Etikett: Marie NDiaye

Kategorier
Evenemangskoll Romankoll

Att mejsla fram en människa med ord

Linda

Föst ut på lördagens Stockholm Literature är ett samtal mellan Marie NDiaye och Jonas Hassen Khemiri. Titeln ovan ger höga förväntningar på innehållet, för visst är det så att författare gör just detta, mejslar fram människor med ord. Nu tillhör NDiaye de författare (och de är många) som jag länge tänkt läsa något av, men ännu inte läst något av, men Khemiri har i sin senaste bok Allt jag inte minns verkligen försökt att vrida och vända på orden för att skapa en så komplex bild av människor han bara kan. NDiayes senaste bok Ladivine handlar om ett smärtsamt mor- och dotterförhållande och verkar riktigt bra. Mest sugen är jag dock på att läsa Tre starka kvinnor.

Jonas Hassen Khemiri har en plan att samtalet ska handla om generationer, ord och hundar. Då NDiaye önskar att få tala franska, så samtalet tolkas därför.

Fortsätt läsa ”Att mejsla fram en människa med ord”
Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Lästips jorden runt på FN-dagen

linje-kulturkollo

Idag är det FN-dagen och det är faktiskt 70 år sedan bildandet av organisationen. Vi deltar i firandet genom att bjuda på en litterär resa runt jorden med hjälp av riktigt bra böcker.

Afrika

Afrikanen av J.M.G. Le Clézio (berättelsen om en far och en uppväxt som vit i Afrika)

Allt går sönder av Chinua Achebe (klassiker från Nigeria)

Agaat av Marlene van Niekerk  (stark och sorglig roman om Sydafrika under och efter apartheid)

Drömmar om frihet av Fatima Mernissi (självbiografiskt om en ung flickas uppväxt i harem i Marocko)

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina (uppväxtroman från Kenya)

Fortsätt läsa ”Lästips jorden runt på FN-dagen”
Kategorier
Romankoll

Att leva i exil – och att komma hem

lyran-top

När jag för 20 år sedan var en alldeles nybliven psykolog arbetade jag med flyktingar på en psykiatrisk mottagning med fokus på kris- och traumabearbetning. Där träffade jag många människor som försökte hitta ett sätt att hantera sina erfarenheter av krigets våld och ett sätt att leva i exil. Detta var i mitten av 90-talet och inbördeskriget på Balkan rasade för fullt. Men även en del flyktingar från olika afrikanska länder, t ex Somalia, statslösa palestinier och kurder lyckades ta sig till vårt trygga hörn av världen. Och Sverige var ett av få länder som tog emot stora barnfamiljer som kvotflyktingar från olika läger världen över. De människor jag träffade på vår mottagning har jag aldrig glömt. Jag minns deras historier om övergrepp så vidriga att man inte kan föreställa sig dem och jag minns mänsklig styrka och mod som övergår allt förnuft. I fiktiva berättelser om exilproblematik möter jag de här människorna på nytt.

Fortsätt läsa ”Att leva i exil – och att komma hem”