarna Noah och Jude och då familjen drabbas av en svår tragedi och tycks hela världen gå sönder. Så också bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig.

flickan  av Angelika Klüssendorf, Thorén & Lindskog (2014)
flickan (ja liten begynnelsebokstav) är en särdeles eländeshistoria och brutal uppväxtsskildring om en flicka i DDR. I bokens inledning förstår vi att den tolvåriga namnlösa flickan och hennes sexåriga bror Alex har varit inlåsta ”sedan dagar” i lägenheten och livet för de båda barnen består av misär, svält och våld. Fruktansvärd på så många vis och intressant skildrad av författarens distanserade språk.

Kategorier
Kulturkoll

Havet, hafið, the sea, la mer, die See, il mare, meri

Linda

Havet utgör drygt 70% av jordens yta. Havet det vackra och ibland hotfulla. Havet som vi njuter av på sommaren. Havet som vi nu läser om nästan varje dag, då människor flyr över det. Havet som inte sällan tar någons liv. Havet som, om havsytan höjs, kanske kommer att ta ännu fler. Havet är ständigt närvarande, oavsett storm eller stiltje. Det finns så många böcker där havet är huvudperson, tavlor som porträtterat det och sånger som handlar om det.

Läs gärna Navid Modiris text, där han gör en parafras på Julie Otsukas Vi kom över havet, där de japanska kvinnorna är utbytta mot de som nu flyr över Medelhavet.

 

Vi kom över havet.
Vi gömde oss under högar av segelduk.
Vi kom i lastbilar, bussar och sotfärgade personbilar.
Vi kom i grupper, i familjer, i par och ensamma.
Vi gick försiktigt över sanddyner, vi smög över kullar.
Vi gick tålmodigt längs motorvägar.

 

Det är havet i kulturen vi kommer att skriva om i veckan. Som vanligt utifrån olika perspektiv.

Nu drar vi till havs!

 

Photo by Joseph Barrientos on Unsplash

 

Kategorier
Romankoll

Då har vi samläst När kejsaren var gudomlig – ny bokcirkel på gång!

linje-kulturkollo
Vemodig, upprörande och intensiv var några av de ord som Kulturkollo Läsers deltagare valde när de ville beskriva När Kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Snart är det dags för alla bokcirkeldeltagare att bänka sig framför Babel, dags att höra Jessika Gedin samtala med Julie Otsuka och jag är säker på att det blir en fin intervju. Temana i  både När kejsaren var gudomlig och Vi kom över havet är så aktuella i tider med migration och flykt och hennes böcker lämpar sig mycket fint att samtala kring. Några av samtalsämnen som vi avhandlade i vår nätbaserade bokcirkel var huruvida man ens tänkte på att karaktärerna i romanen var namnlösa, det självbiografiska stoffet som inspirerat Otsuka, hur kärleksfullt beskriven familjens kamp mot världen var och kanske mest av allt pratade vi om att amerikanernas internering av den japanska befolkningen är en okänd del av vår nutidshistoria. Många skrev att de tyckte om kombinationen av det avskalade och distanserade språket och den värme och outtalade kärlek som romanen utstrålar. Härligt att så många ville vara med och samtala om en fantastiskt bra bok!

Visst är ni nu sugna på att veta vilken bok vi ska läsa tillsammans härnäst?

Det blir en klassisk deckare, den 4/10 startar samtalet om Ruth Rendells Stenarna skola ropa. Låna eller köp, läs! Så ses vi i Kulturkollo Läser i början av oktober igen. Väl Mött!

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Om distans och det typiska

helena-top

Vissa teman här på Kulturkollo kräver mer än andra av förberedelse. Just Japan visade sig mer krävande än jag väntat mig. Min första tanke var att läsa den där enigmatiska spökskräckisen som jag sett dagligen på biblioteket där jag jobbar, för att rädda den från dess outlånade tillvaro och samtidigt få något att skriva om. Men efter att ha läst Taichi Yamadas Främlingar så hade jag fortfarande inget att skriva, jag gillade den inte…

Men boken fick mig ändå att tänka lite på varför jag känner igen den som japansk. Jag gillar egentligen inte att definiera saker som typiskt svenska eller typiskt japanska eller typiskt någonting. Jag tror att världen är lite mer komplex än så. Men, det finns ändå en del som jag känner igen från det japanska jag tidigare läst – Huraki Murakami och Kenzaburo Oe. Där finns ett avstånd, en känslomässig distans eller skyddsmur som inte riktigt låter sig forceras, som nog inte ska forceras. Där finns en absurditet som jag gillar när jag fått vänja mig. Som att Harada i Främlingar möter sina föräldrar som unga och helt enkelt följer med dem hem och dricker öl, eller som när Toru Okada flyttar ner i den där brunnen i Fågeln som vrider upp världen.

Kategorier
Romankoll

Äntligen kör vi igång Kulturkollo läser När kejsaren var gudomlig!

Nu har vi väntat länge nog, länge nog, länge nog! Äntligen dags för vår bokcirkel om När kejsaren var gudomlig inne hos Kulturkollo läser på FB. Hääääng på vetja!

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 36

carolina-top

Och så kom officiellt hösten och knackade på. Är hösten månne full av lästid redan för kulturkollarna? Jodå, för en del av oss, så. Här har lästs i veckan! och recenserats på våra egna bloggar:

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (Helena)

Hyresgästerna av Sarah Waters (Linda)

Ingenting är glömt av Adam Sarafis

Kategorier
Romankoll

Snart är det dags för nästa bokcirkel: När kejsaren var gudomlig

anna-top

 

Puffelipuff!

Jag vill bara påminna om att våra bokcirklar på FB kommer att fortsätta under hösten. Redan den 7 september är det dags för nästa samtal. Vi pratar om Julie Otsukas När kejsaren var gudomlig. Alla som är intresserade av att snacka om boken är hjärtligt välkomna att ansöka till gruppen, det är väldans kul att grotta ned sig lite extra i en text och extra kul är det att göra det tillsammans med andra. Väl Mött på Kulturkollo Läser!