Kategorier
Kulturkoll

Oops, I did it again

Fira, fira, fira. Just nu är det många jubileer som uppmärksammas. Mumin, Pippi, Bridget och Martin… Jag funderade bakåt i tiden och tänkte på mig själv för 10, 20, 30 år sedan och kom att tänka på all musik som spelats i bakgrunden som ett soundtrack till mitt eget liv. För skojs skull googlade jag lite vilka låtar som kom just 2010, 2000 och 1990. Jag måste säga att 1990 känns betydligt längre sedan än 2000. Inte bara 10 år. Men så har det väl rätt stor betydelse hur gammal man själv var också.

Dessutom kan man ju säga att en del låter har åldrats betydligt bättre än andra. I år är det t ex 25 år sedan den FANTASTISKA låten ”Common people” med Pulp kom. En låt jag mer än gärna lyssnar på nu också. Det samma går väl inte direkt att säga om ”Vill du bli min fru” med Drängarna…

I år är det också 30 år sedan Sinéad O´Conner stirrade in i kameran och sjöng att Nothing compares to you. 30 år sedan. Den hade lika gärna kunnat släppas i år och hade varit precis lika fantastisk. Att ”U can´t tough this” med MC Hammer och ”No Coke” med Dr Alban kom samma år känns nästan otroligt.

Om vi hoppar några år framåt i tiden så är det i år 20 år sedan Baha Men frågade vem som släppt ut hundarna i ”Who let the dogs out?” men också 20 år sedan Bon Jovi sjöng ”It´s my life”. Den hade jag nog satt 10 år tidigare om jag hade fått gissa faktiskt.

Vad som däremot verkligen är värt att fira och uppmärksamma är att Brittan gjorde entré några år tidigare och detta år släppte en av tidernas mest ikoniska musikvideos. Ja, det stämmer. Det är alltså 20 år sedan allas våran favorit-Britney Spears sjöng ”Oops! I did it again. Det känns betydligt längre sedan men samtidigt är hon ju fortfarande aktuell.

När man pratar Britney så är det lätt att komma att tänka på Justin Timberlake. Det är i år 25 år sedan NSYNK bildades (pojkbandet Timberlake först var med i) och även om DET känns länge sedan så känns ju inte Justin Timberlake så värst gammal. Det är han inte heller. Genren pojkband hette ju just pojkband av en anledning..

För att avsluta denna nostalgitripp tänkte jag meddela att det i år inte bara är 10 år sedan Shakira sjöng Waka waka utan också 10 år sedan Robyn släppte ”Dancing on my own”, vilket känns helt otroligt. Hur gick det till, liksom?

Kategorier
Kulturkoll

Dancing on My Own – det är tiotalets melodi?

 

Jag läste häromveckan att musiktidningen Rolling Stones utsett Robyns låt Dancing on My Own till årtiondets bästa låt. Jag kan så lite om musik så jag kan inte uttala mig om det är välförtjänt eller ej men jag tycker mycket om tanken på att en begåvad kvinna som själv är mycket delaktig i sitt musikskapande lyfts fram så brett och stort.

Som den ord-människa jag är så började jag tänka på låttiteln. Kanske är det så att 2010-talet är individualismens årtionde mer än någonsin? Åtminstone så är det strömningstjänsternas årtionde och det har under det här årtiondet blivit allt svårare att relatera till gemensamma erfarenheter. Valfriheten med Spotify, SVTPlay osv, Netflix, HBO, C More, papperstidningens sakta död tillförmån för digitala tidningar gör helt klart samtalen i personalrummet allt svårare, för att inte tala om samtalen med eleverna. I början av 2000-talet så såg barnen Bolibompa och några fler barnprogram, man kunde ta vid i skolan och bygga på deras upplevelser. De flesta hade sett mello och när det var stora sportevenemang som vinter-OS så hade eleverna koll, man hade något gemensamt att samtala om. Nu är den tiden förbi. Eleverna har andra erfarenheter med sig som vi samtalar om, ofta hamnar vi i olika spel som de spelar on-line. Det är väldigt lite mello och slalom om man säger så.

Valfriheten är så stor, så stor och man sitter med var sin device och var sin strömmingstjänst och när wi-fi saknas så måste man skaka liv i den dammiga TV-apparaten eller kanske till och med radion. Mina elever vet inte vad en radio är. De har aldrig sett en. De har aldrig behövt en, sån är tidens gång men lite saknar jag tiden där det populärkulturella kittet, sportevenemangen och dagstidningens nyheter var självklara delar i vardagen. Missförstå mig inte nu, jag vill inte gå tillbaks till min barndom med en enda kanal på TV och det är måhända ett tecken på att jag börjar bli gammal men jag uppskattar att man i möte med människor kan ha en ingång som känns trygg. Det finns allt färre sådana upplever jag.

