Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Dagens kulturkollotips: Hamlet Live på Kronborgs slott

linje-ulrica

Häromdagen tog vi båten över till Helsingør för att göra ett besök på Kronborgs slott. Där har de massor av aktiviteter med anledning av Shakespeares 400-års jubileum, bl.a. en familjevänlig aktivitet som de kallar Hamlet Live. Jag vet inte hur många somrar jag har tänkt att jag ska åka över och se en Hamletföreställning på plats. Nu blir det inte så den här sommaren heller, men det här var faktiskt ett väldigt bra alternativ. Runt om på slottet går skådespelare utklädda till karaktärerna i pjäsen – de spelar upp valda delar ut dramat, de fäktas med värjor, de jagar varandra över slottsgården och de interagerar med besökarna. Man kan antingen följa ett program med hålltider eller bara vandra runt och låta dramat hända omkring sig. Det var väldigt väl utfört och vi hade fantastiskt trevligt.

2016-07-31 14.04.44

Hamlet Live spelas alla dagar fram till 31/8. Missa inte det om du har vägarna förbi Helsingør.

Dagens_liten

 

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo listar: Shakespearecitat

linje-kulturkollo

 

Shakespeares verk är som sagt fulla av snygga ordvändningar, vassa repliker och djupa klokheter. Den här veckan har vi delat vi med oss av några av våra favoritcitat på Instagram, men som avslutning på veckan listar vi dem också här. Tack för att ni varit med oss under denna hyllningsvecka.

Kategorier
Kulturkoll

Macbeth och jag

linje-viktoria

“Shall I compare thee to a summer´s day?” Ja, jag minns fortfarande hur min lektor I engelska vid universitetet totalt dissekerade den dikten och för alltid förändrade min syn på Shakespeare och hans sonetter. Jag tänker bespara er ett referat av den lektionen som jag ändå tyckte var helt briljant och fullständigt underbar eftersom jag hade älskat Shakespeare i åratal innan dess och trots allt uppskattade att bara få prata om hans texter. Även om allt inte var i så positiva och romantiska ordalag som jag dittills använt.

I början av året var jag och såg den senaste filmatiseringen av Macbeth med Michael Fassbender och Marion Cotillard. Även om det är en riktigt bra filmatisering som trots att den kortat ner pjäsen en hel del har behållit de viktiga och för handlingen avgörande bitarna. Det är vackert foto, fin musik och fantastiskt språk. De hymlar heller inte med våldet i pjäsen även om det vackra fotot, slow motion-scenerna och musiken gör att det framstår ganska estetiskt tilltalande.

Jag har ett särskilt förhållande till just Macbeth. Även om Sonetterna nog var det jag upptäckte först av Shakespeares produktion och Hamlet hade en enorm effekt på mitt bultande tonårshjärta så har ingen annan text cementerat Shakespeare som den störste för mig på samma sätt som Macbeth.

Kategorier
Kulturkoll

Jag och Kilgrave – Hamlet, Richard och en resa till London

helena-top
Det kan tyckas lite udda att ägna ett inlägg under en Shakespeare-tema åt en annan snubbe men ibland får man faktiskt vrida lite på saker och ting för att komma fram till något annat.

David Tennant har betytt mycket för min nutida relation till Shakespeares dramatik, och det är inte bara jag som gör kopplingen – han fick äran att (tillsammans med Catherine Tate) leda galan Stjärnorna firar Shakespeare från RSC och BBC förra helgen. Den finns förresten på svt play till 15 maj. Om galan kan sägas att det alltid är svårt med smakprov av teater/balett/opera men att jag gillade Ian McKellens tal från Sir Thomas Moore bäst, och så Macbeth-smakbiten med Rory Kinnear (jag måste se Macbeth på riktigt någon gång!). Och så ägde Judi Dench (henne vill jag se på scen som “Hamlet, the dame”). Och David Tennant själv måste någon gång göra Puck i En midsommarnattsdröm, han är som klippt och skuren för den rollen).

Kategorier
Kulturkoll

[mə:ʹtʃəndaiziŋ] shakespearestyle

[box style=”rounded” border=”full”]merchandising [mə:ʹtʃəndaiziŋ] (engelska, av merchandise ’marknadsföra’), säljfrämjande åtgärder i handelsledet vidtagna av leverantörer och detaljister var för sig eller tillsammans (varuföring). Merchandising betecknar även olika metoder för att i säljsyfte använda kända serie-, film- och TV-figurer eller för att utveckla kringprodukter av dessa (varugöring).

