Kategorier
Kulturkoll Novellkoll

Kulturkollo recenserar Fyra Nobel-noveller

linje-ulrica

För oss bokälskare känns det ju ändå lite tomt så här på Nobeldagen utan en mottagare av litteraturpriset. Men Nobelfirandet är i full gång i Blå Hallen och vi får göra det bästa av situationen. Själv har jag läst den nyutkomna boxen Fyra Nobel-noveller från Novellix. Noveller är ett bra sätt att stifta bekantskap med en författare och bilda sig en uppfattning om berättarstilen innan man ger sig på en hel roman. Novellerna i den här boxen har det gemensamt, förutom att de är skrivna av en nobelpristagare, är att de alla på något sätt handlar om människovärde.

Jag började med att läsa förra årets pristagare Kazuo Ishiguro. Hans stil är lågmäld och brittiskt artig. Mycket i hand berättelser är outtalat och ofta handlar hans historier om personer som inte når varandra. Så också i novellen En famljemiddag där en far, en son och en dotter äter tillsammans, men befinner sig miltals ifrån varandra.

Sedan valde jag den äldsta novellen i samlingen – John Steinbecks Krysantemum. Här är miljön på den amerikanska landsbygden bekant och novellen handlar om ett kort möte mellan en välmående bondhustru och en fattig, förbipasserande knivslipare. I denna lite ödesmättade novell känns det tydligt att det många gånger bara är tillfälligheter som gör att man lever det liv man lever och att ödets lott mycket väl kunde ha fallit ut på ett annat sätt.

Toni Morrison är en av mina favoritförfattare. Hennes texter är alltid tänkvärda och starka. Recitatif är en skicklig konstruerad novell som i allra högsta grad handlar om ras, men utan att läsaren en enda gång får reda på vilken av de två barnhemsflickorna Twyla och Roberta som är svart och vilken av dem som är vit. Vi möter dem först som barn och sedan vi ytterligare några tillfällen i vuxen ålder och dynamiken dem emellan skiftar i de olika mötena.

Herta Müller och jag är inte kompisar, så det var med viss tvekan jag tog mig an Hunger och siden. Jag har bara läst Hjärtdjur tidigare. Ja, eller försökt läsa, för jag tog mig inte igenom den, men den här novellen var mycket mer lättillgänglig. Den handlar om livet i Ceausescus Rumänien och speciellt om kvinnornas extra utsatta situation. Hela novellen är som ett slag i magen.

Min favorit av dessa fyra blev nog ändå Ishiguros novell som är både ett plågsamt och sorgligt, till synes slumpmässigt, brottsstycke ur vardagen med den sparsmakade berättarkonst som författaren behärskar till fullo.

Blir du nyfiken på dessa noveller? Då har du tur! Vi har nämligen fått en sådan här fin presentask av Novellix och den lottar vi ut. Det enda du behöver göra är att kommentera här nedan och berätta vem som är din favorit bland de författare som fått nobelpriser. Nämn gärna din favorittext av den författaren också. På söndag kväll lottar vi en vinnare bland de som har kommenterat.

Lycka till! 

Kategorier
Kulturkoll

Jag är en tåfjuttare

helena-top
En del av tjusningen med att tillhöra det här kollektivet är att vi alla är, läser och gillar olika. Några eller i alla fall någon av oss är en all-in-fantasy-nörd – ja Carolina jag tittar på dig! Om jag inte visste hur bra du trivs där hemma i mysbyxorna, så hade jag helt klart kunnat se dig springa utklädd på diverse konvent och cosplays. Jag gillar särskilt denna vecka hur Anna, som i lässmak delvis är Carolinas motsats, vågade sig på att läsa fantasy och – tro det eller ej – hon verkade verkligen gilla att vara i overkligheten en stund. Själv är jag den där som börjat doppa tån i overkligheten, men befinner mig helst uppe på torra land. Jag tåfjuttar fantasy.

Magisk realism har jag helt klart blivit kompis med – om och då den används sparsamt och hjälper till att berätta historien, snarare än att vara den. En författare som verkligen kan balansera denna fina linje mellan verkligheten och overkligheten är Toni Morrison, som i sin senaste Gud hjälpe barnet använder magisk realism för att symbolisera en resa i en flickas inre. I Älskade är det magiska inslaget mer påtagligt då ett spöke materialiseras i romanen. Ett spöke som får symbolisera huvudpersonens ångest och skam. Men med Morrisons språk köpte jag även det. Kanske jag tycker att det är okej att doppa hela foten emellanåt. Jag får citera Anna: ”Jag är inte alls konsekvent. Inte alls.”

