Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Dom hojtar, han hojtar, dom hojtar, alla hojtar…

carolina-top

Jo, jag hade ju tänkt att skriva ett åtminstone halvseriöst inlägg här om tysk musik? Det var kanske inte det jag först tänkte på när vi pratade om att ha Tyskland som tema för veckan på kollot, men jag märkte hur både jag själv och de som deltog i veckoutmaningen pratade ganska mycket om tysk musik, om Beethoven, Wagner och Rammstein. Så då kom jag på den alldeles lysande (tyckte jag) idén att skriva om alla Tysklands bidrag till Eurovision Song Contest – Tyskland är ju tydligen det enda land som faktiskt skickat bidrag varenda år sedan starten 1956. (1956-1990 som Västtyskland, Östtyskland deltog inte). Jag hittade raskt en omfattande Wikipediaartikel i ämnet, med till exempel en lista över samtliga bidrag och deras placering…

… och så hittade jag Dschingis Khan. Sen var det kört, och jag vandrade nerför Memory Lane, såg videon och dog lite. Herregud, Dschingis Khan…! Alltså, jag minns den här, den blev ju en hit, och jag var 12 år och satt och spelade in eurovisionsfinalen (medelst kassettbandspelare och play + rec… ja ni som vet, ni vet…) och hade mina favoriter. Den här var en av dem. Jag måste ha varit blind eller något (eller haft ögonen på play + rec-knapparna) för bara kolla KOREOGRAFIN…! FRISYRERNA! Hela ALLTIHOP, faktiskt…! Jo, så här kul hade vi det 1979.

Ännu roligare blev det sen, när Vikingarna gjorde den svenska versionen av låten (jo, för så var det också när jag var barn: först trallade man ett par månader på ursprungslåten, och sedan kom den svenska varianten, gjord av något dansband), med fantastiska texten Djing djing djingis khan… dom hojtar han hojtar dom hojtar alla hojtar djing djing djngis khan osv osv osv… Vi hade det verkligen kul 1979.

Så i stället för det där halvseriösa inlägget om Tyskland och Eurovision Song Contest så bjuder jag er som avslutning på veckan… tadaaaa! Hela svenska sångtexten till Djingis Khan i Vikingarnas ömsinta tolkning. Enjoy!

Från östern ut på steppen drog en väldig här mot Iran
Och vinden förde med sig namnet när och fjär Djingis Khan
Han stormade över slätten allting stod i brand
Han förde med sig skräcken till varje land
Nej inget kunde hindra honom nu…

Djing- Djing- Djingis Khan
Dom hojtar, han hojtar
Dom hojtar, alla hojtar
Djing- Djing- Djingis Khan
Han rider, dom strider
Han rider hela tiden
Här har ni mongoler, ho-ho-ho-ho
Ta nu fram fiolen, ha-ha-ha-ha
Våran herre hyllar vi såhär…
Djing- Djing- Djingis Khan
Vi hojtar, han hojtar
Vi hojtar, alla hojtar
Djing- Djing- Djingis Khan
Hej vänner, skål vänner
Hej vänner, försten vinner
Och så hördes skratten, ho-ho-ho-ho
Eka genom natten, ha-ha-ha-ha
Hela hären höll med honom kär…

Och varje tjej han kände förr fick följa med till hans tält
Att ingen av dem kände för att säga nej var väll snällt
Så fick han också ungar i överflöd
Och därför fick han också strida var dag till sin död
För barnaskaran krävde mera rum…

Djing- Djing- Djingis Khan
Dom hojtar, han hojtar
Dom hojtar, alla hojtar
Djing- Djing- Djingis Khan
Han rider, dom strider
Han rider hela tiden
Här har ni mongoler, ho-ho-ho-ho
Ta nu fram fiolen, ha-ha-ha-ha
Våran herre hyllar vi såhär…
Djing- Djing- Djingis Khan
Vi hojtar, han hojtar
Vi hojtar, alla hojtar
Djing- Djing- Djingis Khan
Hej vänner, skål vänner
Hej vänner, försten vinner
Och så hördes skratten, ho-ho-ho-ho
Eka genom natten, ha-ha-ha-ha
Hela hären höll med honom kär…

 

Bild: Pixabay

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Tre tipsar tyskt

linje-ulrica

När det blir tal om Tysklands-tema dyker jag in på min egen blogg för att kolla om jag läst några tyska författare förutom de klassiker som ingick i kurslitteraturen på litteraturvetenskapen.

