Kategorier
Romankoll

Passion är lidande

Lotta

Nu för tiden ses passion som något positivt och säger någon att du är passionerad är det en komplimang. Men vad är det som är så himla bra med att vara passionerad? Egentligen?

Ordet passion kommer från latinets patio som betyder lida. Passion är alltså i grunden lidande. Inte så himla positivt. Och ändå sätter vi likhetstecken mellan passion och lycka. Vi vill ha en passionerad relation, ett jobb vi känner passion för och vara så där härligt passionerade och drivna och brinna för olika saker. Men vet ni vad som händer med saker som brinner? DE BLIR TILL KOL OCH ASKA! Lidande, kol, aska och utbrändhet. Vad är det för positivt med det? Glöd lite lagom istället.

Kategorier
Romankoll

Passion för passion

carolina-top

Passion är alltså veckans tema, och jag tänkte att det skulle väl inte vara särskilt svårt för mig att skriva om – jag, som det senaste halvåret allt oftare väljer att försjunka i passionerade kärleksromaner fyllda av perfekta kyssar, trånande kärlek, suckar och brinnande sex? Men vilka av alla dessa kärlekspar skulle jag lyfta? Vilken passion ville jag dela med mig av? Nutida passioner, passioner i historisk regencykostym, passion för ungdom eller pensionärskärleksstormar?

Det är ju ändå de där historiska romance-böckerna jag har vältrat mig allra mest i, så kanske något därifrån? Men jag har ju läst så mycket, och samlat på mig så många titlar av ett antal författare jag fastnat så ordentligt för att jag verkligen vill läsa allt, allt de har skrivit… min läsning börjar verkligen bli helt nördig. Manisk. Passionerad…? Ja! Jag har ju utvecklat en passion för passion!

Kategorier
Kulturkoll

Passion för långsamheten

anna-topMånga är de äldre släktingar som berättat om hur evinnerligt lång den där långfredagen kändes när de var barn. Trots att våren och ljuset var komna och skolan var stängd så skulle man vara tyst och tänka på allvaret i dagen, minnas korsfästelse och död. Radion spelade allvarsam musik och de vuxna gjorde så få sysslor som bara var möjligt. Stillhet och respekten för stillhet var norm.

Kategorier
Kulturkoll

Kristen tematik och myt på tv

helena-top
Den bibliska berättelsen har allt – kärlek, hämnd, ond bråd död och moraliska spörsmål. Det är inte konstigt att de används om och om igen i populärkulturen.

Det finns många författare som behandlat berättelsen (eller berättelserna) med stort B –  Torgny Lindgren, Selma Lagerlöf, Göran Tunström, Pär Lagerkvist (missa förresten inte Barabbas från 1953 när den visas på SVT2 imorgon kväll!). Många! Men dem tänker jag lämna därhän idag, jag har redan gjort det både här och där. Idag ska det handla om tv-serierna.

Det finns många tv-serier med inslag av religiös och kristen myt. Där finns de oerhört tydliga som Dominion (som jag inte sett) och Angels in America (som jag sett, älskat och nu förstås måste se igen). Där finns de mer diffusa men med till exempel en tydlig frälsargestalt i förgrunden, som gamla klassiska En röst i natten eller mer aktuella Daredevil (i den senare finns det en hel del annan kristen symbolik också men eftersom jag bara sett några avsnitt än så länge så kan jag inte bre ut mig närmare om det ännu).

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Jane Austen och den passionerade nördens lov

linje-viktoria

Vi har precis avslutat vårt bokcirklande här på kulturkollo kring boken Northanger Abby av Jane Austen. Det var en bok och ett författarskap som definitivt väckte mycket känslor, frågor och diskussioner i gruppen på facebook, vilket naturligtvis var väldigt roligt. Det märktes att litteratur i allmänhet och Austen kanske i synnerhet är något som många verkligen kan känna passionerat kring. Det fick mig också att tänka på Austens egna mest passionerade bok, Förnuft och känsla. Boken som kanske har utvecklats till min favorit av författaren. I den lär vi känna två systrar, eller möjligen två versioner av samma person beroende på vem som analyserar boken. Det är den passionerade och utåtriktade Marianne som bär alla känslor utanpå och den något äldre Elinor som är mer återhållsam men bär på små stormar av känslor inombords. Precis som många andra var jag definitivt en Marianne när jag var yngre men har utvecklats till en Elinor med åren.

De livliga diskussionerna i Facebookgruppen visade också på att många har en djup relation till många karaktärer i hennes böcker och verkligen både kan och KÄNNER de här personerna och alla avarter både utan och innan. Vissa skulle kalla det nörderi, andra kanske just passion. Det fick mig också att tänka på att det ena ordet kanske i många sammanhang skulle kunna bytas ut mot det andra.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans passionerade utmaning

helena-top

Jag skrev igår att jag är en passionerad människa som gärna snöar in på saker och inte kan få nog. Det finns så mycket att känna och lära sig och så många att dela det med! Det är ju litegrann det vi gör med våra bokbloggar till exempel, delar med oss av vår passion för läsning och böcker…

Veckans utmaning är enkel – jag vill helt enkelt att du berättar om din passion vara vad den vara må (bakning, böcker, film, gummistövlar, fallskärmshoppning, bokmärken, knappsamling, skrivmaskiner…). Det behöver naturligtvis inte vara en pågående passion utan kanske något du ägnade all din tid åt som tioåring eller något du tror att du kommer snöa in på som pensionär.

