Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo möter: Lori Nelson Spielman – Det kommer alltid en ny himmel

Copyright/fotograf: Matthew Dae Smith

anna-top9789100149932I Lori Nelson Spielmans  relationsroman Det kommer alltid en ny himmel så är det en dotter och hennes mamma som står i centrum av berättelsen. Redan på de första sidorna av boken så förstår jag som läser att modern just dött och kvar på hennes lavendeldoftande lakan ligger dottern Brett. Begravningslunchen pågår för fullt i nedervåningen av mammans mysiga hus i den välbärgade delen av Chicago och allt Brett kan komma på att göra är att öppna den exklusiva champagnen som hon och mamman köpt tillsammans för att fira den dagen då modern är frisk igen. Brett är precis den välartade dotter som alla förväntar sig, hon arbetar i mammans kosmetikimperium och är nu på tur att ta över. När testamentet öppnas har mamman förberett en rejäl överraskning för Brett, VD-posten går till svägerskan och där ligger en lista som Brett skrev när hon var 14. Bara om hon ser till att uppfylla sina livsmål på den så kommer hon att få tillgång till sitt arv.

Det här är en typisk amerikansk feelgood som gränsar till chicklit, jag läste den och underhölls genom hela berättelsen. Lagom dos av humor, besvärligheter som skall övervinnas och romantik förstås, romantik med förhinder. På ett vis så är den här historien så irriterande välartad att man bara suckar, samtidigt så vill den förmedla ett budskap som är ständigt aktuellt i vårt kommersialiserade samhälle som har fokus på yta: det finns andra värden i livet än pengar och makt. Jag bestämde mig för att mejla Lori Nelson Spielman för att få veta lite mer:

Which three words would you choose to introduce yourself by?
Tenacious. Sensitive. Worrier.

Today is Mother’s Day in Sweden and your novel is a story about a mother and a daughter, why did you choose to write about such a relationship?

Perhaps because I have a close relationship with my mother, or perhaps because I always wanted a daughter, but for whatever reason, I seem to gravitate toward mother-daughter relationships in my books. That motherly bond is something so intrinsic, so basic and vital to us, as humans. But the mother-daughter relationship is often complex, and can be wrought with conflict. A mother’s role is to nurture, but also to guide and, ultimately, to let go. It gets tricky when one of these roles is off-balance. Expectations and hopes can be crippling when the mother’s goals don’t match the daughter’s. And this makes good fodder for storytelling!

In the novel Elizabeth, the mother, dies and leaves Brett with a challenge. She is to fulfill the list of wishes she had when she was fourteen. For me such a challenge would be impossible, what about you? What kind of dreams did you have when you were fourteen? Was writing books one?

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Idag är det mammornas dag

linje-kulturkolloIdag firas det mors dag runt om i landet och vi här på kulturkollo vill förstås passa på att tipsa om böcker/filmer/musik som på något sätt handlar om mammor/morsor och mödrar.

Fanny: Jag kan ju inte låta bli att fastna för de trasiga mammorna, de eländiga men ack så minnesvärda mammorna, som till exempelvis Eva Khatchadourian i Vi måste prata om Kevin och Bernice Carlson i Jag är den som ska komma. Den första är tämligen förfärlig och den andra lider av en psykos, som naturligtvis påverkar hela hennes familj och de två mammorna väcker helt klart motsättande känslor. Särskilt minns jag också mamman i Francesca, som gick från att vara familjen nav och stötta till en orkeslös skugga. Inte minst för att jag själv är en mamma som en dag inte orkade ur sängen, vilket emellanåt gjorde läsningen ganska smärtsam.

Viktoria: Mammor ligger ju onekligen mig varmt om hjärtat då jag vilken dag som helst ska bli mamma igen själv.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

En väldig massa syskon!

helena-top
Syskon… Ja, ni vet de där bråkiga, skrikiga (om man är storasyskon) och besserwissriga (om man är småsyskon), de där superjobbiga och irriterande och bästa i hela världen.

