Kategorier
Sakprosakoll

Grattis till Astrid Lindgrens krigsdagböcker!

Oj, oj så många som ville vara med och vinna Astrids Lindgrens krigsdagböcker. Mycket kul att så många var med men … bara en kan vinna!

Stort grattis Vargnatts bokhylla till vinsten!

Maila din adress till anna at kulturkollo.se så får du toppenfin läsning i din brevlåda.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Krig och fred avslutas med Sadakos tranor

anna-top

Den lilla japanska flickan Sadako överlevde atombomben i Hiroshima men drabbades senare av leukemi. Hon bestämde sig för att vika 1 000 papperstranor för få sin högsta önskan uppfylld: att blir frisk.  När jag såg några av de pyttesmå tranorna i minnescentrat i Hiroshima förra våren så liksom stannade tiden en stund.  På något vis blev hennes vackra hantverk den yttersta symbolen för den totala galenskap som krig är. I veckan som gått här på Kulturkollo så har vi presenterat, reflekterat, diskuterat och bara stannat tiden en stund. Så har det varit för mig när jag läst alla fina inlägg den här veckan och jag hoppas att ni som läser har delat känslan med mig.

Vi inledde med en text skriven av Dick Harrison om att läsa krigsskildringar från 1600-talet. Sedan följde vi upp med en utmaning som uppmanade till att dokumentera minnen från krigsslutet och en utlottning av Astrid Lindgrens Krigsdagböcker. Rekordmånga har anmält sitt intresse och tiden har ännu inte gått ut för att vara med. Linda skrev om hur det är när kriget blir påtagligt och Lotta presenterade en gigant! Under den officiella Segerdagen firade vi 70-år sedan världskrigets slut med ett helt gäng inlägg: Kriget som aldrig tar slut, intervju med Conny Palmkvist om hans roman – Jag värmer te med dina brev, De små ryttarna – en älskad barnbok, Besök som berör och som avslutning på dagen hade vi kulturkollare samlat våra 70 favoritböcker i en lista. Helgen inleddes med en text om krigets Kaos, lera, väntan och död, följdsvar en recension av Billy Lynn’s Long Halftime Walk och avslutade med ett inlägg om Astrid Seebergers roman Nästa år i Berlin. Som bonus lämnade också Astrid tre fina boktips till oss att läsa i sommar.

Stort tack till alla som läst och  kommenterat våra inlägg under veckan – imorgon blir det, som brukligt är här på kollo, något helt annat!

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Författare boktipsar: Astrid Seeberger

Foto: Sofia Runarsdotter

Astrid Seeberger är läkare och författare till den nyligen utkomna Nästa år i Berlin, en vacker och personlig berättelse om hennes mors upplevelser under det andra världskriget. Astrid bjuder oss några lästips inför sommaren.

Minnets spelplats – Gunilla Palmstierna- Weiss, Bonniers
Man häpnar när man läser Gunilla Palmstierna-Weiss memoarer. Hur kan någon som har haft två föräldrar som var så upptagna av sina egna liv att de knappt såg sina två barn bli en sådan stark obruten kvinna? Efter en barndom på olika platser, också i fosterhem, växte hon upp i Rotterdam under pågående världskrig men lyckades ta sig till Sverige i slutet av kriget där hon blev keramiker, skulptör och scenograf. Tillsammans med sin man, författaren Peter Weiss, spelade hon en viktig roll i den moderna teaterns utveckling, med ett stort antal länder som arbetsplats. Hon samarbetade med de stora regissörerna som Ingmar Bergman och Peter Brook och mötte många av samtidens stora, som Anaïs Nin, John Cage och Jean-Paul Sartre, också i samband med sitt och sin mans stora politiska engagemang.

Hon är en strålande berätterska – läs bara historien om hennes förfader som var svensk ambassadör i London men som tappade huvudet totalt när han mötte ett kvinnligt medium. Och hon är en konstnär med ”en oerhörd integritet i sitt skapande, och en obruten tro på konstens roll i samhället”, som Sveriges radios litteraturkritiker Anneli Dufva skrev. Människor som Gunilla Palmstierna-Weiss och hennes bok ger kraft.