Nationalencyklopedin, merchandising 

[/box]

Merchendise – kringprodukter – är en marknad som har exploderat de senaste åren. Det är inte ett nytt fenomen, men det känns som att fokus har ändrats något eller rättare sagt det har exploderat i boknördbranschen. Bokbloggare i Sverige är ganska blygsamma när det kommer till att frossa i kringprodukter, men om vi tar ett titt på andra sidan Atlanten, så är det desto vanligare (du kan titta via Instagram). Till exempelvis är Harry Potter en bok som genererat i trollstavar, posters, vykort, bokmärken, platsfigurer, kuddar, allehanda kläder – “you name it – they got it”. När vi ändå är inne och pratar om bokbloggare “over there” så har de ett intressant fenomen (som jag har sett poppa upp även här) och det är litteraturinspirerade knästrumpor som de inkluderar i sina instagrambilder på söndagar under hashtaggen #socksunday. Frågor på det?

Nu ska det dock handla om the man himself, the Bard of Avon, the Swan of Avon – Shakespeare och hans enorma merchendise-värld. Eller hans och hans. Han månne bli bestört om han såg vad som blivit av hans arv – skäggolja, mobilskal och pillerburkar, men hur som haver: nu kör vi.

Kategorier
Kulturkoll

Gästblogginlägg: Queerteori och Shakespeare

linje-ulrica

Tidigare idag skrev jag om en föreställning av Trettondagsafton som går i Malmö just nu. Det är en förväxlingskomedi som också leker med könsrollerna. Det intressanta perspektivet har vi nu möjlighet att få höra lite mer om av Anna Kölén som gästbloggar hos oss idag. Hon arbetar som dramaturg på Malmö Stadsteater och berättar här nedan lite mer om det queera hos Shakespeare:

QUEERTEORI OCH SHAKESPEARE
På Malmö stadsteater spelar vi just nu Shakespeares romantiska komedi Trettondagsafton. Pjäsen börjar med att adelsklasstjejen Viola, som överlevt ett skeppsbrott, klär ut sig till pojke och söker jobb i främmande land. Hon får anställning hos hertig Orsino, som är olyckligt förälskad i Olivia. Orsino skickar sin tjänstepojke, alltså den förklädda Viola, att uppvakta Olivia för hans räkning. Olivia blir störtkär i Viola, eller i Olivias pojk-alterego, och Viola i sin tur har fallit pladask för greve Orsino.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Trettondagsafton på Hipp – en glädjeinjektion

linje-ulrica

Förra veckan var jag och kulturkollade Malmö stadsteaters uppsättning av Trettondagsafton. Jag vet att Shakespeare framförallt skrev komedierna som beställningsverk för att finansiera de “riktiga” teaterstyckena, tragedierna, men jag är ändå väldigt förtjust i hans komiska verk. Kanske för att det är så trevlig med kärlek som får ett lyckligt slut. Kanske för att han verkligen tar ut svängarna och låter det tramsiga blir riktigt tramsigt. Hursomhelst så var föreställningen en riktigt glädjeinjektion för mig.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo konfererar: Tidsklyftan

linje-kulturkollo

Tidsklyftan är en nyskriven roman av Jeanette Winterson och den baserar sig på Shakespeares pjäs En vintersaga. Hogarth Shakespeare Project är en satsning där de allra bästa av nutidens författare ska skriva nya tolkningar av Shakespeares klassiska pjäser. Så spännande idé och så spännande det ska bli att följa utgivningen. Idag pratar vi en stund om Tidsklyftan:

9789146229827

Anna: Det svenska omslaget är helt fantastiskt fint. Man vill bara äga boken! Att det är designat av Sara R. Acedo som vi nyligen intervjuade här på Kulturkollo är förstås ingen slump, hon är mycket duktig. Den klassiska bindningen med vinrött, grönt och präglat guldtryck och sedan på det en en modern pappersgördel passar verkligt bra till en serie nyskrivna romaner som bygger på klassiker. Så snyggt! Nog om ytan. Vad kan vi säga om innehållet då? Funkar det att förflytta vintersagan till nutid?

Helena: Jag har faktiskt inte läst eller sett En vintersaga så jag förlitar mig på den väldigt korta sammanfattningen i början av boken.

Anna: Sammanfattningen är bra och räcker långt. Jag såg pjäsen En vintersaga med Judi Dench i vintras och där finns många tydliga referenser till originaltexten i Wintersons version både vad gäller handling och bildspråk men jag tycker stämningen är annorlunda.  Jag liknade då pjäsen vid en schysst mellolåt, med tonartshöjning och allt och jag upplevde den som en fantasi som var både munter och lekfull. Det saknade jag faktiskt i Wintersons roman.

