Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Ulrica listar 2019

linje-ulrica

Jag är sist ut i kollot med min lista över 2019, men visst orkar ni en till – en kort?

Årets klassiker: De fina julnovellerna jag läste, en för varje advent, i Novellix-boxen Stunder i advent.
Årets kvinnokamp: Den sista flickan av Nadia Murad
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets gapflabb: Kanske inte gapflabb, men en väldigt rolig bok är Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld
Årets historiska: Och bergen ska rämna av Erika Olofsson Liljedahl
Årets obehagligaste: My absolute darling av Gabriel Tallent
Årets utmaning: Jag hade en hel del läsutmaningar planerade för 2019, men då jag också började på ett nytt jobb blev det utmaning nog.
Årets tegelsten: Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón
Årets filmupplevelse: Jösses, jag tror jag kan räkna antalet filmer jag sett på bio i år på en hand.
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.
Årets kan-inte-släppa-den: Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid
Årets lyckopiller: Jag har bingekollat på alla säsonger av Glee och haft väldigt roligt under tiden.
Årets läskigaste: Mylingen (tredje delen i Pax-serien) av Ingela Korsell och Åsa Larsson skrämde både mig och sonen rejält.
Årets debut: Tara Westover och hennes självbiografiska Allt du behöver veta.
Årets pristagare: Stina Jackson och Silvervägen som fick priset för Årets bok 2019
Årets underskattade: Johan Ehns Hästpojkarna har inte alls fått tillräcklig uppmärksamhet. Synd och skam!
Årets serie: Den tidigare nämnda Pax-serien slukade jag och min son och toppade med en Pax-vandring i Mariefred.
Årets scen: Fantastiska Ola Salo med en egna krogshowen It takes a fool to remain sane – vilken entertainer han är!
Årets konstupplevelse: Det har tyvärr varit väldigt lite konst under 2019, det måste jag försöka bli bättre på i år.
Årets TV-serie: Chernobyl var verkligen, verkligen bra.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2019

Första dagen på det nya året och det är min tur att lista året som gått. Som alltid så blir det mest böcker och boktips från mig, jag har läst väldigt mycket bra och nästan allt har jag läst med öronen. Ljudböckerna har blivit mina vänner under det här året som på det personliga planet varit ganska skakigt. Nu är det nytt år, nya tag och att göra den här listan blir lite av ett bokslut över 2019. Det känns bra.