Skriv en kommentar här nedan eller tagga Kulturkollo i sociala medier så att vi hittar ditt svar och din passion.

Kategorier
Kulturkoll

Passion for crime

linje-ulrica
Påskveckan innebär för många lite ledigt och kanske även möjlighet till extra lästid. Kanske har du lagt märke till att det så här års görs mycket reklam för deckare? Vad har då deckare med påsken att göra, kan man undra.

Ja, egentligen inte så väldigt mycket! Men traditionen att läsa deckare och spänningslitteratur i påskhelgen är från början hämtad från Norge där ”påskekrim” är mycket populärt. Det i sin tur är resultatet av en lyckad marknadsföringskampanj som genomfördes så tidigt som 1923. Det var deckaren Bergenstoget plyndret i natt av Jonathan Jerv (pseudonym för Nordahl Grieg och Nils Lie) som lanserades på ett spektakulärt sätt. Den ena författarens bror, Harald Grieg, var redaktör på Gyldendal och han köpte ett stort reklamutrymme i Aftenposten veckan innan påsk. Där lanserades boken med en stor rubrik på framsidan – som om det handlade om en viktig nyhet! Att det var en annons var mycket diskret och personalen på tidningen blev nedringda av oroliga människor som hade anhöriga på tåget. ”Bluffen” avslöjades och det blev uppskattat av allmänheten som ett kul spratt (efter att oron hade lagt sig får man anta) och man tror att det var här suget efter att läsa spänningslitteratur startade. Svenska förlag och bokhandlare har sedan några år tillbaka försökt att skapa samma sug efter ”påskekrim” hos oss. Och varför inte!

Jag har inte varit deckarläsare särskilt länge. Jag hade bestämt att det inte var något för mig, utan att egentligen veta varför. Numera slukar jag regelbundet deckare och jag uppskattar mycket den avkoppling det ger. Det är något med formatet i deckare som är väldigt tryggt – man vet vad man ger sig in på och vad man kan förvänta sig. Med det inte sagt att det inte finns deckare som är lika ”utmanande” som att läsa som annan skönlitteratur, men det finns också många goda saker att säga om bra och kravlös underhållning.

Och i Sverige älskar vi att läsa deckare – påsk eller inte! Om man slår ett öga på försäljningen av svensk litteratur 2015 och de böcker som låg ”topp 20″, så innehas plats 1-4 av deckare och totalt tio av de tjugo titlarna är deckare. På pocketlistan är det samma fördelning. Lägg därtill all översatt spänningslitteratur och det som lånas på bibliotek.

Så egentligen behövs det nog inga deckartips, men jag har har hittat några deckare som utspelas just under påsken och dem delar jag med mig av här nedan.
Du får gärna tipsa om din bästa påskdeckare i en kommentar!

[box style=”rounded”]Den grymmaste månaden av Louise Penny
Istället för dig
av Sofie Sarenbrant
Black Easter av av Dario Ciriello
Easter Bunny Murder
av Leslie Meier [/box]

Kategorier
Kulturkoll

En vecka av passion

helena-top
Nu går vi in i påskveckan och tanken är att alla dagar fram till söndag ska ägnas åt passion. Passion som i påskpassion, passion som i besatthet, passion som i allt det vi kan komma på att fylla begreppet med.

Passion i alla dess betydelser ligger mig varmt om hjärtat. Jag fascineras av den dubbla betydelsen av drabbande kärlek och djupaste lidande så som det gestaltar sig i det bibliska passionsdramat. Jag har genom året utforskat det dubbla och kanske framförallt det smärtsamma. Minns ni den där tv-serien, Jesus från Nasaret, som visades varje påsk för rätt många år sen nu? Jag såg den från väldigt tidig ålder och varje år. Nyttigt? Ja, det tror jag ändå. Det finns så många människor att tänka på och förhålla sig till i passionsdramat, Jesus förstås, Maria, Judas (!) och så de lite mer undanskymda. Jag älskar Pär Lagerkvists Barabbas som utspelar sig till stora delar under och i skuggan av den där påsken, och som till så stor del handlar om det som är kärnan i dramat – skulden, skammen, tron och hoppet.

Också annan passion, den passionerade besattheten, är på många sätt min. Jag är en passionerad människa som går upp i saker. Börjar jag se en ny tv-serie som fångar mig så lever jag inuti den (tänker på, fantiserar kring, skriver vidare på) länge, länge. Samma sak är det med böcker. Jag nöjer mig inte med att läsa och se, jag vill ha muggen och tröjan och planschen och det sociala forumet där allt kan analyseras in i minsta beståndsdel. Där har jag varit med Doctor Who, med Buffy, med Hungerspelen och med mycket, mycket annat.