Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Sakprosakoll

Vasilij Kandinskij, Anna Achmatova och jag

“Art has much in common with religion”

lär Vassilij Kandinskij ha sagt och i nästan alla moderna museer som jag besökt (och de är många) finns en av mina favoritkonstnärer representerade. Konstverket som inleder hela inlägget heter “Landscape with Factory Chimney” (1910) och den hittar man vanligen på Guggenheim i NY. Just den postern mötte mig när jag för första gången kom hem till den nyfunne killen, min sedermera man. Om man har en sådan bild i vardagsrummet så är man en pojkvän för Anna. Helt klart. (Sedan att det var mamma U som köpt och hängt upp den där bilden visste jag inte då …) Nu hänger den sedan 20 år i sommarstugan och där ska den förbli uppsatt. En dag ska jag åka till NY och se verket IRL, det ska jag. I väntan på det kan jag läsa den fina konstboken av Hajo Düchting som gör en gedigen genomgång av den ryske konstnärens olika perioder. Jag är särskilt förtjust i verken från Kandinskijs Munchen-tid (1896 – 1911) där han går före och med starka färger och djärva penseldrag. Han är en konstnär som ständigt utvecklas och man tröttnar aldrig att titta på hans konst, på den här fina hemsidan finns 595 konstverk samlade.

Han levde stor del av sitt liv utanför Ryssland och var mycket delaktig i den framväxande modernismen som omformade synen på konst under det tidiga 1900-talet. En författare som räknas till de ryska modernisterna är Anna Achmatova och hennes dikter finns utgivna på svenska hos Lind & Co. Jag har ännu inte läst något ordentligt av henne men desto mer man tar reda på om hennes tragiska livsöde och spännande författarskap, desto mer sugen blir jag. I Populär Poesi nummer 36 kan jag läsa Anita Westins text Ett tidsvittne

“Att läsa Achmatova är inte bara att läsa skön lyrik utan det är också att ta del av tidsdokument från  debuten 1912 ända fram till hennes död  5 mars 1966. Hon betraktas idag som en av sin tids riktigt stora poeter, men detta att hon också genom sitt författarskap blir ett unikt tidsvittne gör att det finns skäl att parallellt med läsningen av hennes texter också ta del av hennes livshistoria.” 

Hon var en av de författare som föll i onåd av regimen i Sovjetunionen och hon levde och verkade i en inre exil, hennes fullständiga texter fick inte publiceras i hemlandet förrän efter perestrojkan. Så blev den författare som ibland beskrivs som en föregångare till Svetlana Aleksijevitj, de släpper båda fram en mängd röster som alla beskriver den lilla människans roll och plats i en totalitär stat.

 

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Fotbolls-VM vs. lästiden 1-0

helena-top
Det är kanske lite sorgligt, men jag har ingen värst fördjupningsvänlig relation till rysk kultur över huvud taget. Jag har läst Brott och straff, och avskytt den på gränsen till (eller mer sanningsenligt över gränsen till) hat. Jag har läst Kappan av Gogol, men minns inte särskilt mycket mer än att jag förstås tyckte att den var bra. Jag har läst 20 sidor i Anna Karenina, gillat men sen blivit tvungen att lämna tillbaka till biblioteket och därefter inte haft intresse nog att läsa vidare. Jag lyssnar just nu på En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn, men jag somnar hela tiden. Gillar den gör jag dock, så jag backar tillbaka och lyssnar igen. Men det är inte så mycket att orda om än så länge, så vad sjutton ska jag skriva om egentligen?

Vi kanske ska ta den här vinkeln med det just nu pågående fotbolls-VM och lästiden istället… Jag får ofta frågan hur jag kan hinna att läsa så mycket varpå jag brukar svara att jag hinner eftersom det är mitt enda intresse och jag prioriterar det. När jag kommer hem från jobbet så läser jag, när jag lagar mat läser (lyssnar) jag, när jag ätit läser jag, när jag har minsta lilla sekund över så läser jag. Just nu är det dock inte så mycket med det. När jag kommer hem slänger jag sakerna på golvet och kastar mig ner i tv-soffan för sena eftermiddagsmatchen har redan börjat, när jag lagar mat stressar jag fram något oerhört enkelt eftersom halvtidsvilan snart är slut. När jag sen slöar efter maten så är det dags för uppladdning inför kvällsmatchen. Det blir inte mycket läsning gjort just nu alltså, men en hel del fotboll blir sedd. Det är i nuläget mitt Rysslands-relaterade kulturintag i sin helhet (och det händer att jag somnar till den sorten också).

Ikväll sitter jag förstås bänkad framför matchen mellan Sverige och Tyskland, vilken dröm-midsommar ändå!

