Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Musik och magi

helena-top

Jag är född 1977 och har således inte ett enda minne av relevans att dela med mig av den här veckan. Att jag minns hur det såg ut när grannhuset brann ner och jag stod i spjälsängen och tittade något av de sista åren på årtiondet är ju inte så intressant här, och det kanske inte ens är sant, kanske är det bara ett oerhört starkt berättat minne…

Men jag har förstås kopplingar, sånt som betytt något för mig och som jag upplevt efteråt. Främst tänker jag musik när jag tänker 1970-tal. Jag tänker mycket sånt som jag ärvt från mina föräldrar, Elvis (som gick bort prick en vecka innan jag föddes), Kenny Rogers (The Gambler-skivan!), Bruce Springsteen och sånt.

Kategorier
Kulturkoll

Ni-nanna-na-ni-na

helena-top

I ett tidigare inlägg så fick jag krypa till korset att mitt musikaliska -70-tal var föga punkrock utan snarare Teddybjörnen Fredriksson. Jag minns lite, men något som etsat sig fast är ändock alla dessa barnprogram man såg. Inte så många då kanalerna var tämligen begränsade under min uppväxt. Nu har ä n t l i g e n våra barn växt ifrån de värsta barnkanalerna. Dessa vansinniga amerikanska barnprogram som pumpar ut musik (gärna i olika ljudnivåer), pålagd studiepublik och otaliga kortjinglar som får håren att resa sig på kroppen.

Barnprogrammet som fanns när jag var liten hade ett helt annat tempo. Ibland så långsamma att man somnade, men det fanns ju inget alternativ. Två kanaler. Ett barnprogram.  

Kategorier
Kulturkoll

Mitt musikaliska 1970-tal – vad minns jag?

helena-top

Väldigt begränsat om jag ska vara ärlig. Undertecknad är född mitt i – d.v.s. 1975 och var således fem år när vi steg in i det färgglada 1980-talet. Så jag minns småglimtar, plyschen, frukt i mat och bästa kompisen på samma gata i stan. Och så självklart är barnprogrammen etsade i långtidsminnet, vilket jag återkommer till under morgondagen.

Under min uppväxt lyssnade jag en hel del på punk skapad på sjuttiotalet, men det var först senare d.v.s. under slutet av -80-talet eller början på -90-talet. Min första LP-skiva, som jag fick under mina första fem levnadsår, var dock en musikstil lååångt ifrån punken – inte så mycket punk, inte så mycket rock. Den första “slagdängan” i mitt liv var:

 

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll

Lotta i Hallonby

Lotta

Lotta i Hallonby. Det är mitt 70-tal det. De tecknade serieböckerna av Ulf Hultberg och Behn Edvinsson kom ut 1975, så gissningsvis läste jag dem alldeles vid skarven till 1980-talet och några år därefter. Det här är socialrealism och vänsterpolitik i tecknad högform. Lotta besöker bland annat pensionärer på det deprimerande pensionärshemmet och demonstrerar för att få daghemsplats. På hennes sovrumsvägg finns en poster med Karl Marx. Vem älskar inte Lotta?

Jag vet inte varför jag tyckte så mycket om Lotta. Kanske för att hennes värld – höghus, miljonprogram och ensamstående mammor som arbetade på dagarna – var så annorlunda mot min. Hallonby… så vackert det låter men så betongigt och grått det var. Kanske var det för att böckerna var som tecknade serier med en tjej som hette Lotta i huvudrollen. Mer på riktigt än Tintin och Asterix.

Men aldrig har jag nog identifierat mig så mycket med Lotta som nu idag när jag hittade bilden som finns överst i inlägget, från boken Lottas akvarium. Eftersom jag precis återupptagit min gamla akvariehobby förstår jag precis hur Lotta känner det. Det är du och jag Lotta, vi samhällsengagerade akvarister, för alltid.

Lotta i Hallonby blev också en animerad SVT-produktion. Några fantastiska klipp finns på YouTube. Se och njut!