Min första tanke när jag började fundera kring syskonböcker var Astrid Lindgren. Vildvittrorna i Ronja Rövardotter som tjuter att de ska “hämta systrarna mina”, Bröderna Lejonhjärta förstås. Allrakäraste systrarna Barbro och Ylva-li, Madicken och Lisabeth, Lisa, Lasse och Bosse i Bullerbyn – de är ju hur många som helst. Syskon verkar vara ryggraden i Astrid Lindgrens författarskap. Och har man inga syskon, som Pippi, då väljer man några själv och bildar familj. Som Gittan också gör med de där eländiga älgbrorsorna i Pija Lindenbaums bok (tills hon inser att det är rätt skönt att vara själv och slippa dem, man kan ju ha kompisar och kusiner också…). I sommar planerar jag att läsa en annan favorit om syskon för mina barn, Solstenen, Månringen och Stjärnhavet av Maj Bylock. Min lärare i trean läste första boken om Dan och Jakob för min klass och sen minns jag att jag slukade resten av serien på egen hand. Jag hoppas att mina barn ska reagera på samma sätt (förutom det där “på egen hand”, jag skulle gärna vilja läsa dem igen, tillsammans).

Kategorier
Romankoll

Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf

linje-viktoria

spikmattaTänk er Bridget under småbarnsåren, fast i en svensk förort. Ungefär så men med ett oändligt mycket hetsigare humör. Där har ni Stella som den här boken handlar om och jag känner så sjukt mycket igen mig bara några sidor in att jag inte kan annat än älska den här boken. Visst, hon är oresonlig, hon är kanske inte alltid den mest klipska men herregud, sömnbrist och ständiga pikar från omvärlden och familjen om hur man ska ta hand om sitt hem kan ju förstöra den mest logiska varelse. Nu misstänker jag inte att min man är otrogen som Stella gör, jag har heller inte en djupt rasistisk svärmor eller en syrra med flera ungar som råkar bli på tjocken igen, men det är mer känslan som är så himla lätt att identifiera sig med om man försöker rodda familj, barn, jobb, vänner och någon form av självkänsla och egen personlighet där mitt i. Det är bar så himla roligt och jag hoppas så att det blir fler böcker om Stella eller i alla fall av Jannice Eklöf.

Kategorier
Romankoll

Författare boktipsar: Lena Ackebo

Foto: Claudio Brescianianna-top

varldens-vackraste-man

Idag har Lena Ackebos roman Världens vackraste man recensionsdag och för att det inte ska bli helt knökat med recensioner här så skriver jag längre om den på Och dagarna går … Hur som. Romanen handlar om hur två systrar, som faktiskt inte alls gillar varandra, ska åka till Mallorca och väl där så möter en av de två medelålders kvinnorna Världens vackraste man.

Vi har ju tema tjocka släkten och visst skulle det vara kul att få några boktips från Lena Ackebo, som med den här romanen debuterar? Hon har gjort många seriealbum tidigare och berättade både i Babel och i Lundströms bokradio att hon var så trött på att rita. Serierna tog helt enkelt för lång tid och Lena har gått över till att skapa enbart med ord. För så är det,  hon har skrivit en mycket ordrik roman. Ganska babblig faktiskt, charmerande och med stor igenkänning men smått mattande.

Vad gillar nu Lena att läsa då? Här kommer Lena Ackebos boktips:

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Det nionde brevet – Catrin Ormestad

linje-ulrica

En roman om familjehemligheter och lögner – de låter väl perfekt för temat den här veckan, inte sant?

Det nionde brevet av Carin Ormestad utspelas på den lilla ön Gräsö i Roslagen och börjar med en begravning. Öns starka kvinna Lea Höjer begravs och hennes son Walter bor ensam kvar på gården som varit hans barndomshem. När han börjar sortera bland sin mammas gamla papper hittar han flera brev adresserade till sin syster. Brev som skickats efter att systern abrupt lämnade hemmet och som har returnerats oöppnade. Alla har saker att dölja, så även Walter, men han börjar förstå att det har funnits sidor hos hans mamma som han inte alls kände till.

Walters dotter Juliana kommer till ön för att vara med på sin farmors begravning. Hon bor sedan flera år i Indien, så det var länge sedan hon var på ön där hon tillbringade sina barndoms somrar. Tillbaka på ön får Juliana möjlighet att tänka över sina egna livsval och utvärdera dem. Kanske är det liv hon skapat sig i Indien inte alls rätt för henne? Hon sörjer att relationen till fadern inte är så bra som hon skulle vilja, men hon är också besviken på att han valde ön och gården istället för ett liv med henne och hennes mamma i Gävle. Hon ser på sin far som en hemmason som aldrig kom ifrån det arv han förväntades axla efter sin far. Hon tror att det är allt han önskade av livet, men hon anar inte att han i sin ungdom hade helt andra planer.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Härifrån till verkligheten – Eva Rydinger

linje-ulrica

När jag läser förlagstexten till boken som landat i min brevlåda fångas jag av frågorna som ställs till läsaren.