Linda: Jag är mycket glad över att vi såg En vintersaga, annars tror jag att Tidsklyftan skulle varit svårt att läsa. Jag tycker egentligen inte att karaktärerna passar så bra i nutid, de blir så väldigt absurda i en nutida miljö, men samtidigt är det just krocken som gör läsningen så fantastisk.  Jag tycker nog att det finns en del lekfullhet även i Wintersons version, även om det lättsamma är mer nedtonat. Rätt skönt tycker jag, som hade svårt för den delen av pjäsen. Narrar är absolut inte min grej, så jag är glad att just den karaktären fått mindre plats i Tidsklyftan. Jag älskade till exempel hur Winterson skapade Wikipedia-sidor om MiMi och Leo, för att föra in dem i ett nutida sammanhang och intertextualiteten är inte sällan genial, som när Pauline och Tony diskuterar citatet “”Det som har skett har skett, vad hjälper det att sörja då” och konstaterar att det kommer från En vintersaga. 

Ulrica: Jag var säker på att jag hade läst En vintersaga, men kom inte ihåg mycket utan bestämde mig för att läsa om den. Men när jag läste insåg jag att det nog var första gången! Jag är glad att jag läste den först och hade den så färsk i minnet när jag tog mig an Tidsklyftan.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Din bästa Shakespeareupplevelse

linje-ulrica
En av de bästa teaterupplevelse jag har haft någonsin var när min syster och jag var och såg Mycket väsen för ingenting på Romateatern på Gotland.

Förutsättningarna var perfekta! En vacker sommarkväll, en fantastiskt stämningsfull plats för en utomhusföreställning och en mycket duktig ensemble. Sedan tillhör det ju saken att just den pjäsen är en av mina absoluta favoriter! Jag har läst den många gången och jag kan inte räkna de gånger jag sett filmen med Kenneth Branagh och Emma Thompson i huvudrollerna (länge hade jag den på en VHS-kassett märkt “Den opitmala filmen”), men det var verkligen en extra upplevelse att se den på scen.

mycket väsen för ingentingFöreställningen var skickligt tajmad, så att pjäsens stora festscen inträffade när det hade mörknat och gycklare och eldkonstnärer bidrog till stämningen. Jag har sett ett par andra uppsättningar av den sedan dess, men ingen av dem kan riktigt mäta sig med denna.

Nu är jag nyfiken – vilken är din bästa Shakespeareupplevelse?

Det kan vara en föreställning, en filmatisering, en lyckad läsning eller något helt annat. Kommentera gärna med länk så vi hittar till din blogg, eller om du tipsar på Instagram eller Twitter – tagga med #kulturkollo.

 

Foto: MorgueFile, Rosevita

Kategorier
Lyrikkoll

Min fäbless för sonetter

Linda
Det är något speciellt med William Shakespeares sonetter. De korta dikterna, som ibland är vackra, men inte sällan ganska roliga. Totalt skrev Shakespeare 154 sonetter, varav 125 tillägnades en ung man. De skrevs troligen under 1590-talet, men samlingen gavs ut först 1609.

Sonetten var det vanligaste versmåttet under Renässansen och det var säkert väldigt naturligt för Shakespeare att skriva just sådana. Det finns olika sätt att skriva sonetter, men det vanligaste är att de består av 14 rader och rimmar enligt rimflätan ABAB CDCD EFEF GG. Shakespeares sonetter är grupperade i tre strofer med fyra rader i varje och en avslutande strof bestående av två rader som rimmar. När jag studerade litteraturvetenskap handlade diktläsning mycket om versmått och vi räknade jamber, trokéer, anapester och daktyler med frenesi. Shakespeares dramer är skrivna på blandvers, som är en oregelbunden jambisk pentameter, dvs fem jamber bildar en rad, men ibland läggs en extra obetonad stavelse till i slutet av en rad. Vad jag kan läsa mig till (nej jag har inte kontrollräknat) är sonetterna skrivna på jambisk pentameter, dvs bestående av fem jamber (tio stavelser) utan den extra stavelse som förekommer i blankvers. Nu tycker jag inte att man ska läsa dikter genom att dissikera versmåttet, utan genom att uppleva. Rytmen gör dock att Shakespeares sontetter är extra vackra. Speciellt när någon som är duktig på att läsa bjuder på högläsning.