Veckan får rundas av genom booktubern Ariel Bissett där hon försöker att reda ut det här med magisk realism.

Kategorier
Romankoll

Toni Morrison: Gud hjälpe barnet

helena-top
När Lula Ann föddes var hon så svart att hennes ljushyllta mamma blev både rädd och förtvivlad. Lula Anns pappa lämnade mamman då han trodde att hon varit otrogen och Lula Ann växte upp med en mamma som ständigt skämdes över sin dotter och uppfostrade henne hårt.

Jag var tvungen att vara stäng, väldigt sträng. Lula Ann måste lära sig att uppföra sig, att ligga lågt och inte ställa till med besvär. Jag bryr mig inte om hur många gånger hon byter namn. Hennes hudfärg är ett kors som hon alltid kommer att få bära. Men det är inte mitt fel. Det är inte mitt fel. Det är inte mitt fel. Det är det inte.

I Toni Morrisons Gud hjälpe barnet får vi möta Bride, som en gång i tiden hette Lula Ann. Hon är en nattsvart skönhet, som skapat sig en framgångsrik karriär och en persona; Bride som alltid klär sig i vitt för att det effektfullt kontrasteras mot hennes mörka hy. Bride bär dock inte bara vitt, utan också på en mörk lögn – en lögn som präglat hela hennes liv. För att få ett uns bekräftelse och kärlek från sin mor anklagade hon som ung flicka en oskyldig kvinnlig lärare för sexuella övergrepp. Denna lögn förföljer henne till den grad att hon beslutar sig för att söka upp den dömda kvinnan när hennes straff nu är avtjänat. Det är här som romanen tar sin början.

Kategorier
Kulturkoll

Ljust och fräscht

helena-top

Nyss hemkommen från en veckas solresa till Fuerteventura så känner jag mig för tillfället tämligen fräsch. Att jag skulle kunna redogöra för något om våren vore dock att ha för höga förväntan då jag knappt har kommit in i höstläsningen. Såväl läsning som blogg har i stort sett stått still förutom mina inlägg här (för här har jag ju sju kolliganer som ger mig the evil eye om jag inte gör vad jag bör – att jämföra med min egen lilla blogg där jag bara får ställas till svar hos mig själv).

Nytt för i vår – f ö r h o p p n i n g s v i s – är att min avlägsna vän fröken läslust har kommit på ett mer långvarigt besök. För där i solstolen fanns varken vardag eller streamingtjänster tillgängliga (störande!) och jag fick igång läsningen. Nu gäller det dock att hålla i den.

Fem och en halv bok fick jag slutfört i en rasande takt. Först ut var Du, bara av Anna Ahlund – en omvälvande och inte helt oproblematisk kärlekshistoria som kändes genuin i såväl språk som innehåll (drog inte helt osökt trådar till den norska serien Skam under läsningen). Sen gick jag över till svärta, tragedi och smärta i Toni Morrisons samtidsskildring Gud hjälpe barnet, vilket jag också mötte i Ruta Sepetys historiska roman Tårar i havet. Därefter var jag tvungen att välja något mer lättsamt och läste Meg Rosoffs Den jag var, som inkluderade såväl den engelska östkusten som internatskola. Ömsom lyssnade och ömsom läste (älskar för övrigt Storytels kombinerade e-böcker/ljudböcker!) jag Jeanette Wintersons självbiografiska Det finns annan frukt än apelsiner – nästan lika citatvänlig och drabbande som Varför vara lycklig när du kan vara normal?. Avslutningsvis påbörjade jag ljudboken Kaninjägaren av Kepler (bra grej med flygresa är samlad lyssnartid – allt annat är bara mörker/död/ångest med denna reseform eller jo benutrymmet kunde jag inte klaga på för en gång skull).

Så nytt och fräscht för mig är alltså läslust. Vad som återstår nu är att hålla i detta. Jag har dock tillförsikt. Kanske. Kan vi förresten hoppa över februari? Då är chanserna större att projekt läslust ska fortlöpa enligt önskad bana.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Kulturkollo tipsar: favoritklassiker

linje-kulturkollo

Den här veckans tema fick oss att diskutera en hel del om vad som egentligen är en klassiker och hur gammal en bok måste vara för att kvala in som klassiker. En definition vi hittade var ”skönlitterär litteratur som läses av generation efter generation”, men vi kunde ganska snart hitta böcker som kanske inte hade funnits i en generation ännu, men som i olika sammanhang behandlas som en klassiker. Är det då en modern klassiker? Gränserna är flytande …

Här tipsar i alla fall vi på Kulturkollo om våra favoritklassiker enligt eget urval och personlig definition. Hur många har du läst? Vilken bok skulle du vilja lägga till på listan?

Kategorier
Romankoll

Hoppas du får ett eländigt läslov!

helena-top

I bästa fall får jag ett par extra dagar ledigt denna vecka, men så mycket mer än så blir det inte. För er som [avundsjukan!] har den fantastiska möjligheten till ett läslov vill jag tipsa om en eländig läslista (för vuxna kanske bör tilläggas). Den består av titlar jag läst i år och behöver nödvändigtvis inte betyda att de har kommit ut i år och den minsta gemensamma nämnaren är helt enkelt att de är känsloladdade och till bredden fyllda av mörker (vilket inte betyder att de utesluter ljus). Huruvida sluten är sockersöta eller inte förtäljer inte detta inlägg. Håll till godo:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson, Gilla böcker (2014)
Boken handlar om tvillingarna Noah och Jude och då familjen drabbas av en svår tragedi och tycks hela världen gå sönder. Så också bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig.

flickan  av Angelika Klüssendorf, Thorén & Lindskog (2014)
flickan (ja liten begynnelsebokstav) är en särdeles eländeshistoria och brutal uppväxtsskildring om en flicka i DDR. I bokens inledning förstår vi att den tolvåriga namnlösa flickan och hennes sexåriga bror Alex har varit inlåsta ”sedan dagar” i lägenheten och livet för de båda barnen består av misär, svält och våld. Fruktansvärd på så många vis och intressant skildrad av författarens distanserade språk.

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Lästips jorden runt på FN-dagen

linje-kulturkollo

Idag är det FN-dagen och det är faktiskt 70 år sedan bildandet av organisationen. Vi deltar i firandet genom att bjuda på en litterär resa runt jorden med hjälp av riktigt bra böcker.

Afrika

Afrikanen av J.M.G. Le Clézio (berättelsen om en far och en uppväxt som vit i Afrika)

Allt går sönder av Chinua Achebe (klassiker från Nigeria)

Agaat av Marlene van Niekerk  (stark och sorglig roman om Sydafrika under och efter apartheid)

Drömmar om frihet av Fatima Mernissi (självbiografiskt om en ung flickas uppväxt i harem i Marocko)

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina (uppväxtroman från Kenya)

Kategorier
Kulturkoll

Varför gillar inte jag talande isbjörnar, orker eller vandrande skogar?

helena-top
Därför. Är det enkla svaret, då jag inte har något logiskt eller vettigt svar på den frågan. Jag har svårt för talande saker och djur. Okej? Men jag köper helt och hållet vampyrer av födda-ur-militära-experiment-blodsplatter-typen. Jag kör inte igång på böljande vidder och magiska skogar, men tycker tanken att leva under jord i en stor silo, eller på mars, eller i barrikaderade städer är fullt trovärdigt. Jag kan inte tänka mig orker i grannbyn, men kan se en totalitär regim som tvingar i sanningsserum i sin befolkning.

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo recenserar vecka 6

Äntligen fredag och dags för veckans recensioner. Här på bloggen har vi skrivit om Ett norrländskt trauma, Befriad och De andras hus. Som alltid så hittar man dessutom texter om böcker från många olika genrer på våra personliga bloggar. Välkomna att kika in!

Medan mörkret faller av Anna Lihammer (Helena)

Allt går sönder av Chinua Achebe (Helena)

Hem av Toni Morrison (Fanny)

Vaggvisor för små kriminella av Heather O’Neill (Lyran)

Just a Girl Standing in Front of a Boy av Lucy-Anne Holmes (Linda)

Huset mitt emot av Alex Haridi (Carolina)

Systrars öde av Jessica Spotswood (Helena)

Splintred av A.G. Howard (Carolina)

Blå gryning av Ann Cleeves (Anna)

Vaggvisor för små kriminella av Heather O’Neill – igen! (Helena)

Flickan av Angelika Klüssendorf (Fanny)

 

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll

Vilka får Nobelpriset?

lyran-top

Varför ska man läsa Nobelpristagare? Är inte de bara mossiga gubbar som skriver så tillkrånglat som möjligt? Hade ni frågat mig för 10 år sedan hade jag nog svarat att jag inte alls läste några konstiga pristagare. Och nu har jag i stället gjort det lite till en sport att läsa dem. Jag gillar ju att utmana mig och testa gränser. Och till min förvåning har jag hittat både gubbar och gummor som inte alls skriver krångligt. Och till och med en del av det krångliga kan vara intressant har jag upptäckt.