Spådomen. En flickas memoarer – Agneta Pleijel, Norstedt
Också Agneta Pleijel, en av våra stora författare, skriver om sitt liv i sin nya kritikerrosade roman, hur hon växer upp i en familj där hon slits mellan föräldrarna: fadern som är professor i matematik, och modern som en gång har varit konsertpianist men som fick lämna yrket när hon hade fått barn. Flickan är som en seismograf som noterar allt: sin mors depressioner, sin fars ambivalens när det gäller äktenskapet, hans försök att hitta lyckan i någon annans famn. Hon ser föräldrarnas såra varann och blir livrädd för att såra själv. Och hon famlar efter en identitet där modern inte är någon större hjälp, i synnerhet inte när hon håller på att bli kvinna. Även sexualiteten blir inget annat än ett förtvivlat famlande.

Det är en drabbande skildring av en flickas uppväxt som präglas inte bara av kriget mellan föräldrarna, utan också av ständiga uppbrott när familjen flyttar mellan Stockholm, Princeton och Lund. Och man förstår att barn lätt ärver sina föräldrars sårighet. Men mitt i vilsenheten finns böckerna. Att läsa och att skriva blir ett sätt att rädda sig själv.

Fiskarna har inga fötter – Jón Kalman Stefánsson, Övers: John Swedenmark, Weyler
Det är lätt att bli hänförd av Jón Kalman Stefánssons nya roman Fiskarna har inga fötter, Det finns en kraft och skönhet i hans språk och en precision när han berättar om Ari som har flytt från Island som tonåring och blivit fråmgångsrik förläggare i Danmark med specialiteten självhjälpsböcker. Men Ari återvänder när han får ett paket av sin dödssjuke far som han inte har haft kontakt med i många år. I paketet finns en bild av föräldrarna och ett hedersdiplom av farfadern som rör vid oläkta onämnda sår som han trodde att man kunde fly ifrån.

Han reser tillbaka till Keflavik där han har vuxit upp med Beatles och Wham, en plats som efter att den amerikanska militärbasen har avvecklats och fiskenäringen har försvunnit, har blivit en ödslighetens plats. Och han möter sin släkts historia där människor har levt ett hårt utsatt liv i naturkrafternas våld, där döden kunde slå till när som helst och där kvinnorna fick finna sig i att de manliga idealen- hårdhet och dödsföraktande mod – var de styrande. Samtidigt konfronteras han med det nya Island, ett land som tycks förfalla allt mer. Det är en lysande skildring av människors kärlek och längtan, slit och förtvivlan, drömmar och tomhet.

/Astrid Seeberger

Kategorier
Sakprosakoll

Nästa år i Berlin – Astrid Seeberger

anna-top

[quote]Bruckner visste något ensamheten.[/quote]

Astrid finner sin mor Rose sittande i sitt vardagsrum i Stuttgart. Det är mitt i natten och musiken minner modern om tiden precis innan krigsslutet. Då, när hon vandrat med andra flyktingar över snötäckt is mot en okänd framtid. “Hon hade gått där med ett stort värkande hål i sitt bröst. Hon hade förlorat allt, sin familj där hennes far hade varit som en kung, sitt hem där man kunde gå i en ljusstråle från rum till rum.”. Det var under den tiden som modern fått sitt flyktingansikte, den mask av saknad, som fanns med henne fram till hennes död.

Kategorier
Romankoll

Billy Lynn’s Long Halftime Walk

Linda

Fear is the mother of all emotion. Before love, hate, spite, grief, rage, and all the rest, there was fear, and fear gave birth to them all, and as every combat soldier knows there are as many incarnations and species of fear as the Eskimo language has words for snow. Spend any amount of time in the realms of deadly force and you will witness certain of its fraught and terrible forms.

 

Billy Lynn och de andra soldaterna i kompaniet Bravo är hjältar. De har krigat i Irak och nu i halvtid åker de på turné i hemlandet för att hyllas som hjältar hyllas bör. Bravo har krigat i Irak i månader, men det är några minuter, filmade och upplagda på YouTube som gjort dem kända. Filmen har nått Bush Administrationen och det är därför en segerturné har ordnats. Det är mötena med de rika och mäktiga som gör mig mest illamående under läsningen. De som aldrig behöver kriga och som visserligen hyllar de unga män som gör det, men som befinner sig på bekvämt avstånd. De som tar de politiska besluten, men inte behöver offra sina liv för att genomföra dem. Vi läsare får inte följa med till Irak, utan nöja oss med att följa Bravo i USA, men kriget är ändå smärtsamt påtagligt.