Jo, visst finns där några tyska böcker. Jag inser att några av mina allra bästa barnboksupplevelser är av tyska författare – Michael Endes De oändliga historien och Cornelia Funkes Bläck-serie är fantastisk läsning. Och jag har läst ett par böcker av Hans Fallada inför mitt första Berlinbesök och den spännande fackboken Stasiland av Anna Funder. Har du inte läst den så är det verkligen ett bra tips.

Men jag har inte läst mycket tysk litteratur och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Alltså behöver jag experthjälp!
Sagt och gjort så frågade jag tre personer som jag misstänkte skulle kunna ge bra tips. Och självklart delar jag med mig av dem till er.

Tschick-fram-HR-699x1024-1.jpg

De första tipsen kommer från Anette Björkqvist på Nilsson förlag. De är ett förlag som dammsuger marknaden på bra och spännande böcker att översätta från andra språk än engelska. Självklart har de några tyska guldkorn i sin utgivning och Anette vill särskilt lyfta dessa titlar:

Tschick av Wolfgang Herrndorf  som är som en roadmovie i bokform. En både humoristisk och varm roman om vänskap.

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge – en inifrånskildring från DDR och en starkt berättad släktsaga i fyra generationer.

flickanMin andra tipsare är Hanna på Feministbiblioteket. Hon läser gärna litteratur från olika språkområden och läser både tyska böcker och böcker på tyska. Hennes tips är Flickan av Angelika Klüssendorf. En otroligt gripande berättelse om en flickas uppväxt i en ickefungerande familj i ett ickefungerande land. Om misshandel, att rymma hemifrån och att leva DDR.

Min tredje tipsare är Helena från Ugglan & boken. Hon håller bland annat i läsutmaningen Månadens språk som är inne på andra året. Hon skriver så här:

“När jag funderar kring favoritromaner översatta från tyskan, är det främst två förlag jag kommer att tänka på: Nilsson förlag och Thorén & Lindskog. Från dessa kommer ofta riktiga pärlor.

En av mina favoriter från Nilsson förlag är Hans Keilsons Komedi i moll, en bok som handlar om Wim och Marie i en holländsk stad under den tyska ockupationen. Utåt sett är de som vilket arbetsamt par som helst, men i själva verket döljer de en hemlighet. I ett rum i huset gömmer de sedan flera månader tillbaka den judiske mannen Nico. När så Nico blir sjuk och dör, ställs allt på sin spets. Hur ska de kunna bli av med hans kropp utan att någon förstår att han varit gömd hos dem? Och hur ska han kunna få en anständig begravning? De dråpliga scener som följer är närmast tragikomiska, och för Wim och Marie innebär ett litet misstag att rollerna kastas om.

Från Thorén & Lindskogs utgivning vill jag tipsa om Fallers stora kärlek av Thommie Bayer. En dag kommer Faller in på Alexanders antikvariat och frågar om han är intresserad av att köpa en hel boksamling. Alexander följer med hem till Fallers fantastiska våning, men istället för att Alexander köper böckerna, får han istället ett helt annat erbjudande – att bli Fallers chaufför på en resa. De ger sig av genom Tyskland i Fallers gröna Jaguar. Samtalen handlar om livet, kärleken och konsten, och Alexander undrar förstås – precis som läsaren – vad som är syftet med resan.

musselBEn tredje tysk roman jag tycker mycket om är Musselmiddag av Birgit Vanderbeke (Bakhåll förlag). Det är en kort roman, bara 95 sidor, där berättelsen om en familj i förfall växer fram i ett enda flöde, utan kapitelindelning. Berättaren är storasystern i en familj som flyttat från öst till väst. Allt eftersom texten rullas ut, blir det mer och mer tydligt att alla i familjen – mamma, storasyster och lillebror – hela tiden rättar sig efter pappan. Faktum är att han framstår som en riktig tyrann, som utövar sin makt för att de ska vara en familj som han slipper skämmas för. Som läsare sugs man i den klaustrofobiska känslan, som bit för bit uppenbarar övergreppen som pappan utsätter sin familj för. Det är hemsk läsning, men riktigt, riktigt bra.”