“Jag heter Lotta jag, tra la la la la….”

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Det läsande barnets 70-tal

boktipset1-jpg

carolina-top

Det trillade in två barnböcker i min brevlåda. Fina nyutgåvor (Modernista) av böcker jag läst som barn: Pappa Pellerins dotter och Glasblåsarns barn. Jag kände igen dem direkt eftersom illustrationerna var samma som då när jag läste. Nu läste jag om Glasblåsarns barn eftersom det enda jag mindes från den var att jag tyckte den var underlig och kanske lite läskig som barn. (Faktiskt tyckte jag ungefär samma nu som vuxen – här kan du läsa det jag skrev om den) Både illustrationerna och Maria Gripes sätt att skriva förde mig tillbaka till 70-talet och min barndom som bestod av böcker, böcker, böcker och åter böcker.

OK – innan någon höjer ett rättande pekfinger här: jag vet att Glasblåsarns barn kom ut 1964 och Pappa Pellerins dotter kom 1963 och att de inte alls är 70-talsböcker. Inte egentligen. Men för mig hör de, tillsammans med Maria Gripes alla andra böcker, väldigt mycket ihop med 70-talet. Ett läsande barn då läste Gripe – så var det bara. Elvisböckerna, Hugo och Josefin (åh, som jag älskade Josefin Johandersson och hennes Pappa Far)

Kategorier
Kulturkoll

Ge oss ditt 70-tal!

helena-top

Dekadens, politik, plyschoveraller – 1970-talet kan vara så mycket. Den här veckan vill jag att du delar med dig av ditt 70-tal. Det kan vara ett foto, en berättelse, ett minne, en maträtt, en färg – helt enkelt något du förknippar med 70-talet.

Svara i en kommentar, i din blogg, på instagram eller var du vill. Glöm inte att länka till ditt inlägg och/eller använda #kulturkollo så vi hittar ditt bidrag.

Kategorier
Kulturkoll

The Get Down

linje-viktoria

Ni har säkert sett reklamen. Netflix har varit flitiga med att använda sociala medier för att få ut sin senaste produkt: The Get Down. Den marknadsför som en musikalserie men flashiga bilder och det ger, tycker jag, tyvärr ett ganska felaktigt intryck av den här serien som jag inte anser vara så mainstream som den kan verka.

Alla komponenter finns där dock. En kärlekshistoria, Baz Luhrman (Romeo & Juliet, The Great Gatsby, Moulin Rouge) är medskapare, gamla hits spelas frekvent men bara i bitar och blandas upp med nyskriven musik. Det här är dock så långt ifrån Moulin Rouge man kan komma. Det är våldsamt, desperat, skitigt och flashigt på samma gång. Om man ska ta någon av Luhrmans filmer som exempel så kan man möjligen säga att Romeo & Juliet är den som kommer närmast. Estetiken är inte den samma, men väldigt lik. Jag tänker faktiskt på den många gånger under seriens gång. Och den gamla musikalen West Side Story. Här ligger dock inte fokus på motsättningarna mellan kärleksparets familjer utan mellan olika gäng och klaner.

Kategorier
Kulturkoll

Plysch och politik – välkomna till 1970-talet!

helena-top

1970-talet. Så oerhört långt borta det känns, först. Estetiken var en annan, musiken, maten, färgerna, inredningen. Allt var annorlunda, eller?

Den här veckan tänker vi sätta oss i tidsmaskinen och resa tillbaka till 1970-talet med allt vad det innebär av nyupptäckande. Vi kommer diskutera barndomsminnen, favoritböcker och 70-talsmusik. Bland annat.

Jag vet att det här (tyvärr) inte är representativt, men när jag tänker 70-tal så tänker jag lite såhär:

70s-men-fashion-211__700-700x939

Vi får se om det är samma sak efter den här veckan…

Bild: Damernas värld (klicka för guds skull på länken för mer härligt “fashion”)