Årets mest oväntade: Kärleken som uppstod till romanen Svartstilla av Susanne Skogstad. Som jag grät.
Årets mest oväntade 2: Att jag skulle upptäcka Per Hagmans romaner och fullkomligt sluka. 
Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf köpte jag på plats i Monk’s house och började sedan läsa i trädgården där. Det var en fin upplevelse! 
Årets naturupplevelseKusten i Sussex med sina fantastiska vita klippor. Tänk att jag sett dem! 
Årets utomeuropeiskaMåste bli Lucy av Jamaica Kincaid. Läs! 
Årets gråtfest: Stina Wollters sommarprogram, vi snackar fulgråt med snor och allt. 
Årets gapflabb: Hit men inte längre av Maria Maunsbach var en av årets roligaste, på god andra plats kommer Stackars Birger av Martina Montelius. Så vasst, så samtida och igenkänningen, igenkänningen! 
Årets historiska: Geniet från Breslau är en roman av Lena Einhorn som jag återkommit till i mina tankar om och om igen. Vetenskap, europeisk historia och intressanta människoöden. 
Årets obehagligaste: Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates handlar, som så ofta i hennes romaner, om utsatta barn. Skickligt skriven och alltigenom otäck. Utmanare är absolut Min älskade älskling av Gabriel Tallent. De båda böckerna har mycket gemensamt. 
Årets dystopi: Årets första lästa bok var Slutet av Mats Strandberg. Jag har återkommit till den tankeleken flera gånger under året som gått. Hur handlar man om man vet att slutet är här? 
Årets utmaning: Att koncentrera mig på läsning på djupet. Jag har läst 189 titlar under året men de flera har varit ljudböcker, jag vill hitta tillbaka till läsandet med ögonen.
Årets tegelsten: 25 timmar ljudbok. Det var Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf: Jag vill sätta världen i rörelse. Mycket väl investerad lyssningstid. 
Årets återseende: Lyssnade på Gott om tid av Bodil Jönsson och just då behövde jag den oerhört mycket. Hennes Tio tankar om tid är reviderad och har kommit ut i ny upplaga. Klokt.
Årets huvudperson: Aldrig trodde jag väl att ålen skulle bli ett samtalsämne, men så kom Ålevangeliet och plötsligt pratade vi ålar. Och vetenskap. Och traditionell mat och fiske med våra pappor. Fint!  
Årets filmupplevelse: Att sitta i en bedagad biosalong i Eastbourne och se Rocketman var helt unikt. Filmen var mycket bra och mycket brittisk och inramningen blev helt magisk. Engelskt spöregn ute, urblekt röd sammet inne och en liten, liten pappersbiljett. 
Årets kulturella höjdpunkt: Jag reste till Sydafrika under året och att se cellerna på Robben Island och läsa klottret på väggarna där var så fint. Dagboksanteckningar, sångtexter och dikter. Det moderna Museet i Cape besökta jag sedan samma dag och det var helt fantastiskt. Vilken dag! 
Årets möte: Det finns möten i livet och så finns det möten. På bokmässan fick vi (jag och Helena) ynnesten att samtala med Max Porter om hans roman Lanny. Det glömmer man aldrig. 
Årets kan-inte-släppa-den: Den vita boken av Han Kang. Oerhört vacker, oerhört sorglig. 
Årets skandal: Någonstans kan man inte undvika att landa i geggan kring Svenska Akademin. Så synnerligen besynnerligt skött krishantering har man sällan skådat. Klubben av Matilda Gustavsson gjorde ju inte bilden av sammanslutningen särskilt vackrare. Fantastisk reportagebok – solkigt värre. 
Årets förlag: Sekwa kan man lita på. De har idogt lyft fram franskspråkig litteratur och numer så kan man också läsa nordiskt på Norra och engelskspråkigt på Etta. C’est quoi? C’est bon! Toujours!
Årets pristagare: Om Marit Kaplas Osebol skrev jag redan i somras att jag trodde på den som vinnare av August. Så blev det också. Bra val! 
Årets underskattade: Nådastolen av Elisabeth Winthrop tycker jag fått alldeles för lite uppmärksamhet, Det är en fantastisk roman!
Årets sönderpratade: Tara Westovers Allt jag fått lära mig.  Visst är det en drabbande uppväxtskildring och den är som en symbol för den amerikansk drömmen men, det finns brister i både språk och form. Som roman så har den mycket att önska.
Årets serie: De fyra böckerna om begravningsbyrån Tranan höll mig sällskap i somras. De ska absolut läsas i ordning och första delen heter Där rosor faktiskt dör och är skriven av Ewa Klingberg. 
Årets konstupplevelse: Libertyutställningen på Tjolöholms slott hade allt. Arkitektur, trädgård och William Morris. Jag är väldigt förtjust i tapeterna, så till den grad att jag nu tapetserat här hemma! 
Årets TV-serie: Såg Big Little Lies båda säsonger i ett sträck i somras och jag gillade väldigt mycket. Annars är jag väldigt dålig på serier. Hela England bakar däremot, det ser jag 🙂 
Årets titel: Sen kom vintern. 

Som en liten bonus så här på årets första dag så avslutar jag min lista med ett lästips: Nyårsfesten av Lucy Foley. Det är nyår, skotska högländerna och ett snöoväder man sällan skådat. Och ett oförklarligt dödsfall. Lagom läsning en nyårsdag som idag!

 

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll

Viktoria listar 2019

Ding, dock! Klockan tickar och snart, snart är det dags att säga farväl till 2019 och hallå till 2020. Galet. Jag har fått den stora äran att avsluta året med min lista över bäst och sämst och mer eller mindre minnesvärt.