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

När jag tänker på Ryssland

helena-top

Under min gymnasietid för miljoners miljoner år sedan väcktes mitt intresse för rysk litteratur (intresset är dock inte lika starkt idag). Den bok eller rättare sagt långnovell som öppnade mina ögon var En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn. Jag blev djupt fascinerad av med den avskalade stil (enkel, rättfram och befriad från värdeord) som Solzjenitsyn beskrev en dag i ett sovjetiskt arbetsläger – ett så kallat Gulag. Du får följa Ivan Denisovitj, även kallad Sjuchov, under en dag där gråhet, terror och omänskligheten är högst närvarande. Det som mest fascinerade mig var dock den påverkan som novellen hade på sin samtid.

En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades i Sovjetunionen 1962 och slog ner som en bomb. Det var först nu som allmänheten i väst fick kunskap om Gulaglägren och under de miserabla förhållanden som fångarna tvingades leva. Det var först nu som Stalins terror mot det ryska folket avslöjades.

Gulag – eller “Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger” som det egentligen hette – var det sovjetiska system av koncentrationsläger, som påbörjades under Lenins tid och som sedan byggdes ut i stor omfattning under Josef Stalins ledning. Under 1930-talets utrensningar och efter andra världskriget fylldes läger med miljontals fångar. Det fanns tre olika typer av gulag – en del var endast för kvinnor och barn, andra betecknades som mentalsjukhus och den tredje formen gick under namnet dödsläger på grund av det hårda arbetstempot och extrema förhållandena som rådde runt ishavsområdet eller i Centralasien. Syftet var inte bara att tränga undan politiska motståndare utan att skapa ett jämnt flöde av slavarbetskraft.

År 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset i litteratur. Efter publicering av GULAG-arkipelagen i december 1973 tvingades han i exil och bodde fram till 1994 i Vermont, USA.

När jag tänker på Ryssland idag så har jag svårt att tänka på något annat än hur de mänskliga rättigheterna allt jämnt försämras. Människor fängslas och förföljs för att de älskar “fel” och för att de kämpar för allas lika värde och mänskliga rättigheter. År 2013 införde Putin ”anti-gay propaganda law”, för att skydda ryska barn och ungdomar från material som visar homosexualitet i samhället. Samma år beslutades det också att samkönade par inte får adoptera barn från Ryssland, med argument som för att skydda barnen från “complexes, emotional suffering and stress.” Det är – tyvärr – vad jag tänker på när jag tänker på Ryssland.

Kategorier
Kulturkoll

Ryssland med ett romantiskt skimmer

Linda
När jag växte upp var Sovjetunionen något skrämmande och under Kalla kriget var jag så otroligt rädd för att de eller huvudfienden USA skulle inleda ett kärnvapenkrig. Det fanns dock också ett annat land, ett Ryssland som stod för något romantiskt och storartat. Det var den sortens kultur jag konsumerade då.

Visserligen såg jag filmatiseringen av Lev Tolstojs Krig och fred från 1956 med bland andra Audrey Hepburn och fick såväl romantiskt skimmer, som en rysk klassiker med stil. Brittiska BBC gjorde 2017 en ny miniserie där Lily James (känd från bland annat Downton Abbey) gör rollen som Natasha Rostova. Just nu går den att se på SvtPlay.

Jag frossade också i böcker om prinsessan Anastasia som enligt sägen (men inte forskare) överlevde när resten av familjen avrättades. Jag såg också något tv-drama där familjen verkligen framstod som offer, vilket de helt klart kan ses som, men de hade ändå levt ett gott liv på andras bekostnad. Just barnen fascinerade mig dock och det är svårt att se på dem som onda människor. Snarare är de ett offer för omständighterna. Det finns mycket skrivet om dem och jag är lite extra nyfiken på Four Sistersav Helen Rappaport.

Sedan läste jag Zoyaav Danielle Steel om och om igen. Berättelsen om den vackra (självklart) unga kvinnan, som var en ung kusin till tsar Nikolaj II och självklart rik, men nu var en fattig flykting. I Paris börjar hon dansa balett, träffar hon en amerikansk soldat som krigar i första världskriget och flyttar med honom till USA.

Det är en fascinerande tid ändå, den efter första världskriget när en ny värld formas på gott och ont. Kanske är Danielle Steel inte den som kan berätta bäst om den. Har ni andra tips på skönlitterära böcker som ger information om Ryssland och Sovjetunionen, utan att vara allt för tunga och tradiga?

 

Photo by Jaunt and Joy on Unsplash

Kategorier
Novellkoll

Vill du vinna fyra ryska klassiker?

Känns de ryska klassikerna lite för tjocka, lite för tunga att bära med sig i handväskan? Då har du chansen nu att läsa Dostojevskij, Gogol, Tjechov och Bulgakov i ett litet behändigt novellformat. Novellix fina box med ryska klassiker är packad med spännande läsning och  och sådan tur har vi nu att Kulturkollos läsare har möjlighet att vinna ett exemplar av den den.

