Kategorier
Kulturkoll Romankoll

De oroliga – Linn Ullman

Snart är veckan med divor och dämoner till ända och jag har (som ni märkt) fastnat helt i Ingmar Bergmans värld. Innan veckan ändar så måste jag tipsa om en av de finaste romaner jag läst de senaste åren: Linn Ullmans fantastiska De oroliga. I en närmast självbiografisk form skriver den medelålders Linn om hur hon reste till fadern för att de skulle skriva en bok samman. Hon skulle intervjua och han skulle berätta, hon inköpte en bandspelare enkom för tillfället och när hon äntligen kom till Fårö så var fadern för gammal. Minnena fanns där bara i fragment och inspelningarna blev av urdålig kvalitet. Banden hamnade i en byrålåda, fadern dog kort därefter och när Linn flera år senare hittade de där banden så började en smärtsam och ömsint promenad bland minnen. Romanen är en naken och samtidigt osentimental skildring över flickan, modern och fadern. Flickan som inget hellre vill än att bli vuxen och modern och fadern som helst av allt vill vara barn. Så ska den lilla flickan som växer upp i offentligheten, så är det när man har två världsberömda föräldrar, kunna hitta sig en väg till vuxenskapet utan att egentligen ha någon vuxen kring sig som helt och fullt går att lita på.
Romanen rör sig i tiden, alltifrån kärlekshistorien som leder till att Linn en gång föds (som det nionde barnet i Ingmar Bergmans barnaskara) fram till att Bergsmancentret står klart flera år efter faderns död och en del av romanen bygger alltså på de intervjuer som hon gjorde med sin far under hans sista levnadsår. Just den delen är så otroligt fint gestaltad och man kan som läsare följa det allt snabbare sjukdomsförloppet där klara stunder blandas med ångest och förtröstan. Så bygger då Ullman sin roman kring minnen och vad som är sant och hon gör det så smart och så skickligt att man bara förundras.
Vill man veta mer om Ingmar Bergmans liv och verk och läsa hans egna ord så kan man också läsa hans arbetsböcker, just nyligen utgivna av Norstedts.  Jag har ännu inte läst men jag tror att det skulle vara både spännande och intressant att parallell-läsa romanen med exemplevis arbetsboken från 1955 – 1974. Helena Lindblad har recenserat i DN  
Jag vet inte om arbetsböckerna skrevs med tanke på publicering och det är en intressant fråga om de texter han skrev själv var fiktion eller biografi – ett sätt att bygga myten om sig själv eller ett sätt att reda ut sina tankar. 1987 kom hans självbiografi Laterna Magica som jag läste då och var helt uppslukad av. Läs den – också!
Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2016

 

Då är det dags att såhär summera årets kulturupplevelser. Konst, film, musik och teater har varit ovanligt skralt för mig men läsandet har flutit på i vanlig takt. Finaste stunden av alla är nog ändå boksamtalet med Kim Thúy på mässan, det är ett minne för livet. Några andra små nedslag från läsåret 2016:

Årets mest oväntade: Glöm mig av Alex Schulman. Han kan ju faktiskt skriva.
Årets klassiker: Annie John av Jamaica Kincaid. Att lyssna till Jamaica Kincaid på Sthlm Lit var underbart.
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito. Borde varit nominerad till Augustpriset.
Årets kvinnokamp och årets klasskamp: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Språket, ilskan och revanschlusten!
Årets memoarer: Riktiga Elsie av Elsi Johansson. Innerligt, äkta om vägen till sitt författarskap.  En röst från en av de sista nu levande arbetarförfattarna.
Årets historiska: 1947 av Elisabeth Åsbrink. Tänk att då och nu kan vara så sammanlänkade.
Årets obehagligaste: Berättelsen om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Man kunde ju inte andas en enda gång genom hela romanen. Man vet att det kommer att gå åt h-e och man kan inget göra.
Årets nya bekantskap: Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. En bok som totalt knockar läsaren med sitt språk och sin sorg.