Årets klassiker: Läste om delvis om ”En förlorad värld” av Evelyn Waugh i somras. Det är sådan tröstlitteratur som känns bekant som en gammal kofta. Så skönt att vila något man vet att man tycker om.

Årets mest provocerande: Just nu kommer jag bara på Åsa Axelsson och hennes bok ”Jag lämnar ekorrhjulet”. Jag tycker verkligen om tanken på att skala ner och försöka få världen att snurra långsammare samtidigt som man konsumerar mindre. Efter att ha läst hela boken kände jag mig mest provocerad av hur hon aldrig nämner några av de mest uppenbara problemen med hennes modell. 1.Att hon är gift med en man med bra inkomst och 2. Vad gör hon om HAN går in i väggen, lämnar henne, går bort. Dessutom var det en hel del annat i den boken jag tyckte kändes orimligt. Jag kommer inte kunna säga upp mig bara för att jag börjar koka mitt eget äppelmos, liksom. Eller tvingar alla i familjen att sluta duscha.

Årets nostalgitripp: Stranger Things. Visserligen ny omgång men 80-talsnostalgin är ju massiv.

Årets kvinnokamp: Svårt att komma undan Sara Danius här. Jag tog hennes bortgång så oväntat hårt men det var så fint att se hur människor över hela Sverige slöt upp och hedrade henne under begravningen.

Årets gråtfest: Reportagen från Lesbos.

Årets roligaste: The Good Life med Ted Danson och Kristen Bell var riktigt rolig.

Årets historiska: The Crown har etsat sig fast i min hjärna mellan säsongerna och jag har kommit på mig själv med att tänka på den ofta även långt efter att jag sett klart en säsong. Drottning Elisabeth har aldrig varit min favorit men den här TV-serien har lyckats göra henne mänsklig.

Årets obehagligaste: Jag såg dokumentären om R Kelly i somras och har inte kommit över den än. Fy, 17. Vilken typ. Och att det värsta är att han ju verkligen inte är ensam. Förövare finns det överallt.

Årets barockfantasy: Ja, finns ju bara en.:) Sara Bergmark Elfgrens Knäckarbanketten var en riktig höjdare för hela familjen.

Årets grafiska: Jag tyckte oerhört mycket om serien Monsterallergi. Monster, barn med magiska gåvor och en tjej som kicks ass.

Årets återseende: Veronica Mars! Jag finner inte ord för hur mycket jag ÄLSKADE den nya säsongen. Klart värt ett eget inlägg egentligen. Det var verkligen inte bara nostalgi utan ett riktigt genomtänkt manus och den var riktigt välproducerad med många skådespelare från originalserien.

Årets huvudperson: Greta Thunberg. På så många nivåer. Herregud vilken människa! Vilken superstjärna och vilken hjälte hon är!!

Årets omläsning: Gode gud, Emil i Lönneberga. Jag tror att vi har läst, lyssnat och tittat på Emil precis varje dag hela året.

Årets kulturupplevelse: Astrid Lindgrens värld. Har aldrig varit där tidigare och förväntade mig inte att jag också skulle tycka att det var så roligt som jag gjorde. Vi hade helt klart årets tre roligaste dagar där.

Årets ögonöppnare: Får nog bli Greta här också ändå.

Årets besatthet: Kristen Bell. Insåg att jag sett henne i allt möjligt det här året. Förutom Veronica Mars så naturligtvis Frost 2 men även den briljanta TV-serien The Good Place.

Årets pristagare: Ärligt talat börjar det kanske nästan bli lite för många priser, i mitt tycke.

Årets film: Jag har massor av bra förslag i huvudet men alla slås ut av den fullständiga besatthet som förekommit här hemma de senaste två veckorna. Min 3-åring har varit på bio för första gången och har nu bytt namn till Elsa. Alla filmer jag gillat bleknar i jämförelse med Frost 2. Och den var ju faktiskt rätt bra, det tyckte jag också.