Fyra noveller förpackade i en mycket snygg formgivning – perfekta att läsa mellan fotbollsmatcherna i VM eller i hängmattan eller precis var som helst. Om du vill vinna den här asken så ska du kommentera här i inlägget innan söndag den 24 juni klockan 12.00. Berätta vem du är och varför du vill vinna!

Väl mött!

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Mina ryska favoriter

Veckans tema handlar om det stora landet i öster, det som under en period hette Sovjetunionen och nu igen heter Ryssland. Utmaningen är kort och gott: Vad tänker du på när du tänker på Ryssland? Dela med dig av dina tankar, böcker, bilder, musik eller annat!

För att vi ska hitta till varandra så kommentera gärna här med en länk till din blogg eller tagga #kulturkollo på FB, Twitter eller Instagram.

Добро пожаловать!

Kategorier
Kulturkoll

Ryska klassiker – i flytande form

Lotta

Ryska klassiker för mig är inte direkt Tolstoj, Dostojevskij eller Gogol – nej det är snarare Stolichnaya, Smirnoff och Sovetskoje šampanskoje (rysk champagne). I ungdomsåren kunde man ofta köpa “smuggelsprit” från de ryska båtarna som lade till i hamnen. Billig vodka, champagne och cigaretter bytte ägare i de ruffiga plåtförråden i hamnen eller nere under däck, noga tajmat mellan väktarnas rundor.
Har jag hört.

Här kommer några klassiska ryskklingande drycker, med och utan vodka. För exakta proportioner får ni googla fram recept, annars går det bra att smaka sig fram till rätta mixen.

Moscow Mule

Enligt traditionen skapades drinken på 1940-talet, på grund av ett stort förråd Smirnoff och ett stort förråd ginger beer som inte gick att sälja. Drinken blev snabbt populär i Hollywood och serveras traditionellt i en kopparmugg.

Ingredienser

  • vodka
  • lime
  • ginger beer
  • is

Skär lime i klyftor, mosa dem i glaset. Fyll på med is och vodka, och fyll upp med ginger beer. Toppa med lite lime. Klart!

 

White Russian

White Russian har fått sitt namn efter den ryska vodkan som traditionellt används i drinken. Här finns också syskonvarianten Black Russian (utan mjölk).

Ingredienser

  • vodka
  • Kahlúa (eller annan kaffelikör)
  • mjölk
  • is

Fyll ett glas med is, häll i Kahlúa och vodka. Toppa med mjölk (ev lite grädde).

 

Kvass

Kvass är en gammal traditionell rysk dryck, lätt fermenterad och från början gjord på malt, rågmjöl och vatten som fick jäsa. Påminner en del om vår svagdricka. På Mathem.se finns ett recept på en modernare och fruktigare variant, men som bygger på det ursprungliga sättet att fermentera dryck, vilket ger ett lätt kolsyrat smaksatt vatten.

Ingredienser

  • persikor
  • jordgubbar
  • citron
  • honung
  • ingefära
  • vatten

 

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll

I Österled, i Österled

Klockan 14 idag så är det avspark för Sverige i fotbolls-VM och jag blev så glad när jag hörde att matcherna skulle spelas i Novgorod – en stad med stark anknytning till vikingafärderna och som jag använt som exempel i undervisningen år efter år. Kunde det bli bättre? Eller inte. Tur man kollar upp saker och inte bara antar. Det finns alltså fler än ett Novgorod, matcherna spelas ju öster om Moskva, inte nordväst om som jag antog. Håll ändå med om att vikingakopplingen skulle varit en snygg inramning till en av årets största sporthändelser och ni ser rubrikerna: Holmgång i Holmgård …

Nu blir kulturkopplingen ändå snyggare med Nizjnij Novgorod eftersom staden under nästan 60 år hette Gorkij efter den socialistiske sovjetiske författaren Maksim Gorkij. Maksim Gorkij som egentligen hette Aleksej Maksimovitj Pesjkov men som tog sig författarnamnet Gorkij – som betyder “den bittre”. Blev det onödigt rörigt nu?

Ursäkta, men den typen av trivia är perfekt att slänga sig med om man vill verka hänga med …

Hur som haver, idag hejar vi på Sverige och hela veckan kommer vi här på Kulturkollo ägna åt tema Ryssland. Detta enorma land med natur och historia som man bara inte kan låta bli att fascineras av. För att inte tala om litteraturen, arkitekturen, konsten, baletten och musiken. Säger jag Ryssland så kanske du mest av allt tänker tjocka klassiker eller så tänker du politik eller så tänker du på vodka eller varför inte just fotbolls-VM? Vad vi kulturkollare tänker på presenterar vi under veckan som kommer.

Välkommen med i österled. Vi far till Ryssland!