Kategorier
Romankoll

Kaos, lera, väntan och död

carolina-top

Jag har läst fler böcker om krig än vad som nog är nyttigt för mig. Det följer liksom med när man är historieintresserad, eller när man läser mycket fantasy. Det är hundraåriga krig, det är världskrig, det är heliga korståg, det är inbördeskrig, det är frihetskrig, det är hämndkrig, det är krig som startas för att hölja sig i ära, det är oundvikliga krig, det är nationalistiska krig, det är krig för att kväsa, för att skrämma, för att tjäna pengar. Det är krig, krig, krig, krig, krig. Och det är död. Och det är förtvivlan. Och ondska. Och karriärer. Och kunganamn. Och död, död, död.

Jag blir ofta förtvivlad när jag läser, och jag gråter eller våndas eller blir arg. Ändå gör jag det. För det är med krig är intressant att läsa om.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo tipsar – 70 favoritböcker om andra världskriget

Ursprungsidén var att vi skulle bidra med två favoritböcker var till vår lista över favoritlitteratur om andra världskriget. Vi konstaterade dock snabbt: – Bara två? Hur ska man kunna välja ut två titlar av allt bra man läst som har andra världkriget som tema? Det går ju inte. Vi måste ha 70 eftersom det är 70 år sedan krigsslutet.

Jo men så blev det. Här tipsar kulturkollos redaktion om sina absoluta favoriter. I bokstavsordning – någon ordning får det vara.

Adams arv av Astrid Rosenfeld

Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny

All The Light We Cannot See av Anthony Doerr (kommer på svenska i oktober som Ljuset vi inte ser)

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen

Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer

Anne Franks dagbok av Anne Frank

Boktjuven av Markus Zusak

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson

Burma boy av Biyi Bandele

Charlotte Gray av Sebastian Faulks

De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg

De utvalda av Steve Sem-Sandberg

De välvilliga av Jonathan Littell

Den engelske patienten av Michael Ondaatje

Den fantastiska historien om katten som försvann av Michael Morpurgo

Det stora huset av Nicole Krauss

Dora Bruder av Patrick Modiano

En ö i havet av Annika Thor

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg

Flykten av Rudolf Vrba

God natt Mister Tom av Michelle Magorian

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer

Himlen i Bay city av Catherine Mavrikakis

Historien av Elsa Morante

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford

Hungerns visa av J-M G Le Clézio

Hägring 38 av Kjell Westö

Högläsaren av Berhard Schlink

I skuggan av min bror av Uwe Timm

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Jag är den siste juden av Chil Rajchman

Kanonerna på Navarone av Alistair MacLean

Kapten Corellis mandolin av Louis de Berniéres

Kattbergen av Sabina Janesch

Kodnamn Verity av Elizabeth Wein

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

Kärlekens arkitekt av Emilio Caldéron

Liv efter liv av Kate Atkinson

Mannen med sälgpiporna av Nevil Shute

Mannen utan öde av Imre Kertész

Maus av Art Spiegelman

Med förintelsen i bagaget av Zioma Zubicky

Midaqqgränden av Naguib Mahfouz

Mississippi av Hillary Jordan

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

Moment 22 av Joseph Heller

Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters

Nattvakten av Sarah Waters

Ninas resa av Lena Einhorn

När duvorna försvann av Sofi Oksanen

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Obruten av Laura Hillenbrand

Och i Wienerwald strår träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Om du får det här brevet av Sarah Blake

Om inte nu så när av Annika Thor

Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Pojken som överlevde Förintelsen av Thomas Buergenthal

Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

Simon och ekarna av Marianne Fredriksson

Slakthus 5 av Kurt Vonnegut

Sofia Z – 4515 av Taikon, Lundgren och Eriksson

Storm över Frankrike av Irène Nèmirovsky

Strimmor av hopp av Ruth Sepetys

Timme noll av Lotta Lundberg

Tjuvarnas stad av David Benioff

Upptäckten av currywursten av Uwe Timm

Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron

Världens vinter av Ken Follett

Är detta en människa? av Primo Levi

Ön i Fågelgatan av Uri Orlev

Skärmavbild 2014-08-15 kl. 20.11.10

Kategorier
Kulturkoll

Besök som berör

Linda

När jag gick sista året på gymnasiet (för så länge som 20 år sedan, men berätta inte för någon, för då inser ni att jag är 20 år äldre nu) var vi i Berlin för att hälsa på en tysk klass. Under veckan var vi i Sachsenhausen, koncentrationslägret ungefär 3 mil norr om Berlin, som användes 1936 till 1945 av nazisterna och därefter fem år av Sovjetunionen för att förvara tyska krigsfångar.

Jag kan fortfarande minnas känslan av att se alla foton av fångarna, många av dem kommunister och väldigt många lärare som vägrade undervisa på det sätt Hitler krävde. Sachsenhausen var inledningsvis främst ett läger för politiskt oliktänkande, men senare även för judar och romer, de biologiskt underlägsna. Det är så svårt att förstå att läger som detta existerade, att det fanns redan 1936 och så nära Berlin.

Kategorier
Barnbokskoll

De små ryttarna – älskad barnbok

carolina-top

De små ryttarna av Margaretha Shemin kom ut på svenska redan 1963, så redan när jag fick boken någon gång på 1970-talet hade den ett antal år på nacken. Men oj, så jag älskade denna bok!

Det handlar om Johanna, en amerikansk flicka som har tvingats bli kvar hos sina farföräldrar i en liten stad i Holland på grund andra världskriget och den tyska ockupationen. I den lilla staden finns ett klockspel där små ryttare varje heltimme rider ut och saluterar varandra. Johanna älskar att sitta i fönstret och se på de små ryttarna. Men tyskarna? Dem hatar hon. De bara marscherar genom staden, för väsen och är hemska. Aldrig att Johanna tänker se någon tysk i ansiktet! Dessutom tänker de helt ondskefullt ta ner hennes älskade små ryttare från klocktornet och smälta ned dem för att göra gevärskulor av dem. Eländiga tyskar. Till råga på allt elände är det nu också en tysk officer som ska flytta in i huset där de bor. I Johannas rum! Åh!

Kategorier
Romankoll

Jag värmer te med dina brev – Conny Palmkvist berättar om sin roman

anna-top

I min epostbrevlåda kom en tunn liten bok med en lockande titel som jag läste direkt samma kväll. Jag värmer te med dina brev är skriven av författaren Conny Palmkvist och jag blev mycket gripen av den osentimentala och nakna berättelsen om en ung judisk pojke i Vilnius 1941. Det som gjorde mig extra intresserad var att den utspelar sig i för mig okända miljöer. Det är inte särskilt ofta som jag läser krigsskildringar från östra Europa. Det här är en fantastisk bok som ger mig nya perspektiv, dessutom är den en allålderbok. Pojken som är huvudperson är tonåring och jag är säker på att den skulle kunna funka bra att läsa i skolan. Ön i Fågelgatan av Uri Orlev är förresten en bok på samma tema som jag kan tipsa om såhär i förbifarten. Nog om vad jag tyckte, jag låter Conny Palmkvist berätta om sin bok istället.


 

_26A5301sv1
fotograf: Kristoffer Granath

För de som ännu inte läst din bok, kan du berätta lite om den?
Boken bygger på verkliga händelser i anslutning till andra världskriget. Året är 1941 och den fjortonårige Jitschok bor i Vilnius, Litauen. Nazisterna ockuperar staden och efter hand ser pojken sitt liv slås i spillror. Hans familj tvingas in i ghettot och vänner och släktingar försvinner spårlöst. Han påbörjar mitt i allt det här sin dagbok, för att dokumentera vad som händer. Den hittas ett par år senare i rasmassorna av hans kusin, som sparade den under många år innan den översattes till jiddisch på 60-talet, och senare till engelska. Men sedan glömdes den bort igen. Boken innehåller även delar av Abraham Sutzkevers vittnesmål under Nürnbergrättegångarna.