Årets scen: Jag har som vanligt mest sett barnteater. Både på lokala biblioteket och runt om i stan. Det jag minns mest när jag tänker tillbaka på året är dock hur roligt det har varit att se på teater utomhus! Jag gjorde det mycket förr men har inte blivit lika mycket på många år.

Årets TV-serie: His Dark Materials! Jag är helt besatt! Åh, som jag älskade de här böckerna och TV-serien gjorde mig inte alls besviken (som filmen ju gjorde en gång i tiden). Jag kan inte vänta tills nästa omgång kommer nästa år.

Årets nyårslöfte: Att hitta tid att läsa för min egen skull igen.

Kategorier
Evenemangskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helena listar 2019

helena-top
Jag älskar årssammanfattningar! Inte ens såhär de allra sista dagarna av oändliga mängder av sammanfattningar har jag tröttnat. Inte ens i år när det ska sammanfattas ett decennium dessutom. Jag gillar dem helt enkelt, återblickarna.

I år tänker jag hedra detta gillande genom att inte vara sådär gnällig som jag tenderar att vara. Jag tänker inte lista besvikelser, jag tänker inte röra vid det getingbo som fortfarande är gubbväldet inom Akademien. Jag tänker lägga fokus på det som var bra (men tyvärr kan jag inte undvika allt det som var dåligt eller sorgligt, det får vi stå ut med).

Årets klassiker: Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten är en av få klassiker jag läst i år, men oj vilken klassiker.

Årets knock out: Klubben var lite av en knytnäve i magen. Jag har ju förstås läst Matilda Gustavssons reportage om hela den vidriga soppan (som vi då ingte ska orda om mer här), men vidden av vidrigheterna står klart först när man läser boken.

Årets nostalgitripp: Hasse och Tage-filmen var fin.

Årets kvinnokamp: Det är så sorgligt alltihop. Här har jag lätt att förtvivla. Sara Danius är borta (men inte borta förstås), kvinnor mördas av sina män, ett kvinnohatande parti tar allt mer plats i riksdag och samhälle och allt känns skit. Och så abortfrågan som till slut fick min feministiska vrede att koka över i våras. Men det finns annat också. Det finns en styrka i rörelsen och när jag i november till slut var med om Mia Skäringers No more fucks to give så gav den mig inte hopp främst för vad som sas och gjordes från scenen, det var den blandade och engagerade publiken jag bar med mig därifrån. Den gav mig ett litet, litet hopp om framtiden.

Årets gråtfest: Svartstilla av Susanne Skogstad, Jag går dit du går av Nina Lacour. Tydligen gillar jag det här med att gråta för de två ligger på topp tre-listan för året bland alla lästa böcker.

Årets roligaste: Jag såg Eddie Izzard i Stockholm i våras och har nästan inte slutat skratta sen dess.

Årets historiska: Elisabeth Östnäs Häxorna var väldigt bra liksom Elin Olofssons Herravälde. Och så har Max Porters sätt att i Lanny skriva nutid och historisk tid parallellt och huller om buller bråkat med mina tankar, på ett synnerligen bra sätt, sen i sommar.

Årets obehagligaste: Hex av Thomas Olde Heuvelt var sjukt obehaglig, främst för det den avslöjar om mänskligheten, samhällsbyggen och vår nutid.

Årets dystopi: Jag tror att jag kan ha slutat läsa dystopier faktiskt… Jag känner inte att jag behöver eller mäktar med dem längre.

Årets grafiska: Urmodern av Åsa Schagerström och Blå piller av Frederik Peeters var nog de som gjorde djupast intryck i år, men också Elin Lucassis Ert blod på mina broddar var väldigt bra.

Årets nya bekantskap: Naomi Novik. Jag lyssnade på Uprooted och blev alldeles förälskad, just nu läser jag slutet på Spinning silver och kärleken har djupnat till något evigt. Jag vet inte var vi rör oss härnäst, men troligen blir det åt drak-hållet.