Jag vet inte hur det är med er, men jag har i alla fall fått en ännu längre läslista efter alla dessa tips och jag ser fram emot att upptäcka nya tyska författarskap.

Bild: pixabay

Kategorier
Aktuellt Romankoll

Drömmen om okapin och lite annat från Tyskland

Ibland blir böcker bara liggande i min hög helt utan anledning. Jag visste när jag bad förlaget om en e-bok av Drömmen om okapin  av Mariana Leky att det skulle vara en anna-bok. Och nu när jag i samband med temat äntligen fick tummen ur så är det ju en fantastiskt fin läsning.

Boken börjar i en liten by någonstans på tyska landsbygden, på radion spelas Billie Jean och You lift me up where we belong (som jag älskade den filmen) och framför radion sitter de två vännerna Martin och Louise. De är tio och nås av det oroande beskedet att farmor Selma har drömt om en okapi i natt. Det är ett varsel och betyder att någon i byn kommer att dö. Byborna förbereder sig på olika sätt och snart är brevlådan full med postade brev som vill ställa saker och ting till rätta. Optikern, han kommer inte till skott med att posta sitt brev dock. Han bestämmer sig för att gå direkt till farmor Selma för att berätta vad han känner. Väl där så blir det som alltid, han säger inget.

Istället tar han och Selma hand om de två barnen, de blir ställföreträdande föräldrar. Martins far är suput och Louises föräldrar arbetar och funderar på om de ska lämna varandra … Redan i det första kapitlet förstå man att det här är en by med många olika sorters människor och att där finns en sådan där stark gemenskap som kan byggas upp i en liten plats på landet där alla är en aning eljest men tillsammans är de starka. För några blir byn för trång och de lämnar, andra återvänder och några blir kvar i generationer.

Det här är en charmig och mycket läsvärd roman som jag hoppas många hittar till. Rolig och allvarlig, kärlek och sorg, excentriska karaktär med stort hjärta och en munk som kommer vandrande ända från Japan. Och en bokhandel. Vad mer kan man önska?

När jag ändå är igång så skall jag passa på att tipsa om ytterligare några romaner som jag läst de senaste åren som jag verkligen kan rekommendera. Jag länkar till längre texter på min egen blogg så klicka er dit om ni blir nyfikna. Här kommer:

Flickan och April av Angelika Klüssendorf

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge

Körsbärslandet av Dörte Hansen

Schöne Lektüre gewünscht!

 

Kategorier
Aktuellt Romankoll

En helt galen helg

Linda
Look at me av Mareike Krügel börjar på en fredag och inleds med en synnerligen dramatisk händelse. Kat får ett samtal från dotterns skola och tar sig snabbt dit. Väl framme möts hon av en nedblodad dotter, som till och med lämnat ett spår av bloddroppar fram till rektorns kontor. Själv blir jag rejält orolig, men snart inser jag att Kat är en härdad mamma. Dottern Helli har ett blodkärl i näsan som hon lätt kan pilla sönder vid behov. Just idag ville hon (som så många andra gånger) bort från skolan och hon lyckades.

Sonen Alex vill bjuda hem sin nya (och första officiella) flickvän, Hatti vill sova över hos en kompis med en minst sagt tveksam boendesituation, Kat måste fixa inför besöket av en vän hon inte träffat på länge, på jobbet tjatar både föräldrar och chefen om en julkonsert och Kat vill helst av allt bara skrika. Som om det inte vore nog blir ena delen av transparet som bor i huset bredvid inblandad i en olycka i sin egen trädgård. Maken då? Han är kvar i Berlin över helgen för att gå på en synnerligen viktig tillställning. Som om det inte räcker att han arbetar där hela veckorna.

Look at me är en bok fylld av svärta, humor och fantastiska karaktärer. Mest berörs jag av berättelsen om att vara mamma till ett annorlunda barn. Kats vardagsliv är egentligen ganska tragiskt och även om hon klarar hon sig förhållandevis bra är det ingen vardag jag avundas henne. Att så mycket kan hända på några få dagar känns nästan överväldigande, men vi får också en del tillbakablickar som gör att vi lär känna Kat och hennes familj bättre. Kanske är det här bara en helt jävlig helg eller en massiv livskris. Kanske går det att göra om och göra rätt. Kanske är det inte alls så farligt som det känns precis just nu.