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 43 2016

linje-kulturkolloOktobermörkret har lagt sig tillrätta och i helgen har vi också vintertid att se fram emot. Perfekt läge att boa in sig med en filt i fåtöljen och läsa en eller annan bok. Eller så gör ni som Linda och Anna och tar en tur till Stockholm Literature för att lyssna på spännande författare i vacker miljö. Några boktips skickar vi med inför helgen här i veckans recensionsinlägg!

Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen (Anna)

Crooked Kingdom av Leigh Bardugo (Carolina)

De oroliga av Linn Ullmann (Ulrica)

Det är natten, Karolina Ramqvist (Linda)

Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein (Anna)

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman (Carolina)

Flickorna i parken av Lisa Jewell (Anna)

Flodskörden av Simon Stålenhag (Carolina)

Ur varselklotet av Simon Stålenhag (Carolina)

Vi är en av Sarah Crossan (Carolina)

Kategorier
Sakprosakoll

Kulturkollo listar självbiografiska böcker

linje-kulturkollo

 

Veckans tema är som ni vet Författaren och texten och en genre där författaren utan tvekan är väldigt synlig i texten är självbiografier. Vi på Kulturkollo listar därför våra favoriter bland böcker som handlar om just den som skrivit boken. Det är allt från rena självbiografier till romaner med självbiografiska inslag. Gränsen mellan fakta och fiktion är flytande, men vi försöker hålla oss mer till fakta än fiktion även om någon mer fiktiv roman fått slinka med.

 

Det här är vår lista. Vilka skulle finnas med på din?

 

40 piskrapp för ett par byxor av Lubna Ahmad Al-Hussein

Att skriva av Stephen King

Auto da Fay av Fay Weldon

Bergsprängardottern som exploderade av Lo Kauppi

Blå skymning och Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Boken om mig själv av Kajsa Grytt

Bortom mammas gata av Alexandra Pascalidou

Dansa för oss av Michael Nyqvist

De oroliga av Linn Ullman

En fri röst och Nomad av Ayaan Hirsi Ali

Ett arabiskt vemod av Abdellah Taïa

Kategorier
Romankoll

När det självbiografiska blir fiktion – finns där en gräns för vad man berättar?

anna-top

Minns ni för några år sedan när Knausgårds romaner drog igång en rejäl diskussion kring autofiktion och vilka förpliktelser man egentligen hade som författare mot sina medmänniskor. Har man i fiktionens, i konstens namn, rätt att skriva vad som helst som uppenbarligen är självbiografiskt utan att ta hänsyn till andra?

I veckan som gick återkom den frågan när Geir Gulliksens hustru skrev en krönika på ämnet i norska Aftenposten. Hon känner sig utlämnad i exmakens roman Berättelse om ett äktenskap och utan möjlighet att själv påverka vilken bild som maken ger av henne och deras samliv, tankarna går förstås också till Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer där läsaren så tydligt enbart får en parts berättelse. Inte blir det enklare att hantera kan tänkas när de båda inblandande parterna är kändisar. Vilken omväg till dagens ämne, det var ju två fantastiska självbiografiska romaner med kändisar som författare som dessutom handlar om hur det är att växa upp i en kändisfamilj som jag egentligen ville skriva om: De oroliga och Glöm mig.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.42 2016

linje-kulturkollo Somliga av oss älskar hösten, andra avskyr den. Men hösten är här med allt vad det innebär, vare sig vi gillar det eller ej. Det verkar ändå som den innehåller en hel del lästid att döma av veckans samlade recensioner.

Anna Tizianna – Sommaräventyr och trolleri av Emma Fäldt (Ulrica)

Annie John av Jamaica Kincaid (Anna)

Avskedsfesten av Anna Fredriksson (Linda)

Den tredje hustrun av Lisa Jewell (Viktoria)