Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Lyrikkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 41 2019

Just nu gör vi en djupdykning i höstens nyheter här på Kulturkollo. Vi läser, skriver, tittar, lyssnar och försöker ta pulsen på läget just nu. Om det märks bland veckans recensioner kan ni se nedan. Surfa gärna in på respektive bloggar och se vad vi tyckt och tänkt.

10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak (Linda)

Bitterljuva dagar av David Nicholls (Anna)

Blixtar och hemligheter av Mark Wallenius (Carolina)

Bomullsängeln av Susanna Alakoski (Anna)

Brevet till Alice av Malin Letser (Ulrica)

Det tomma vansinnets land av Carl Norac och Stephanie Poulin (Helena)

Drömmen om Europa av Fabian Göransson (Helena)

Festens charmigaste tjej av My Palm (Helena)

Ingen panik ångest av Mathias Lecler och Per Englund (Helena)

Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi (Ulrica)

Maisie Dobbs – Messenger of Truth av Jacqueline Winspear (Carolina)

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid (Ulrica)

Normala människor av Sally Rooney (Anna)

Normala människor av Sally Rooney (Ulrica)

Och eken står där än av Sofia Lundberg (Anna)

Om allt vore annorlunda av Sanna McDonald (Ulrica)

Omvägen av Gerbrand Bakker (Ulrica)

PS från Paris av Marc Levy (Linda)

The duke and I av Julia Quinn (Helena)

The Hate U Give av Angie Thomas (Ulrica)

Vad jag saknades här av Jila Mossaed (Linda)

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir (Ulrica)

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo möter Mathias Leclér a.k.a. Villfarelser

helena-top

Det var ingen slump att Mathias Leclér började med Villfarelser. Hans fascination över gamla bilder har följt med honom sedan jag var ung. “Det är alltid samma frågor som jag ställer mig. Frågor om död. Det låter sjukt men så är det. “Vad blev det av den där hästen?”, “Finns det något, om än litet, kvar av hens kropp idag?” Sådana frågor. Nej, det är inte bara död. Jag tänker på andra saker också. Men mycket död.” Stor igenkänning på den, tänker jag då jag – så långt jag kan minnas – har jag fascinerats att gamla foton, gamla föremål och döden (döden, döden, döden).

Leclér kategoriserar själv sin humor såsom: “Humor med jävligt mycket allvar”, vilket märks tydligt då gränsen mellan skratt och gråt är hårfin i flertalet bilder.

“Ibland är det faktiskt bara allvar. Väldigt, väldigt mycket allvar. Jag gillar humor som får skrattet att fastna i halsen. Eller i alla fall humor där man får sig en rejäl tankeställare. Då anser jag att jag lyckats.”

Villfarelser publicerade sitt första inlägg på Instagram den 5 oktober 2014, men Matias Leclér säger att “Den, eller de, första Villfarelserna är katastrof enligt min mening. De ligger kvar på Insta enbart för att visa för mig själv att man kan utvecklas.” Så som vi ser Villfarelser idag började ta riktig form för två år sedan. Villfarelser har alltså först och främst varit ett projekt som levt på Instagram, men i september kom Villfarelser ut som bok i Krama mig hårt din jävel!. Boken består av ett urval av alla de bilder som finns Mathias Leclér har skapat och några bilder har han dessutom kommenterat extra, t ex den bild som väckte en hel del känslor på sociala medier, som du kan se här till höger. Bilden är enligt mig knivskarp i sin mörka humor och är talande för Villfarelser hela produktion. 

Kategorier
Kulturkoll

Förvillande Villfarelser

helena-top

“Unik! Vi tror alla att vi är unika varelser med unika tankar, unika liv och unika känslor. Så är inte fallet. Ursäkta att jag måste spräcka den bubblan. Vi är rätt lika. I alla fall i det stora hela. Och i det lilla. Det kanske är därför som man kan ta till sig mina tankar och funderingar som till slut blir Villfarelser.”

Ovan ord går att läsa i efterordet till Krama mig hårt din jävel! av Villfarelser eller Mathias Leclér som han egentligen heter. Vi är ett stort antal tusen som följer Villfarelser på såväl Instragram som Facebook. Det är dock det förstnämnda mediet som är kärnan för hans underfundiga och ironiska bilder och texter. Det är snabba ögonblicksbilder som är “delar-vänliga”, vilket märks på antal delningar och repost.

På ytan är det en tämligen enkel form av bildkonst där Leclér sätter samman gamla – främst svart/vita fotografier – och en enkel text. Det är i kombinationen av text och bild som något händer hos läsaren. Ibland är texten klockren till fotot, men ibland är det just kontrasten mellan de två som skapar den svarta humor som kännetecknar Villfarelser. Det är inte enkelt att skriva en regelrätt recension på den här då boken är mer lämpad för att bläddra i lite då och då och inte läsas från pärm till pärm som jag just gjort. Jag kan dock säga så här: jag har frustskrattat och igenkänningshummat mig igenom Krama mig hårt din jävel!