Kategorier
Kulturkoll

Att kompromissa om kärleken

Linda

Under julen gick serien Life in squares om Bloomsburygruppen, där bland annat systrarna Vanessa och Virginia Stephen ingick. Som gifta hette de istället Vanessa Bell och Virginia Woolf.  Det fanns en del jag inte tyckte om med serien, men en sak som verkligen har fastnat och som jag tänkt på mycket, är de kompromisser kring kärlek som systrarna gjorde.

Vanessa fick en son med sin man Clive Bell och en dotter med den homosexuelle, eller kanske bisexuelle, konstnären Duncan Grant. Trots att makarna Bell inte levde tillsammans, sågs dottern som Clives barn. En kompromiss som troligen var ett medvetet drag från båda håll. Istället var det Duncan och Vanessa som levde ihop i många år, fram till Vanessas död 1961. Samtidigt hade Grant en lång rad förhållanden, bland annat med David Garnett, kallad Bunny. Garnett var författare och en av doldisarna i Bloomsburygruppen. Lite lustigt, eller kanske mer märkligt, är att Bunny senare gifte sig med Angelica Bell, dotter till Vanessa och Duncan Grant. Hon var 26 år yngre än honom.

Kategorier
Kulturkoll

Friktionsfri fiktion?

Lotta
Små konflikter stöter vi på jämt i vardagen, det är svårt att gå igenom livet eller ens en dag utan att hamna i konflikt med sig själv. “Stiga upp eller snooza?”, “Blå tröja eller grön tröja?”, “Fisk eller kött?”, “Tv3 eller Kanal5?”, “Läsa ett kapitel till eller släcka lampan?”.

Eller med ungarna – gör läxan, gå och duscha, häng upp kläderna, stäng av datorn. Eller med olika saker – bilen som inte startar, snön som inte vill skotta sig själv, datorn som hänger sig, och sådär håller det på dag ut och dag in. Kan bli småjobbigt ibland, men det är fortfarande hanterbart.

Stora konflikter som skilsmässa, skeppsbrott, krig eller invasion från yttre rymden gör sig däremot bäst i fiktiv form. Alldeles utmärkt dessutom, jag håller mig gärna borta från konflikter och katastrofer i mitt vanliga liv – men det finns inget bättre än att läsa om eländes elände och svårigheter som övervinns.

Kategorier
Barnbokskoll

Vi är osams!

carolina-top

Åh, att ha en bästis! En som alltid är där, som skrattar åt samma saker, som sitter bredvid i skolan, som är sällskap på skolvägen, som man leker med alla dagar, som man längtar efter när hen är bortrest, som man kan ha hemligheter ihop med… Lyckliga den som har en bästis! Fast även i den allra starkaste bästis-vänskap händer det förstås att man blir osams ibland, och då känns det ungefär som att hela världen rasar. I några timmar. Eller dagar. Innan allt det där arga inte är att stå ut med och man blir sams igen. Säger förlåt, reder ut misstag, kompromissar… och världen blir hel och som den ska vara.

Det finns en hel del barnböcker som handlar om just det där – om det fina i att ha en bästis, om bästisar som blir osams men sams igen… och så några där bästisarna faktiskt går skilda vägar. Här är en lista:

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Strålade morgondag – Ishmael Beah

anna-top

“We must live in the radiance of tomorrow, as our ancestors have suggested in their tales. For what is yet to come tomorrow has possibilities, and we must think of it, the simplest glimpse of that possibility of goodness. That will be our strength. That has always been our strength.”

13070780_O_1I Ishmael Beahs debutroman Strålande morgondag  får vi följa hur livet i den lilla staden Imperi sakta återgår till någon slags normalitet. Inbördeskriget har drivit invånarna på flykt, människor har lemlästats och den lilla staden är förstörd av kulhål och bränder. Den har stått övergiven i sju år, inte för att människorna inte velat ta sig tillbaka och starta om livet utan för att kriget, den grymma väpnade konflikten mellan folkgrupper i landet har lärt människorna att inte våga lita på något. De första som återvänder till Imperi är en gammal kvinna som tröttnat på livet i flyktingläger och snart möter hon en granne som också är på väg. När de ses påminns de genast om att livet aldrig blir sig likt, det traditionella sättet att hälsa när man förhör sig om hälsan hos fru, barn och barnbarn går inte längre att använda. Familjerna är splittrade och det enda åldringarna kan förmå sig att tänka är:

Här står vi, livs levande, och vi måste leva vidare. 

Kategorier
Kulturkoll

Det är mycket med det utomjordiska

helena-top
Minns ni det där allra första avsnittet av V någonstans i mitten av åttiotalet? Tefaten flög långsamt in över städerna, all världens städer. Den olycksbådande stämningen, timmarna innan man vet, när man bara kan ana vad som händer. Där och då lärde jag mig att det ibland är det där som händer före all action som är själva huvudpoängen, resan som är resan värd.

Ända sen den dagen då vilka det nu var satt och betraktade ufon över vilken stad det nu var har just den bilden fascinerat mig. Rymden skrämmer livet ur mig (hallå! Rymden är oändlig – hur läskigt och obegripligt är inte det?), kanske är det därför anfall därifrån om inte skrämmer så i alla fall intresserar och fascinerar på djupet. 