I maj ges boken ut på svenska av Albert Bonniers förlag med titeln En nästan perfekt dag. Läs den då om inte förr.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Om jag säger Tyskland, så säger du…?

carolina-top

Det känns nästan lite förmätet att göra ett litet begränsat veckotema om ett helt lands kultur, historia och allting? Vi kommer ju aldrig att kunna täcka in allt, eller ens en bråkdel av det. Därför tänker jag be er om hjälp i det här, och använda veckoutmaningen till att lyfta alla de där delarna, personerna, musiken, böckerna, författarna, konstverken, filmerna, skådespelarna och regissörerna och alltihop jag annars inte kommer att få med. Tillsammans kommer vi säkert att kunna visa en mångfacetterad och spännande bild av Tyskland, och tysk kultur!

Alltså: skriv om en, två eller alla tre punkterna nedan:

  • en tysk bok och/eller författare
  • en tysk film och/eller regissör
  • ett tyskt musikstycke/låt och/eller kompositör/artist

Varsågoda – dela med er av era tyska favoriter! Skriv nere i kommentarerna eller på egen blogg (men länka nedan så att vi hittar till ert inlägg).

 

Bild: Rammstein Concert Crowd with Devil Horns av Anirudh Koul (CC BY-NC 2.0)

Kategorier
Kulturkoll

Små och stora barn roar sig lätt

helena-top

Vissa teman utmanar oss [läs: mig] något mer än andra. Veckans tema sållar sig till denna skara. Och jag skäms lite att jag är så vansinnigt okunnig om tysk kultur och i ärlighetens namn inte särskilt intresserad.

Jag gör som jag brukar och scannar nätet utifrån diverse sökord. Jag hamnade så småningom på Youtube och där stannade jag och har nu haft en vansinnigt [nåja!] kul stund. Vad jag tittar på? Film- och TV-serieklipp som är dubbad till tyska. Märkligt är bara förnamnet när man ser Stranger Things, Pulp fiction eller Titanic på tyska. Tja, bättre än så här blir inte mitt inlägg denna vecka. Vi kan väl säga att resterande inlägg under veckan bara kan bli bättre.

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Ich liebe… Ich bin… äh. Vi åker till Tyskland, helt enkelt.

carolina-top

Den här veckan packar Kulturkollot åter väskorna och åker till ett annat land. Inte så väldigt långt den här gången: vi hoppar över lite vatten söderut och hamnar i Tyskland.

Om Tyskland och dess kultur finns förstås hur mycket som helst att säga och skriva, och det ska bli intressant att se vilka delar mina fellow kulturkollare plockar åt sig under veckan (och ni läsare som deltar i veckoutmaningen). Ska vi få läsa om storslagen tysk opera(ja, ja, Wagner, jag hör dig…), om digra böcker med familjehistorier- och hemligheter (ja, Buddenbrook-gäng, jag tittar på er) eller, för att fortsätta med Mann, om att sälja sin själ till djävulen? Eller ska vi smälta bort i någon av Modern Talkings alla refränger som enligt den här bloggaren låter ungefär likadant allihop? Nej, vänta! Vi kanske får läsa om arkitektur? Eller daska handen i pannan och tycka synd om oss själva tillsammans med Werther? Eller romantiskt stå och betrakta månen tillsammans med C.D. Friedrich (den här har vi hängandes i vårt uterum i en väldigt ful ram, men jag älskar den):

Man and woman contemplating the moon av Caspar David Friedrich c. 1824 Alte Nationalgalerie

Det återstår att se. Det första som kom upp i mitt huvud när jag skulle skriva om Tyskland var annars något helt prosaiskt: Öl. Och korv.

Det är gott med öl och korv. Man kan ägna mycket tid åt att äta korv, skriva om korv, springa många kilometer för att förbränna jämra korv, dricka öl, skriva om öl och springa ännu fler kilometer för att förbränna jämra öl. Men det ska jag inte göra, för jag pallar inte ut och springa.