Årets återseende: Mytsommaren var ett återbekantande med bekanta historier på ett nytt sätt. Jag tyckte mycket om den främst för Kirke och The silence of the girls.

Årets huvudperson: Jan i Skrolycka och Selma Lagerlöf (hos Anna-Karin Palm)

Årets omläsning: Jag har ägnat mig och fortsätter att ägna mig åt en omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda inför släppet av del tre i trilogin som ska ske i mars 2020. Det är magiskt.

Årets charmigaste: Pax-vandring i Mariefred i somras, rekommenderas varmt om du har en Pax-fantast att dela upplevelsen med.

Årets kulturupplevelse: Att se Chess på Säffleoperan var faktiskt helt och hållet magiskt.

Årets möte: Max Porter på bokmässan!!!

Årets ögonöppnare: John Ajvide Lindqvists skrivdagbok Misslyckas igen, misslyckas bättre som fick mig att inse att jag kunde och ville och måste skriva skönlitterärt igen.

Årets besatthet: Att skriva och att läsa om skrivande.

Årets pristagare: Marit Kaplas Osebol var en välförtjänt Augustpristagare, men allra mest var den och hon värda all uppmärksamhet och kärlek för att ha satt landsbygden och den till vardags olyssnade levnadsberättelsen i fokus.

Årets film: Avengers Endgame. Som vi har väntat, galet många filmer har vi sett som byggt upp till det här och jag har nog aldrig varit så pirrig inför en film (vi ska tala tyst om att hälften av pirret kom sig av att jag var orolig för att jag inte skulle kunna hålla mig från kisspaus under den mastodontlånga filmen). Och jag blev inte alls besviken. Lite magiskt faktiskt.

Årets serie: Louise Pennys serie om Gamache, jag läste fyra fantastiska och en (Det vackra mysteriet) småirriterande… Med tanke på att jag tyckte att de första delarna i serien var sådär så är denna oerhörda kärlek till böckerna och huvudpersonen Gamache kanske också årets mest oväntade.

Årets scen: Västanå teater utgör återigen årets scen för mig. I somras var det Eddan (i en omarbetning för scenen av Jon Fosse) som gavs i Berättarladan i Rottneros och det var väldigt fint. Sen var jag där igen för några veckor sen och upplevde Västanå jul och det var nästan ännu bättre.

Årets TV-serie: Det är väl kanske inte årets serie i år för så många andra, men jag har ägnat större delen av hösten åt Big bang theory, den är alldeles ljuvlig.

Årets titel: Svartstilla.

Årets nyårslöfte: Nej, egentligen ägnar jag mig inte åt sådana, men när jag skulle lista bra saker från 2019 slog det mig att jag inte hade en enda konstupplevelse att föra till protokollet. Så vill jag inte ha det framöver så jag lovar mig själv att uppleva konst under 2020, på ett eller annat sätt.

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2019

Lotta

Jaha ja, så går ännu ett år. Här kommer något av det jag minns från 2019.

Årets historiska: Häxorna av Elisabeth Östnäs. Vilka kvinnoporträtt! Vilken historia!

Årets uppföljare: Karin Smirnoffs Vi for upp med mor  som är minst lika bra som förra årets Jag for ner till bror.

Årets tegelsten: Osebol av Marit Kapla. 811 sidor tjock, men luftig, så låt inte sidantalet avskräcka dig från läsning. Det är ett fint stycke poetiskt berättad samtidshistoria.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.

Årets magplask: Gråleken av Maria Sveland. Urk.

Årets kan-inte-släppa-den: Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den rekommenderar jag till folk hela tiden.

Årets kvinnokraft: Herravälde av Elin Olofsson.

Årets skämskudde: Den går till hela svenska akademien. Jag läste Klubben och blev arg, igen. Skäms alla som sitter där och glatt vill vara med i den församlingen.

Årets krim: Möt mig i paradiset, del två i serien om Thorkild Aske (som också är en het kandidat till titeln Årets huvudperson)

Årets lyckopiller: Det är alltid ett lyckopiller när Mhairi McFarlane kommer med nytt. I år var det Don’t You Forget About Me.