Kategorier
Grafik- och seriekoll Ungdomsbokskoll

Om det var krig i Norden och andra ungdomsböcker

linje-viktoria

Det finns en pytteliten skrift författad av den danska författaren Janne Teller. Den ser rätt oansenlig ut, ett litet pass med text och bilder inuti snarare än stämplar och information om längd och ögonfärg. Många har läst den, många har använt den i skolarbetet. Har man inte upptäckt den så tycker jag definitivt att man kan slänga en kik på biblioteket, speciellt om man jobbar på en högstadieskola och arbetar med ungdomar.

Det finns många fina saker med den här lilla boken men en av dem är just att den är så kort. Den går att läsa högt eller i grupp under en lektion och sedan kan man ägna tid åt diskussioner kring texten. Det här är nämligen en liten bok som handlar om precis det titeln antyder. Vad hade hänt om det blev krig i Norden? Teller är danska och har arbetat med konflikthantering på internationell nivå. Numera är hon dock författare på heltid. I denna lilla bok så vänder helt enkelt Teller på perspektiven och funderar kring hur vi hade reagerat, vad vi hade fått vara med om, om det hade blivit krig här. Översättningarna är så fiffigt gjorda att även om originalet utspelar sig i Danmark så är tanken att alla översättningar också ska förlägga handlingen till respektive land. Således utspelar sig den svenska utgåvan i Sverige.

Hade vi svultit? Hade vi fortsatt vår vardag som om inget hade hänt? Vart hade vi flytt? Hade vi kommit ihåg våra pass? Hur hade vi fått anpassa våra åsikter och liv efter de länder vi kom till? Hade vi blivit separerade från våra nära och kära? Alla de där teoretiska frågorna blir plötsligt mycket verkligare när de är förlagda till vår egen vardag. Jag hoppas att det gör det lättare för en del att sätta sig in i och förstå hur det kan upplevas för andra, för de som kommer hit.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning om konflikter och kompromisser

Linda

Det hade kunnat bli en jättekonflikt på Kulturkollo idag, då veckans ciceron (yours truly) helt glömt att göra ett utmaningsinlägg. Klart vi måste ha en veckoutmaning även denna tisdag. Det kan vi inte kompromissa med. Tur att jag i alla fall hunnit tänka en del.

Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

Att välja sina strider

linje-ulrica
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka att veckans tema Konflikter och kompromisser fick mig att tänka på mina barn. Ja, eller kanske ännu mer på att vara förälder faktiskt. Men det kanske inte är så konstigt. Livet med barn är innehåller tyvärr en del konflikter och kanske ännu fler kompromisser. Inte minst tänker jag på de kompromisser man gör med sig själv. Det finns många saker som jag tänkte ”så ska jag aldrig göra när jag får barn” om, som jag nu kompromissat bort. Av nödvändighet. För att få vardagslivet att fungera. För att man måste välja sina strider.

Mina barn fyller 8 och 5 i vår. Jag tänkte kanske att jag skulle bli mer van vid att vara förälder med tiden och bli smartare i mitt föräldraskap. Men livet med barn är så finurligt konstruerat att det – precis när man tror att man fått kläm på det hela – uppstår nya grejer, nya faser och nya fällor att ramla i.

Nu vill jag pausa här och inflika något som säker är självklart, men som jag ändå känner måste sägas för att undvika missförstånd. Jag älska mina ungar något så vansinnigt mycket. Jag ångrar dem inte en sekund och skulle för allt i världen inte vilja vara utan dem. Så, då har vi klargjort det. Då fortsätter vi.

Det händer ändå påfallande ofta att de där älskade ungarna driver mig absolut vansinnig! De är säkert inte värre än några andra barn, men de har humör och egensinnigheter. Och jag har humör och en ganska kort stubin. Inte alltid de bästa kombinationen. Och när de driver mig till vansinne och när jag känner mig som den värsta föräldern i hela världen – då är det ganska skönt att veta att man inte är ensam. Då kan det ibland kännas givande att få lite tips och råd från någon expert.

Kategorier
Kulturkoll

Alla dessa konflikter och kompromisser

Linda
Det är lätt att säga att livet handlar om att följa sitt hjärta, men alla vet att det kan skapa konflikter och att kompromisser ofta är nödvändiga. Den här veckan ska vi vrida och vända på konflikter och kompromisser i det lilla och det stora. De som påverkar få och de som förändrar livet för många.

Det går inte alltid att göra precis det som är bäst för en själv, kanske inte heller det som är det bästa för andra. Inte heller går det att undvika alla tänkbara konflikter. Faktum är att det kan skapa konflikter att försöka undvika desamma. Att hela tiden kompromissa för att inte göra någon arg kommer troligen att förminska inte bara dig, utan även andra. Det är klurigt det här med livet och att försöka leva det på bästa sätt. Att vara sann mot sig själv är svårt nog. Att försöka göra andra nöjda samtidigt torde vara en omöjligt uppgift.