Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo möter: Khaled Alesmael

Linda
På Dergårdsgalleriet i Lerum går det fram till 14 februari att se fotoutställningen “Så minns vi, finns vi — Om HBTQ, rasism och nazism” med bilder av RFSL i Sjuhärad på deltagare i RFSL Newcomers. På flera av bilderna väljer personerna att inte visa sitt ansikte, eller i alla fall inte sina ögon, då de inte kan visa sin rätta personlighet fullt ut. Även här kan de behöva dölja sin sexualitet. När jag och mina elever såg utställningen i förra veckan var författaren och journalisten Khaled Alesmael guide och vi fick veta mer om människorna som porträtteras.

RFSL Newcomers vänder sig till asylsökande och nyanlända HBTQIA-personer och andra som vill umgås i ett tryggt sammanhang och arbeta för antirasism. Att vara HBTQIA-person är inte tillräckligt för att få uppehållstillstånd i Sverige, även om det kan räcka för att bli utsatt och kanske fängslad i sitt hemland. Vi har alla läst om människor som blir utvisade, trots att deras homosexualitet betyder att de kan avrättas. De anses inte trovärdiga eller “tillräckligt” homosexuella och Khaled Alesmael berättar att det fortfarande även här finns en stereotyp bild av homosexuella.

Khaled Alesmael är aktuell med boken Selamlik på Leopard förlag och i den beskrivs huvudpersonen Furats flykt från Syrien till småländska Åseda, en flykt som Khaled själv gjort. Boken handlar om att lämna ett krig, men också ständigt ha ett krig som pågår inom en. Att vara homosexuell i Syrien är ingenting som är accepterat och även om det självklart finns homosexuella är det ingenting som är officiellt. Istället är synen att människor blir homosexuella när de bosätter sig i andra länder, som t.ex. Sverige. Det är en uppfattning jag hört av elever från grannlandet Irak, men nu var det några år sedan. I boken finns en scen där huvudpersonen Furat befinner sig på ett flyktingboende i Sverige och inser att hans landsmän inte bryr sig det minsta om de homosexuella som dödats av Deash.

Jag hann samtala en del med Khaled Alesmael, men han har också varit vänlig nog att svara på frågor om sin flykt och sin situation. De frågor jag ställde handlade om kriget han flytt från, reaktioner från landsmän på boken Selamlik och hur boken kan hjälpa andra att våga leva sitt liv på det sätt de vill. Jag har översatt hans svar till svenska.


Jag flydde inte från Syrien på grund av kriget, utan för att den diktatoriska regimen inte accepterade att jag krävde frihet, demokrati och bättre mänskliga rättigheter speciellt för människor inom gruppen HBTQIA, kvinnor och de som liksom jag arbetade som journalister. Efter det att jag lämnade kriget utvecklades det av många anledningar till ett inbördeskrig och den våldsamma regimen var en stor anledning.

Krig förändrar människor oavsett om de stannar i sitt land under kriget eller om de flyr. Det förändrar sättet du tänker på och dina sociala och politiska perspektiv. Själv ser jag på världen med andra ögon efter kriget. Det handlar om mänskliga rättigheter och hur det internationella samarbetet och de politiska talen och löftena måste handla om att förhindra och stoppa krigen i världen.

När det handlar om min bok Selamlik är den bästa kommentaren jag fått en från en syrisk, homosexuell man, som fortfarande bor i Damaskus. Han hade hört talas om min bok i sociala medier och skickade ett sms som löd “Selamlik är den arabiska vårens blomma.”

Meddelandet förklarar hur människorna i Syrien fortfarande tror på revolutionen, trots att det alla terroristattacker och extrema grupper som dominerar nyhetsflödet. Homosexuella människor i Syrien glömmer inte hur den fredliga revolutionen blev en måltavla för regimen i mars 2011.

Homosexuella personer som kom till Sverige och Europa från Syrien symboliserar ett hopp för dem som fortfarande lever i tystnad på insidan. Att komma ut här är inte bara stort för homosexuella flyktingar, utan det ger kraft och inspiration åt de som finns kvar i Syrien. När vi går i Pride-tåget gör vi det även för dem och vi hissar regnbågsflaggan som en symbol för frihet och demokrati som ett meddelande om att vi inte har glömt dem.

Att kämpa för HBTQIA-rättigheter genom konst och litteratur är kanske det bästa sättet. Furat, huvudpersonen i min bok, är påhittat men också till viss del självbiografisk. I vissa stunder verkade han vara lycklig som homosexuell man i Syrien, men vi förstår att den lycka han kände i sitt tidigare liv som homosexuell var föränderligt och skiftande. Den syriska lagen fördömer homosexuella och enligt artikel 520 i den syriska straffbalken kan homosexuella dömas till fängelse från några månader upp till tre år.

Reaktionerna på min bok har på många sätt liknat stämningen som genomsyrar boken. Solidaritet och medkänsla är teman som går som en röd tråd genom Selamlik. Boken är för alla som läser och förstår svenska. Jag känner mig överväldigad av den påverkan boken haft i Sverige. Människor är nyfikna och vill lära sig mer om homosexuellas liv och homofobi i länder som Syrien. Furat beskriver de asylsökande som homofobiska på flera ställen i romanen, men samtidigt nämner han orsaken till det och försöker se dem som offer precis som han själv.

Syriska homosexuella personer i ett fritt och demokratiskt land som Sverige har en stor gemenskap och har skapat ett vackert nätverk som bland annat är aktiva i sociala medier. Jag tror att queer vänskap är unik eftersom den ofta kan liknas vid ett familjeförhållande. Det finns en stor stöd inom gruppen som en kontrast till all ignorans och aggressivitet från den yttre världen. Vi skapar en egen familj. I Selamlik har jag försökt skapa ögonblick av intimitet, kamratskap och tröst. Vår rörelse kommer att inspirera många tysta och osynliga homosexuella att komma ut och bli en del av revolutionen, för kampen för HBTQIA-rättigheter är inte över i världen.

 

Khaled Alesmael, 2019-01-25


Vill du läsa fler texter om Syrien? Hösten 2016 hade vi en temavecka om landet och texterna vi skrev då hittar du här. Jag skrev bland annat om en av mina elever som flytt hit från staden Homs. Du hittar inlägget här.

 


 

 

Foto: Fadi Khattab

Kategorier
Lyrikkoll

The Silent Songs – mer än en diktsamling


anna-topE2-4tt av alla de spännande möten som jag var med om under bokmässan var med Linda Ghaderi. Hon berättade om hur hon en dag såg bilderna från Lesbos i Grekland och kände att det var nog. Hon ville försöka göra något för att hjälpa Medelhavets flyktingar och hon bestämde sig för att bidra med det hon kan. Kultur. Hon ordnade en kväll med poesi och musik på ett café, texterna var från hennes diktsamling The Silent songs och musiken var Tomas Tiberts. Många människor kom och intresset spred sig, nu har hennes dikter resulterat i både en e-bok och en fysisk bok. Alla inkomster från försäljningen  av e-boken ger Linda till UNHCR och hon hoppas att med sitt engagemang både samla in pengar till flyktingar i världen och att peppa andra att göra det man kan.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något – läs mer om UNHCRs arbete i Syrien här och låt oss hjälpas åt. Med det vi kan.

Kategorier
Kulturkoll

Kryddor och smårätter

linje-viktoria

När jag tänker på Syrien så tänker jag naturligtvis framför allt på konflikten, flyktingar och oroligheter. Min nästa tanke går flyktigt till Adonis men sedan, ja, sedan flyger den direkt vidare till en av mina favoritrestauranger. Jag vet inte särskilt mycket alls om det syriska köket eller syrisk matlagning men det gör ägarna av Shamiat, en liten, restaurang i Malmö med synnerligen väl prissatta maträtter som smakar precis hur gott som helst. Tyvärr brann restaurangen ner under midsommarhelgen, men de håller som bäst på att restaurera och planerar att öppna upp igen inom kort. Tyvärr finns det inte så mycket som kan ersätta den. Jag kollade runt lite och de är hyfsat ensamma om att servera syrisk mat och framför allt till rimliga priser. Det syriska köket är heller inte särskilt väl representerat i den enorma flod av kokböcker som kommer varje år. Vilket framför allt är synd då det i alla fall på deras meny varit en väldigt stor andel veganska rätter. Är det inte lite konstigt egentligen? Med tanke på att det ändå kommit ett stort antal syriska flyktingar till Sverige så borde det dels finnas stor kunskap men också ett stort intresse i vårt land för att upptäcka och ta till sig ett nytt kulinariskt kök!

Kategorier
Romankoll

Författare från Syrien – finns de att läsa på svenska?

anna-top

Som för de allra flesta av oss här i Sverige så är Syrien inte ett land som jag särskilt ofta läser från. Några böcker har det ändå blivit genom åren och mest aktuell är kanske Adonis. Hans poesi är mycket omtyckt och just nu är han brännhet med en debattbok – Våld och islam. Jag har ännu inte läst den men både jag och Linda lyssnade till honom under bokmässan och våra reflektioner läser ni här och här.

Alldeles väldigt aktuell är också författarinnan Samar Yazbek som nyligen kom ut med reportageboken Resa in i tomheten. Jag skrev om den i somras:

Kategorier
Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Det är bara jag som är så fucking dålig av Marie-Chantal Long

linje-ulrica
Den här boken handlar om Vladi. Han är en ganska vanlig tonårskille, men han är missnöjd med sin kropp. Han känner sig tjock och tycker att kläderna sitter dåligt. Ganska mycket av hans tid går åt till att fundera över hur  andra tycker att han ser ut och det händer mer än en gång att han kommer för sent till skolan för att han bytt kläder flera gånger innan han kommer iväg. Han börjar tänka på vad han äter och han börjar träna på gym.

Då kommer beskedet om att hans pappa, som arbetar som frilansjournalist, har blivit kidnappad av rebeller i Syrien. Vardagen rasar. Vladis mamma bryter ihop och han försöker hantera situationen – men det enda han känner att han kan kontrollera är träningen och  kalorierna, och hans kroppsfixering blir bara värre och värre. 

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Att leva med kriget inom sig

Linda

Att arbeta med nyanlända, som jag gjort i många år på gymnasiets Språkintroduktion, betyder att jag ofta kommer nära krig. Eller i alla fall människor som drabbats av krig. När vi startade en verksamhet för nyanlända elever 2008 kom de flesta av våra elever från Irak. De talade då om Syrien som ett av de bästa och tryggaste länderna i området, men sedan några år har läget förändrats totalt. De senaste veckorna har bilderna från Aleppo fastnat på mina näthinnor och jag har så extremt svårt att förstå hur någon kan leva där och att ingen protesterar ordentligt när vi i väst inte gör vårt yttersta för att hjälpa dem. Istället behöver mina elever som flytt hit inte bara kämpa med sina hemska erfarenheter och saknaden efter ett hem och en familj. De behöver också kämpa mot människor som tycker att de inte har rätt till ett tryggt liv här.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Berätta om Syrien

Lotta

Veckans tema är Syrien, och veckans utmaning lyder kort och gott:

Berätta något om Syrien!

Berätta om något som inte (bara) handlar om kriget utan något annat. Något positivt. Kanske har du sett en spännande film? Eller läst en bok? En dikt? Gått på konstutställning? Du kanske vill dela med dig av ett favoritrecept på taboulleh eller baba ganoush? Du kanske har träffat en speciell person som gjorde intryck på dig? Eller har du någon gång varit på resa i Syrien?

En klurig utmaning tror jag, men det ska bli spännande att se vad ni hittar på. Svara i din egen blogg (och lämna länk i kommentarerna nedan så att vi kan läsa ditt svar), eller så svarar du direkt i kommentarsfältet nedan.

Kategorier
Kulturkoll

Vilka artister är stora i Syrien?

helena-top

När förslaget om ett Syrien-tema dök upp här på kollot så kändes det så självklart, men ju närmare vi kom veckan, ju svårare blev det. Vad känner jag till om Syrien? Krig. Vad känner jag till om arabisk och syriansk kultur? Väldigt begränsat. Hur kan vi undvika att hela veckan kommer att handla om krig, död och flykt? Genom att fråga, undersöka och söka runt detta, tänker jag.

Krig och flykt kommer säkerligen att beröras här ändå under veckan – det är liksom ofrånkomligt. Jag ville dock försöka hitta en annan ingång till temat. Så jag frågade en vän. Jag frågade en vän från Syrien om musik. Vad lyssnar man på? Vilka artister är stora där nu? Några av artisterna som nämndes var Amr Diab, Diana Haddad, Najwa Karam, Assala, Ehab Tawffiq, Rageb Alameh, Nawal Al Zogby, Fadel Shaker, Saber El Robaai, Wael Kfory och Assi El Hellani. Av dessa har jag själv valt ut nedan klipp (jag hoppas att jag har valt representativa klipp från några av dessa artister):

 

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Välkommen till Syrien

Lotta

För några år sedan visste jag ingenting om Syrien. Jag kunde ungefär peka ut landet på en karta och jag visste att huvudstaden hette Damaskus. Det var ungefär allt. Jag kände ingen från Syrien. Nu har jag ett stort antal bekanta och några mycket goda vänner som alla flytt sitt hemland, färdats i gummibåt över Medelhavet, korsat landgränser till fots, för att slutligen hamna i Sverige.

Jag har lärt mig mycket genom de här människorna. Först och främst att vi är ganska lika, vi människor. Oavsett vilken bakgrund eller religion vi har, rik eller fattig, ung eller gammal, så är vi i grund och botten ganska lika. Vi strävar efter samma saker och vi skrattar och gråter åt samma saker. Jag har också lärt mig att många av de saker jag tar för givna och ser som självklarheter inte är särskilt självklara för alla. Jag har lärt mig en del om krigets fasor, och om splittrade familjer. Men jag har också lärt mig en del om Syrien som land, om syrisk kultur, musik, traditioner –  och inte minst om den härliga maten.

I veckan ska vi försöka utforska Syrien, bortom kriget. Det går ju inte en dag utan att vi matas med otäcka scener och rapporter från Syrien i olika nyhetskanaler, men min förhoppning är att vi ska kunna landa i andra saker än krig och oroligheter. Jag är i alla fall säker på att det kommer att bli en spännande och lärorik vecka.

photograph_of_maryana_marrash2Jag tänkte inleda veckan med att berätta om Maryana Marrash. Hon föddes 1848 i Aleppo, i dåvarande Osmanska riket. Hennes familj hade det gott ställt, och faderns bibliotek var välfyllt med arabisk litteratur. Maryana och hennes två bröder fick gå i skola hos de franska missionärerna och lärde sig franska, italienska och engelska såväl som matematik och naturvetenskap.

Även om Aleppo vid den här tiden var ett intellektuellt centrum som samlade många tänkare och författare så var det inte vanligt att flickor utbildade sig. Maryana utmanade rådande normer. I tjugoårsåldern började hon skriva artiklar och dikter i olika tidningar. Hon kritiserade den arabiska kvinnans roll i samhället och uppmanade kvinnor att, oavsett religion, söka sig utbildning och att uttrycka sig fritt. Hon var den första arabiska kvinna som publicerade en diktsamling, och troligen den första kvinna som publicerats i en arabisk tidning.

Maryana är också känd för att hon öppnade en litterär salong i sitt hem. Här samlades framstående män och kvinnor – politiker, diplomater och intellektuella. Här flödade litterära samtal, man sjöng och spelade, och tävlade i poesi.

Maryana dog 1919. Jag vet inte hur Aleppo såg ut då, eller vad Maryana trodde om framtiden för sitt land. Men jag vet att idag är 6,6 miljoner syrier på flykt i sitt eget land. 4,8 miljoner syrier har flytt landet. Jag vet också att staden Aleppo är svårt skadad av kriget. Den historiska bebyggelsen, den gamla stadskärnan med basarkvarter, souker, citadellet, 4000 år gamla tempel… Allt är ödelagt eller skadat. Byggnader som stått på samma plats i tusentals år, som överlevt krig efter krig har nu gett vika. Och det mänskliga lidandet, det går inte ens att mäta.

 

Foto Aleppo av Craig Jenkinshttp://www.flickr.com/photos/craigjenkins/6447421813/, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=30756000