Årets läskigaste: De kan inte stoppa oss av Mattias Beijmo. Läskig på riktigt.

Årets debut: En dag, Jennifer av Risto Pakarinen var en härligt charmig nostalgikaramell, med lite finskt svårmod.

Årets överskattade: Det här med att göra listor och sammanfatta året och decenniet. Hur kul är det egentligen?

Årets underskattade: Fjädertjuven av Kirk Wallace Johnson. Den kom visserligen ut 2018, men jag fattar inte att inte alla läst denna sjukt intressanta kombination av true crime, historisk roman, deckare och levnadsskildring.

Årets titel: Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. Oslagbar titel och väldigt underhållande läsning.

Årets låt: Alla låtar jag hörde i mitt huvud och önskar jag kunde höra på riktigt, när jag läste Daisy Jones & The Six.

Årets bra läsning som inte passar in på någon annan rubrik: Testamente av Nina Wähä. Bara läs den.

Kategorier
Kulturkoll

Linda listar 2019

Linda

Vad tänker jag på när jag tänker på 2019? Ett ganska kämpigt år på vissa plan, men också ett år då jag ändå landat lite i den verklighet som är min. Jag minns fantastiska kulturmöten och som alltid när jag sammanfattat de senaste åren är jag fantastiskt glad över alla människor jag lärt känna genom bloggandet. Ni är en viktig del av mitt liv.

Här kommer min sammanfattning av kulturåret 2019. Jag har tagit mig friheten att lägga till några egna punkter:

Årets mest oväntade: Att Greta Thunberg, som jag läste om i början av året i boken Scener ur hjärtat, skulle få den uppmärksamhet hon fått. För mig var boken stark främst för att jag kände igen mig så mycket i Ernmans kamp för sina barn och den kampen gör Gretas framgång än mer fantastisk.

Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker jag läste om både som ”riktig” bok och i bearbetad version då jag gjorde ett arbetsmaterial om den för Vilja förlag.

Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson. Den hade kunnat finnas med på väldigt många punkter på den här listan.

Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp, Marta Breen & Jenny Jordahl är en tecknad bok om kvinnokamp. Mycket läsvärd.

Årets gråtfest: Jag lyckades börja gråta till varje avsnitt av Allt för Sverige. Lipgaranti helt enkelt.

Årets småfniss: Regnmannen av Jonas Karlsson fick mig att fnissa en hel del. Huvudpersonen Ingemar är en pensionerad regissör och nybliven änkling som hittar en kran på baksidan av huset som han kan styra regnet med.

Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk berättelse om fängslade och fängslande kvinnor.

Årets hur fan tänkte ni: Att Svenska Akademien väljer att ge Peter Handke Nobelpriset i litteratur i ett läge då förtroendet för institutionen redan är galet låg. Så världsfrånvarande och korkat.

Årets dystopi: Jag läste äntligen dystopi-klassikern Väggen av Marlen Haushofer och det är jag glad för. Tv-serien Years and Years var också en fantastiskt välskriven och obehaglig dystopi som utspelar sig bara några år från nu.

Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson. Riktigt fin bok om ett hbtq-seniorboende.

Årets nya bekantskap: Jag läste både Anteckningar från en orolig planet och Skäl att fortsätta leva av Matt Haig. Två starka läsupplevelser.

Årets tegelsten: Pachinko, Min Jin Lee är en fantastisk berättelse om flera generationers koreaner där de senare bor i Japan.

Årets återseende: För andra gången besökte jag Virginia och Leonard Woolfs Monk’s House i Rodmell. En magisk plats. På samma resa var vi på Charleston Farmhouse där hennes syster Vanessa Bell bodde med sin man Clive Bell och sin älskare Duncan Grant.

Årets huvudperson: Jag hade aldrig velat ha henne i min närhet, men Johanna i Nora eller Brinn Oslo brinn är en fantastisk karaktär att läsa om.