[quote]Har vi rätt att bestämma över våra föräldrars livsval? Har vi rätt att bestämma över andras sorg? Och var börjar och slutar egentligen ett moderskap?[/quote]

I Härifrån till verkligheten skriver författaren Eva Rydinger om de sköra relationerna i en familj.

När Marianne vinkar av sin dotter Karin och sitt barnbarn som tillbringat flera sommarveckor hos henne, drar hon en lättnadens suck. Visst är det trevligt att ha besök, men måste de stanna så länge? Hon längtar efter att få göra vad hon vill, efter något nytt. För ännu har väl livet mer att bjuda på trots att hon börjar bli till åren. När en sympatisk rörmokare dyker upp i hennes lilla hus kommer plötsligt känslor som Marianne inte hade trott att hon skulle känna igen.

När Karin kommer hem till Stockholm suckar hon över att hon ännu en sommar känt sig tvungen att tillbringa semestern i sitt föräldrahem så att hennes mamma inte ska känna sig ensam. Den gamla skånelängan i Vejbystrand skulle hon dock inte ha något emot att ha som sommarhus. Kanske kan hon förmå sin mamma att flytta till en trevlig och lättskött lägenhet? Karin blev änka för tre år sedan och lever nu ensam med sin son. Hon sörjer sin man djupt och hållet stenhårt fast i minnet av honom och gör allt för att sonen inte ska glömma sin pappa. Sorgen gör att hon får svårt att hantera både vardag och arbete.

Kategorier
Kulturkoll

Bokbloggaren på släktkalas

helena-top

Du vet hur det brukar vara va?! Bokbloggaren är oerhört nöjd med att ha duschat, trots att målsättningen var att föna håret och fixa lockarna med plattången. Bokbloggaren läser kanske (kanske?) någon minut för länge innan hen släpar sig in i duschen och sen rusar hen tillbaka till soffan i bästa “bara-en-sida-till-mood”. Familjen pockar på uppmärksamhet.

[störande svammel i fjärran]… “SKARÚ ME´ELLER?! NU MÅSTE vi verkligen åka!”

1

Väl på plats så: a) Tänker du på hur Jenny Offill skrev sin roman eller är det en roman? b) Är inte Outlander säsong 2 något sämre än säsong 1 c) Borde jag kanske ha läst böckerna? d) Konstaterar: man bör alltid ha läst böckerna! c) jag-måste-skriva-inlägg-jag-måste-skriva-inlägg etc.

Kategorier
Kulturkoll

Släktfejder och mysiga familjemiddagar

Linda
På fredagar åt vi middag framför tv:n i vår familj. Det var då vi fick dela på en flaska läsk, eller till och med få en egen och det var då vi begav oss till Southfork och familjen Ewing. Dallas började sändas redan 1978 och det var många år senare som jag började titta, men det var lätt att fastna. Extra kul var det att dela efternamn med Larry Hagman (en glädje som klingade av lite för varje namnskämt) och ännu bättre hade det varit om Linda Grey gift sig med honom på riktigt.  Ganska otroligt, men ändå möjligt.

I serien var Sue Ellen och JR Ewing knappast världens lyckligaste par. Han var inte direkt snäll den där JR, men brorsan Bobby var å andra sidan så snäll att det räckte för dem båda. Publiken gillade dock den elake och det var när han blev skjuten 1980, som serien fick sitt riktiga uppsving. Tretton säsonger blev det till slut, fjorton om man räknar miniserien som inledde det hela och det gjorde självklart att karaktärerna fick lov att utvecklas ordentligt. På gott och ont.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Välkommen till Tjocka släkten!

anna-topVi befinner oss i slutet av maj och det vankas mors dag,  konfirmationer och skolavslutningar. För många är det här med släktingar och släktsammankomster helt underbart och för andra så är det en plåga. Alla har vi på något sätt ett förhållande till vår familj och vår släkt, familjeband kan vara starka, totalt upplösta eller helt enkelt ointressanta. I veckan som kommer blir det allt från svepande släktromaner till en smått hysterisk mammalista på mors dag. Just idag sätter Kulturkollo läsers bokcirkel igång också, där pratar vi om en fin roman från Norge. Häng med på Simma med de drunknade av Lars Mytting!

Och ja, bilden på elefanthjorden skulle föreställa en så kallat lustig illustration till temat “Tjocka släkten”, roligare än så blir det inte när jag skriver inlägg … Välkomna att hänga med oss, veckan blir ett enda stort släktkalas!