Kategorier
Kulturkoll

Vi lägger rädslorna bakom oss

linje-ulrica

Tack för att ni varit med oss denna vecka trots det skrämmande temat. Det har varit intressant att läsa om många olika typer av rädslor – den mest otippade för mig var kanske Fannys rädsla för finlandssvenska! I veckans utmaning har flera av er delat personliga och gripande berättelser och det tackar vi särskilt för. Här nedan är några citat på temat rädsla som ni också tipsat om i veckan.

[quote]Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.
― ur Bröderna Lejonhjärta[/quote]

[quote]Courage isn’t a matter of not being frightened, you know. It’s being afraid and doing what you have to do anyway.”
– Doctor Who [/quote]

[quote]Fear of a name increases the fear of a thing itself.
― J.K. Rowling, Harry Potter and the Sorcerer’s Stone[/quote]

Kategorier
Kulturkoll

Vad är du rädd för lille vän?

helena-top

Allting! Eller ja, med viss modifikation. Och med viss variation. De stora rädslorna i livet handlar om liv och död, om sjukdomar, om död… Sa jag död? ”Döden, döden, döden”. Detta ämne som jag har så himla svårt att hantera och tänka på. När mina tankar dras till detta ämne så hanterar jag det genom att förneka det – tänka på något annat: godis, rosa fluff och enhörningar. Jag kan inte hantera livets förgänglighet. Detta är dock inte rätt dag att tillsammans med er ”face my real fears” – vem vill den snåriga vägen vandra, när man kan tänka på godis, rosa fluff och enhörningar? Idag ska jag erkänna alla de där rädslorna som jag har trots att jag är en hyfsat påläst och bildad människa. Sådana där rädslor som man fnissar åt i dagsljus men som kväver dig när mörkret faller. Helt oresonliga i de flesta fall. På vilket sätt syns den röda tråden till kultur tänker ni kanske. Tämligen svag idag ska jag erkänna. Tämligen, men ändock sporadiskt existerande.

Syrsor
Om jag inte helt missminner mig har jag nämnt just detta här tidigare. Denna massiva ljudmassa som dessa hemska, osynliga djur kan skapa i mörkret. Här hittade jag ett klipp som nästan är ännu creepier, då deras ljud har saktats ner.

Finlandssvenska
Tja vad ska jag säga?! Vi kan väl börja med att förklara att denna rädsla har jag arbetat bort och här har vi vår första kulturkoppling. Den tog sin början tack vara Mumindalen. Jag har aldrig tyckt om Mumindalen. Den skrämde mig som liten – den var svart, suggestiv och så var det den där finlandssvenskan som skrämde mig lite extra.

Kategorier
Kulturkoll

När greven pajade min nattsömn

carolina-top

Vampyrer var mitt värsta. Åh, så många nätter jag har legat vaken och rädd och haft bilder i mitt huvud av skrikande vampyrer som precis blivit spetsade av en påle… Jag var ungefär 12 år gammal, och brukade inte se skräckfilmer eller egentligen något som var läskigt alls eftersom jag inte fixade det. Men nu hade jag dumt nog alltså sett en hel film om Dracula som tydligen gick över alla möjliga gränser för vad jag klarade av. Varför såg jag den? Var det med familjen, eller med kompisar?? Jag minns faktiskt inte – men jag har fortfarande ganska många scener ur filmen helt kristallklara i huvudet. Den satte sig. Djupt.

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Min skräck för skräck och en smula Atwood

anna-topJag är på många sätt en väldigt harig person och skräckgenren har aldrig lockat mig, jag har försökt med några böcker av John Ajvide Lindqvist man det går bara inte. Jag är mörkrädd, så mörkrädd och det fungerar inte alls att utmana sig själv och försöka med någon hemsnickrad KBT att ta sig förbi den där rena skära ångesten som infinner sig. Mardrömmarna är hemska och det har sina orsaker men mer om just det passar inte här och nu. Eftersom jag inte läst nästan något skräckligt så fattar jag inte heller alla snygga blinkningar och referenser till böcker och filmer som jag har förstått att genren sysslar med. Det går mig förbi. Totalt.

13066998_o_1Ändå kunde jag faktiskt, medelst en smula inre tvång, uppskatta min läsning av Margaret Atwoods senaste novellsamling med den makabra titeln Den frystorkade brudgummen.

Kategorier
Romankoll

Vår gemensamma rädsla för det skeva och det sjuka

helena-top

Jag har nog sagt det förr, att en av mina största rädslor, kanske till och med den allra värsta, är att förlora mig själv, falla in i psykisk sjukdom, bli ”galen”. Det där att inte längre kunna bestämma över hur en ska göra, känna eller tänka har alltid framstått som oerhört skrämmande för mig. Vilket förstås har med kontrollbehov att göra. Jag kan säga att nu när jag ägnat den här hösten åt en liten matsked sådant i form av utmattning och allt vad det för med sig av att inte kunna bestämma över vare sig kropp eller inre själv så är jag faktiskt lite mindre rädd. Jag ser det som ett friskhetstecken.

Men nog om mig, nästan. Eftersom det här är en rädsla jag burit länge har jag också haft möjlighet att bekanta mig med den via populärkulturen och det står klart att det här inte är en rädsla jag är ensam om, långt därifrån. För psykisk ohälsa och vad den kan göra med människor utforskas, i alla fall på ytan, nästan överallt.

Av nämnda anledning har jag alltid tyckt att tv-serieavsnitt som utspelar sig på olika former av institutioner är fett obehagliga. Jag tänker på Buffys Normal again och så tänker jag på Sam interrupted i Supernatural, oerhört otäckt helt enkelt. 

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Att hantera sina rädslor

linje-ulrica

Som jag berättade i inlägget som inledde denna temavecka om rädslor så är jag en riktig fegis när det kommer till läskiga böcker och filmer. Men det är ju ganska lätt att undvika. Värre är det med de riktigt otäcka sakerna. Rädslan för att mina barn ska råka illa ut. Rädslan för sjukdom och olyckor. Rädslan för världen och alla skrämmande saker som händer i den just nu. Det blir så många otäcka saker att huvudet fullkomligt sprängs när jag försöker hantera alla tankar. Då blir min instinkt att stoppa huvudet i sanden och försöka att inte tänka på det alls. Kanske inte det bästa sättet, men så funkar jag. Jag önskar att jag var lite mer som Gertrude Stein i citatet här ovan och bestämde mig för att bli orädd istället.

Veckans utmaning på temat rädslor handlar om att berätta hur man kan hantera dem. Du får gärna dela med dig av en av dina rädslor. Det kan vara både stort och smått. Kanske är du rädd för höjder, clowner eller spindlar? Berätta också med dig av hur du hanterar, eller försöker hantera, din rädsla. Har du kanske något bra och stärkande citat att lyfta på temat?

Dela gärna med dig i en kommentar eller ett inlägg. Glöm inte att lämna en länk här om du skriver i egen blogg, eller tagga @kulturkollo om du skriver på Instagram eller Twitter.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Spöken och annat läskigt i bilderbokslådan

De som känner mig vet att jag är en Halloween-kramare av rang och älskar Nightmare before Christmas, spöken, gastar och gamla skräckfilmer även om det aldrig bjuds möjlighet att titta på några längre sedan barnen kom. I min värld är det inte skrämmande utan bara underhållande. Dessutom verkar äpplet inte falla särskilt långt ifrån trädet i min familj. Min son som ännu inte har fyllt fyra år har pratat om Halloween i flera veckor. Vi har skurit pumpor och ritat spindlar. Och jag har letat i bilderbokslådan som bara den för att hitta spökhistorier som funkar även för en liten. Det är faktiskt inte så lätt. Därför tänkte jag tipsa lite om spökhistorier för 3-åringar. Smalt? Kanske, men det är inte superlätt att hitta läskigheter som inte är för läskiga för småttingar, men i alla fall min kille gillar det.

Kategorier
Kulturkoll

Om rädslor

linje-ulrica

Idag firas Halloween och vad man än tycker om den ”högtiden” så är den svår att undvika – speciellt om man har barn som tycker att det är rysligt kul att klä ut sig och dessutom är ganska intresserade av möjligheten att få godis. Så här hemma hos mig har vi gjort pumpagubbar och laddat med läskigt godis om det dyker upp några smågastar eller vampyrer och hotar med ”bus eller godis”.

På det temat tänkte vi den här veckan utforska våra rädslor. Det finns ju väldigt många saker man kan vara rädd för. Just nu är kanske det allra otäckaste det som händer varje dag runt omkring oss – i världen, i samhället, på Internet. Lägg därtill alla hemska saker man kan vara rädd för att ens nära och kära ska råka ut för. Då blir det närmast outhärdligt! Är den därför det är så fascinerande med ”påhittade” otäckheter som till exempel spökhistorier och skräckfilmer? Kanske lockas vi av sådan rädsla eftersom vi vet är det är fiktion och att den går gör över så snart filmen är slut eller boken utläst?