Årets bifigur: Ilse i The Lost man av Jane Harper som mister sin man Cam är en spännande karaktär att läsa om.

Årets filmupplevelse: Att se Rocketman på en gammal biograf i Eastbourne var en upplevelse jag sent ska glömma.

Årets kan-inte-släppa-den: Oväntat nog läste jag Älskarinnorna av Elfriede Jelinek i ett svep. En fantastisk bok.

Årets ungdomsbok: Svårt att välja, men Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en riktigt känslofylld och läsvärd berättelse om Tilda som åker på språkresa.

Årets ”unga vuxna”: Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en fin skildring av vänskap över generationsgränserna.

Årets mest imponerande: Barnet: en sonettkrans av Olivia Bergdahl är fantastiskt bra och välskriven.

Årets charmigaste: Att läsa en ny bok av Mhairi McFarlane är alltid en högtidsstund och Det kommer aldrig vara över för mig är helt klart årets charmigaste.

Årets coolaste: Stina Wollter är fantastisk. Så är det bara. Hennes Kring denna kropp var en fantastisk läsupplevelse.

Årets sämsta mamma: Utan tvekan Christinas mamma i den självbiografiska Den som lever stilla av Leonora Christina Skov.

Årets krim: Camilla Grebe är alltid bra, men hennes senaste Skuggjägaren är bättre än bäst.

Årets pristagare: Jag blev glad år att Camilla Grebe fick pris för bästa Kriminalroman och att Olga Tokarczuk tilldelades Nobelpriset i litteratur. Coolast var ändå den danske poeten Jonas Eika Rasmussen som vann pris för sin diktsamling Efter solen och i tacktalet läste lusen av den danska regeringen.

Årets underskattade: En av årets bästa böcker var Asymmetri av Lisa Halliday. En bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Årets sönderpratade: Testamente av Nina Wähä, som jag försökt läsa men gett upp. Ska försöka en gång till tror jag. Någonting måste jag ju ha missat.

Årets serie: Louise Boije af Gennäs avslutade sin Motståndstrilogi med Verkanseld. Spänning på hög nivå.

Årets scen: Vi som fick leva om våra liv på Backa Teater och senare också på Dramatens scen Elverket är en pjäs som bygger på intervjuer med olika människor som får berätta om saker de hade gjort annorlunda om de fått leva om sina liv.

Årets konstupplevelse: Jag besökte för första gången Louisiana Literature och passade också på att se Pippilottis helt fantastiska utställning.

Årets TV-serie: Liksom Helena har jag ägnat hela hösten åt att se de tolv säsongerna av Big Bang Theory. En fantastiskt serie. Annars var de två första säsongerna i La Casa de Papel en riktigt stor tv-upplevelse. Så himla snygg!

Årets titel: 10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak vars titel anger den tid det tar från det att en människa dör, tills hen slutar att finnas till. En fantastisk bok som jag hoppas översätts till svenska.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar 2019

carolina-top

Det är dags att lista det gångna året igen, hurra! Jag älskar årslistor, och brukar varje år göra två: en här på kollot där jag uppfostrat försöker hålla mig till de rubriker vi tillsammans utgår ifrån (även om det står var och en fritt att lägga till och dra ifrån). Och så en på min egna blogg där jag skapar lika många nya rubriker som böcker jag vill lyfta.

(Det här med ”årets” är det ju lite luddiga gränser för och är absolut subjektivt. En del är händelser och utgivningar som faktiskt varit aktuella under 2019, men det mesta handlar om att JAG har upplevt det under 2019. Jag kan alltså lyckligt svamla om det som var ”årets film” för mig fast den kom 2018, eller lyfta hur gamla böcker som helst som årets läsupplevelser.)

Eftersom jag i år är först ut på kollot med listandet så passar jag på att bjuda in er andra: häng på! Längst ner i inlägget hittar du alla våra rubriker – plocka bland dem som du vill, lägg till eller dra ifrån, och gör din egen årslista. Och vill du att vi andra ska läsa det du skrivit – lägg en länk i kommentarsfälten nedan.