Man kan alltid prata om vädret, det är sant. Och böcker. Jag pratar alltid om böcker. Oavsett om folk är intresserade eller ej. Jag kör helt enkelt mitt spår. Och hoppas på att någon lyssnar. Dags att öppna Storytel och välja en ny bok!

Kategorier
Kulturkoll

Robins vi minns eller vann rätt Robin?

Linda

Är pluralformen av Robin ens Robins? Eller är det bättre att köra på den svenskare varianten Robinar? Båda låter lite märkliga, men oavsett så tänkte jag idag påminna er om några andra Robins, eller Robinar. Kanske tillhör du dem som tycker att vi valt en annan Robin än just Bengtsson att representera oss i Kiev, men ni kommer att märka att det visserligen skulle kunna finnas bättre alternativ, men också väldigt mycket värre.

Vann rätt låt brukar frågan efter varje musiktävling lyda. Eller snarare brukar det konstateras i rubrikerna att fel låt vann, för så är det väl alltid? Hos familjen O är i alla fall tre ganska nöjda med valet av Robin Bengtsson som Sveriges representant i Kiev. Den som är mest sval är nog jag, men jag överlever. Visserligen var det så att Nano var största favoriten hos grabbarna O och jag hade mycket hellre sett Mariette som vinnare, men vi är ändå ganska så okej med Robin. Inte med hans löjliga löpband, de gillar jag verkligen inte, men de gillas å andra sidan av de tre andra medlemmarna i min familj. Så ja, smaken är verkligen som baken.

Frågan är om det hade blivit bättre med någon annan Robin? Kanske skulle vi skickat någon annan Robin till Kiev?

Robin Bengtssons vinnarlåt I can’t go on, är inte en låt som får mig att hoppa upp i soffan och tokdansa, men det är å andra sidan ganska få låtar som får mig att göra det. Jag dansade i alla fall lite mer till den låt han tävlade med förra året, även om titeln Constellation prize, kändes mer än lovligt svengelsk.

Vi kan konstatera att Idol på senare tid blivit en plantskola för melodifestivalsartister och en tidigare publik kan säkert vara en fördel. Det är inte alltid det blir så himla bra dock. Robin Stjernberg, som representerade Sverige i Eurovision 2013, var till exempel ett väldigt mycket sämre val än Robin Bengtsson. Det dessa Robins har gemensamt är att de känns lite som ett icke-val. De upprör få, men älskas av ungefär lika många. Tilläggas ska att vi inte helt slipper unge herr Stjernberg, då han varit med och skrivit den andre Robins låt. Kanske inte rätt att dissa stackaren ändå.

Det finns dock ganska få alternativ om det nu är en Robin vi vill ha. Visserligen finns det 22470 män och 132 kvinnor som har namnet som tilltalsnamn, men så många kändisar hittar jag inte. Nu behöver de ju förvisso inte vara kända från början, utan bara kunna sjunga. Robin Abrahamsson står som låtskrivare till flera låtar som tävlat i melodifestivalen och samarbetar med till exempel Shirley Clamp. Kan han sjunga tro? Robin Söderman, som var en del av Antiloop, kanske kan göra comback annars?

Coolast av de jag kunnat få fram med googles hjälp är Robyn, som faktiskt är döpt till Robin, men ändrat stavningen lite. Hon hade självklart ägt i Eurovison också. Otroligt att hon ställer upp med så kort varsel bara. Vi skulle möjligen kunna skola om Robin Paulsson till sångare, men jag är tveksam. Inte heller tror jag att fotbollsspelare Robin Söder eller racerföraren Robin Ruholm är något alternativ, men jag kan ha fel.

Annars får vi ta oss utanför Sveriges gränser och det får man ju nu för tiden. Vi skulle till exempel kunna sno Robin Packalen från Finland eller Robin Beck från USA. Hon som sjöng First time på 80-talet som senare fanns med i en reklam för coca-cola. Det skulle också kunna hända att estniske Robin Juhkental skulle vara intresserad av en revansch efter att ha åkt ut i semifinalen 2010.

Jag vet inte jag. Det känns som att Robin Bengtsson ändå är ett ganska bra val när man betänker alternativen. Vad tycker ni?

Nu är han i alla fall i final.