Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll

Om att få syskon

Ja, om ett par veckor trillar det ner en liten MiniPixi i familjen och Pocketen och Pixi kommer alltså att bli storasyskon. Pocketen har rutin på det här och förstår vad som händer, Pixi är däremot inte lika medveten om varför mamma är så svår att krama numera. Det är oerhört svårt att förklara vad som kommer att hända men med böckernas hjälp så försöker vi ändå. Om det blir naturligt att se runt omkring sig så blir det kanske inte fullt lika stor chock när mamma kommer hem med ett skrikande bylte som vägrar lämna famnen. För mindre barn är det inte lika lätt att hitta litteratur, faktiskt, men vi har tagit vad vi hittat och här kommer en lista med tips som kanske kan vara någon annan till hjälp också.

Kategorier
Ungdomsbokskoll

Finns det björkar i Sarajevo?

carolina-top

”En morgon steg jag upp tidigare än de andra, tuggade i mig en tekaka, satte kepsen på huvudet och smög ut en hel timme innan skolan började. Jag ville inte gå dit tillsammans med Charlie. När jag såg Charlie på rasterna duckade jag. Jag kunde gömma mig bakom en cykel eller staketet vid fotbollsplanen. Jag hade hört skratten och förstått vad andra såg när de såg Charlie.”

Charlie är Kevins storebror. Men även om han är äldre än Kevin så är det ändå som att ha en lillebror, eftersom Charlies jag liksom har stannat någonstans på nio år fast kroppen ränt iväg och blivit vuxen. Det är inte alltid lätt att vara bror till någon som alla vet vem det är – ändå älskar Kevin sin storebror. (”Inte hans sätt att andas högljutt genom näsborrarna när han ser på teve kanske. Det älskar jag fan inte.”) Han älskar den Charlie han känner men som de andra inte ser:

”De fattar så klart inte vem Charlie egentligen är. De ser inte det jag ser och hör. Ingen utanför familjen kan uppfatta honom på riktigt. Hans hängande axlar och klumpiga rörelser. Den jobbiga rösten, snällheten han utsöndrar, ansiktet som blir upplyst av fyrverkerier när han ler. Hur han trevar efter min hand när han är rädd.”

Det både jobbiga och fantastiska med att ha syskon är viktigt i Finns det björkar i Sarajevo av Christina Lindström. Men även andra saker: kärlek, och att hitta någon att kunna vara sig själv med. Hur söndertrasade människoliv påverkar andra människors liv. Och så det här: det svåra med att få höra till. Kevin har inte hört till – men när han började gymnasiet så började saker och ting förändras. Hannes kom in i hans liv. Hannes, och vänskapen, och sådana saker som att hitta på något efter skolan, ta en fika, bry sig… och så nu det här: Vill Kevin följa med till Liseberg ikväll? Att bli tillfrågad om en sån sak är en gigantisk grej i Kevins liv, och ju mer vi läser om honom desto mer förstår vi hur stor. Att höra till. Få följa med. Vara en del i ett ”vi”.

Men… han kan ju inte följa med till Liseberg ikväll, han måste vara hemma med Charlie. Föräldrarna har rest till Sarajevo några dagar och Kevin har lovat att ta hand om sin bror. Se till att han äter, går av på rätt spårvagnshållplats, inte glömmer att gå på toaletten hur bra serietidningen än är, och annat viktigt så som att ha fredagsmys ihop.
Fast om han säger nej till Hannes så kanske det inte kommer fler chanser att få hänga med, att få höra till?

Gemenskapen? Eller syskonkärleken?

Kevin väljer att följa med Hannes, Linn och Amanda till Liseberg. Det är helt nödvändigt. Men när han kommer hem på kvällen är Charlie inte kvar. Katastrof! Ändå: Hannes, Linn och Amanda följer självklart med Kevin när han ger sig ut i Göteborg för att leta efter Charlie. Som om han faktiskt vore en av dem.

Christina Lindström kan konsten att skriva om svåra saker på ett sätt som inte känns svårt. Hennes människor blir verkliga, och stiger ur boken och in i mig med ett språk som känns som något jag skulle kunna lyssna på direkt i min vardag där jag umgås med tonåringar både på jobbet och hemma. Hon kan skriva om människor som har upplevt svåra saker, beröra mig och få mig att tänka samtidigt som jag sitter och småskrattar åt hennes formuleringar. Det är så bra. Det är så vansinnigt bra.

Och ja – även om detta är en bok där jag tycker syskonkärlek nog är det viktigaste, så var nog mitt bästa den här formuleringen om föräldraskap, det som Kevins och Charlies mamma säger när hon ringer från Sarajevo och har onda aningar om killarna där hemma:

”Jag har en obehaglig känsla. Min livmoder fryser och det gör den alltid när jag oroar mig för er. Den vet saker innan jag gör det.”

Säger man till sin mamma att hennes livmoder har rätt och att ens bror som man hade ansvaret för har försvunnit? Nej. Det säger man verkligen inte. Man försöker själv hitta honom. Blir jag så som varande tonårsmoder lugn av att läsa detta? Nej. Det blir jag verkligen inte. Min livmoder fryser också ibland.

 

Titel: Finns det björkar i Sarajevo?
Författare: Christina Lindström
Utg år: 2018
Förlag: B. Wahlströms
Finns på AdLibris och Bokus

 

Kategorier
Kulturkoll

Systrarna Stephens och Bloomsburygruppen

Linda
Vanessa Stephens föddes 30 maj 1879 i London. Hon var föräldrarna Leslie och Julia Prinsep Stephens första gemensamma barn. De hade båda varit gifta på var sitt håll tidigare, men deras respektiva partners hade avlidit. Året efter föddes brodern Thoby, 1882 kom systern Virginia och slutligen Adrian 1883. Systrarna Stephens skulle sedan bli mer kända under namnen ell och Woolf, en konstnär och en mytomspunnen författare. Jag har egentligen inte varit något jättefan av Virginia Woolfs böcker, men på senare år har det har långsamt vuxit fram en fascination hos mig för henne som person och för människorna kring henne i Bloomsburygruppen. Inte minst för hennes syster Vanessa, en ansedd konstnär på sin tid.

Jag tror att det började med filmen Timmarna, där Virginia Woolf, spelad av Nicole Kidman, är huvudperson i en av de tre berättelserna. Vi får följa henne när hon inleder skrivandet av romanen Mrs Dalloway, som jag efter att jag sett filmen läste och älskade. I filmen spelas systern Vanessa av Miranda Richardson, men hon finns med mest som en kontrast till sin mer kända syster.

Kring årsskiftet 2015/2016 sände Svt miniserien Life in squares om Bloomsburygruppen och det var då jag insåg hur sammantvinnade systrarna var. Det blev också tydligt för mig hur spännande gruppen var med sin kreativitet och okonventionalitet, samt att fler än Virginia Woolf var begåvade författare och konstnärer.

Vanessa var Virginias äldre syster och den som fick ta det största ansvaret då först modern och därefter fadern dog. Syskonen flyttade till 46 Gordon Square i Bloomsbury, som skulle bli samlingsplats för Bloomsburygruppen, där systrarna ingick tillsammans med bland andra Virginias blivande make författaren Leonard Woolf, Vanessas blivande make konstkritikern Clive Bell, ekonomen John John Maynard Keynes, konstnären Duncan Grant och författaren E. M. Forster. Brodern Adrian fanns också med på ett hörn, men brodern Thoby dog redan 1906 innan Bloomsburygruppen formellt kan sägas ha startat.

I vår tid är det Virginia som är den mest kända, men jag imponeras mer och mer av Vanessa. Faktiskt var det hon som startade gruppen då hon, inspirerad av sin bror Thoby som bjöd in sina universitetsvänner på torsdagskvällarna, bestämde sig för att bjuda in sina konstnärsvänner på fredagar. Dessa två grupper av vänner samlades senare i en och från 1912 finns det som kan kallas ”Old Bloomsbury”. Under åren förändras gruppen, men kärnan förblir densamma.

I helgen besökte jag Monk’s House, som var Virginia och Leonard Woolfs sommarhus. I huset finns en rad målningar gjorda av Vanessa, bland annat det kända porträttet av systern som finns här i inlägget. Inte långt borta ligger Charleston, där Vanessa bodde tillsammans med konstnären Duncan Grant, som hon hade dottern Angelica med, hans älskare David Garnett (som Angelica senare gifte sig med) och Vanessas två barn med Clive Bell. De köpte huset 1916 och det blev en ny samlingsplats för Bloomsburygruppen.

Egentligen skulle det här inlägget ha passat under förra veckan, då vi undersökte vad som egentligen är sant. Min bild av systrarna Stephens är färgad av skönlitterära produktioner, men jag har också försökt att leta efter ”sanningen” i sakprosans värld. Mycket finns kvar att upptäcka helt klart och det vill jag verkligen göra. Klart är dock att Virginia och Vanessa hade en mycket nära relation och att de utgör ett mycket speciellt syskonpar som levde minst sagt okonventionella liv.

Vill du veta mer om Virginia Woolf och Vanessa Bell finns det flera titlar som kan vara av intresse:

Vanessa & Virginia av Susan Sellers, en roman om systrarna som är skriven som ett brev från Vanessa till Virginia.

I all välmening av Angelica Garnett, en självbiografi där Vanessas dotter skriver om både modern och mostern.

Vanessa and her sister av Priya Parmer, en roman, men en mycket sannolik sådan, med fokus på hus Vanessa fick ta hand om sin geniförklarada, men ofta mycket olyckliga syster.

A very close conspiracy: Vanessa Bell and Virginia Woolf av Jane Dunn, en biografi som bygger på bland annat brev och dagböcker.

 

 

 

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Veckoutmaning: Favoritsyskon

Nej, vi tänkte inte be er välja mellan syrran och brorsan och skapa familjekonflikter på hög nivå. Däremot är vi nyfikna på vilka syskonrelationer ni kommer att tänka på den här veckan? Både film och litteratur kryllar ju av syskonskildringar, även om det inte alltid är huvudtemat. Kända skådespelare? Musiker, författare, konstnärer, regissörer, modeskapare, bloggare, debattörer? Vi på Kulturkollo är verkligt nyfikna på att få ta del även av era syskontankar. Som vanligt går det bra att svara i kommentarerna eller på egen blogg, instagram eller twitter men skriv gärna en kråka här nedanför med länk så att vi och alla andra enkelt kan hitta er.

Kategorier
Kulturkoll

Småsyskon, storasyskon och tvillingar

Vanessa och Virginia, Venus och Serena, Klanen Baldwin och Ingrosso/Wahlgren. Överallt hittar vi dem, syskonen som antingen hjälper varandra eller tävlar om att komma först, bli bäst, överträffa varandra. Så är det väl även också privat? Och definitivt på vita duken och i litteraturen. Oftast är syskonrelationen den längsta och närmaste relation du har i ditt liv. Den överlever föräldrar och det är få vänner du träffar i förskoleålder som du sedan behåller livet ut. Ett syskon kan vara din värsta fiende men också din bästa vän. Den som ger dig fysiska men för livet i våldsamma slagsmål redan som småbarn, men också den som alltid finns där i vått och torrt när livet känns svårt.

Denna vecka uppmärksammar vi syskonrelationerna men kanske också avsaknaden av dem. Själv är jag ensambarn, men mina egna kottar kommer att få en helt annan och bullrig uppväxt. Det kan jag lite grand sörja att jag själv aldrig fick, när jag ser mina barn kramas och hur de verkligen älskar varandra. Samtidigt som jag förmodligen fick betydligt mer läsro än de någonsin kommer att få…

Kulturkollo gör en djupdykning i familjepoolen och undersöker så väl systerskap som brödraskap och maktkamp den här veckan. Dessutom påbörjar vi samtalet kring Majgull Axelssons ”Ditt liv och mitt” i Kulturkollo läser på Facebook. Ni hänger väl med?