Årets klassiker: Agnes Grey av Anne Brontë, som inte alls känns som att den är skriven för sisådär 200 år sedan
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets historiska: handlade om mellankrigstid och de här två: A duty to the dead av Charles Todd och Messenger of truth, fjärde boken om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear
Årets obehagligaste: Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Årets dystopi eller mer när-katastrofen-kommer-bok: Kyla av Therese Henriksson
Årets grafiska: Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström
Årets nya bekantskap: Mercedes Lackey
Årets tegelstenar: De tre heffa-böckerna i Fitz and the fool-trilogin av Robin Hobb: Fool’s Assassin, Fool’s Quest, Assassin’s Fate  
Årets återseende: Lejonkungen som live action-film med ”riktiga” jellon och ungefär exakt samma story och dialog som förra gången. Jag grät den här gången också när Mofasa dog.
Årets aldrig mer: Kanske Marian Keyes? Vi har haft så många fina stunder ihop, men senaste böckerna jag läst har jag mest läst slut för att Keyes ju var bra då, alla de där böckerna förr. Och nu när jag läste På egen hand? Zzzzz…
Årets huvudperson: Miryem i Spinning Silver av Naomi Novik
Årets bifigur: M-bot i Brandon Sandersons sci-fi-serie Skyward
Årets filmupplevelse: A Star is Born med Lady Gaga och Bradley Cooper
Årets kulturella höjdpunkt: Van Gogh Experience på Kalmar slott – det var konst, det var musik, det var ljud och ljus och historia och rätt överväldigande, faktiskt.
Årets magplask: The Raven Tower av Ann Leckie. Att låta en sten vara den berättande huvudpersonen är ungefär lika tråkigt som man skulle kunna tro.
Årets kan-inte-släppa-den: En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
Årets skämskudde: Tschick av Wolfgang Herrndorf, för allt det Tschick och Maik gör
Årets gapflabb: också Tschick av Wolfgang Herrndorf just därför att Tschick och Maik gör allt det de gör
Årets lyckopiller: Temerarire och alla hans drakkompisar – jag är så glad att jag läste om och läste slut hela serien Temeraire av Naomi Novik.
Årets läskigaste: Svarta madam i Spökjägare av Martin Jern
Årets debut: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim.
Årets kyss: På natten är allt sant av Lina Stoltz
Årets underskattade: Christina Lindström – när ska hon få Augustpriset för bästa ungdomsbok? Va? Vavava? För till exempel Välj mig?
Årets serie: Ellinor Leo Viktor av Katarina von Bredow
Årets låt: Den jag gillat mest: (återigen, den kom förra året men det är i år den var min) Shallow av Lady Gaga & Bradley Cooper Den jag ojämförligt haft mest på huvudet, vilket halvt drivit mig till vansinne: reklamjingeln för Järnia (”… så mycket bättre än de andra…”).

 

Det var min årsbästalista. Nu är det er tur, och här är rubrikerna:

Årets mest oväntade:
Årets klassiker:
Årets knock out:
Årets kvinnokamp:
Årets gråtfest:
Årets gapflabb:
Årets historiska:
Årets obehagligaste:
Årets dystopi:
Årets grafiska:
Årets nya bekantskap:
Årets utmaning:
Årets tegelsten:
Årets ögonöppnare:
Årets återseende:
Årets aldrig mer:
Årets huvudperson:
Årets bifigur:
Årets filmupplevelse:
Årets kulturella höjdpunkt:
Årets möte:
Årets magplask:
Årets kan-inte-släppa-den:
Årets skämskudde:
Årets lyckopiller:
Årets läskigaste:
Årets debut:
Årets kyss:
Årets citat:
Årets skandal:
Årets förlag:
Årets pristagare:
Årets överskattade:
Årets underskattade:
Årets sönderpratade:
Årets serie:
Årets scen:
Årets konstupplevelse:
Årets TV-serie:
Årets titel:
Årets låt: