OKEJ? Och Judith Krantz??? Hur får du ens ihop de två i samma inlägg, Carolina?
Men det är väl inte så himla svårt… Det handlar ju om vad jag läste på 80-talet, förstås!
OKEJ får stå för min utåtriktade pop-del. Det var inte alltid jag köpte tidningen OKEJ, men jag och mina kompisar stod ändå och dreglade i timtal över den – inne i affären. En ny OKEJ = en smärre julafton. Var det ett specialreportage med många foton av Boy George – ja, då dog en av mina kompisar som var kär i Boy George. Var det i stället ett nummer med många bilder av Duran Duran, och särskilt han den där mörkhårige basisten, John Taylor? Ja då dog nästa kompis eftersom hon var kär i honom. Själv dog jag av lite av varje, men allra mest om Dave Gahan i Depeche Mode fick vara med på bild. Eller sångaren i Indochine, Nicola. Ååååå…. Och de nummer av OKEJ jag faktiskt också köpte och inte gratisläste åkte snabbt upp på mina dramatiskt överaffischerade väggar.