Nä, nu lämnar jag över temat till mina kollegor, och till er läsare, och ser vad ni gör med det. Välkomna till Tyskland!

Förresten har ju kollot varit på besök i Tyskland förr: för nästan fyra år sedan (kära vänner, var tar tiden vägen??) ägnade vi en hel temavecka åt Berlin, med intervjuer, gästblogginlägg av Siv och massor av annat bra. Här hittar du alla inlägg från den veckan!

 

Bild: Gata i Limburg, en liten tysk stad som vi bara råkade komma till en gång, och som vi blev kära i pga gatorna, husen, pelargonerna, ölen och alltihop. Åk dit, vetja! Bildkälla: Wikimedia commons

Kategorier
Sakprosakoll

Höst i Tyskland 1946

Linda
Till skillnad från Lotta tillhör jag de som avskyr november passionerat och därför kändes det rätt passande att välja en bok att läsa och skriva om som faktiskt gav mig perspektiv. November må vara en mörk och ruggig månad, men jag lever i alla fall inte i Tyskland efter krigets slut 1946 med allt vad det innebar.

Tysk höst av Stig Dagerman är en sammanställning av en rad reportage som författaren gjorde för Expressen hösten 1946. Boken publicerades 1947 och gavs 2010 ut med ett nyskrivet förord av Elfriede Jelinek. Dagerman möter tyskar som nu har det sämre än de hade det under kriget och som när de påpekar detta blir anklagade för att fortfarande vara nazister. Människor som bara lytt den makt som krävt deras lydnad straffas nu som vore de alla skyldiga till nazismens grymheter. När jag läser om det elände som drabbat krigets förlorare och hur alla tyskar kollektivt bestraffas för något som långt ifrån alla varit en del av, inser jag att vi vet otroligt lite om deras öden. Vinnarna skriver utan tvekan historia och det blir extra tydligt under läsningen av Tysk höst.

Tänk dig att du överlevt ett krig och nu bor i en sönderbombad stad. Ditt hem är förstört, kanske bor du i en källare eller på något annat eländigt ställe. Den ledare som styrt ditt land är skyldig till fruktansvärda saker och världen hatar honom och hans anhängare. Du vill bara överleva i ett land som det visserligen är fred i, men som ockuperas av krigets vinnare och där en av dem, Ryssland, hela tiden skickar människor från “sin” sida av landet, till den andra för att slippa ta hand om dem. Vissa är skyldiga, alla drabbas.

Så här skriver Stig Dagerman om det kollektiva straff som drabbat tyskarna:

Om det förflutnas grymheter, utövade av tyskar i och utanför Tyskland, kan givetvis inte råda mer än en mening, eftersom det om grymheten överhuvudtaget, på vilket sätt och av vilka den än utövas, inte riktigt kan råda mer än en mening. En annan sak är om det nu är riktigt, ja om det inte i sin tur är grymt att betrakta de tyska lidanden, som bland annat redovisas i denna bok, som rättvisa därför att de utan tvivel är följder av ett misslyckat tyskt erövringskrig. Redan ur juridisk synpunkt är ett sådant betraktelsesätt i hög grad felaktigt, därför att den tyska nöden är kollektiv, medan de tyska grymheterna trots allt inte var det.

Något som är riktigt intressant och som jag också hade dålig koll på är den demokratiska utvecklingen i ett land som varit en diktatur med en diktator som verkligen styrde sitt folk med järnhand. Nu behöver folket hitta ett nytt “vi” och tillsammans skapa en demokrati som innefattade dem alla. Detta “vi” hade “räddats” av engelsmännen, men också fått smaka på deras  bomber, som drabbat alla oavsett klass. Samtidigt var det de fattigaste som bodde i ruiners källare eller övergivna bunkrar, medan de inte lika fattiga och utsatta, de “mellanfattiga” trängde ihop sig i små hyresrum och de ännu mindre fattiga till och med kunde tilldelas en våning. Klasserna hade inte suddats ut, bara för att alla hade blivit fattigare. Skulle ett nytt “vi” utgå från den intellektuella medelklassen som stått för en antinazism, men också sluppit lida lika mycket under nazismen som många andra, eller från de som drabbats värst?

Att ett “vi” skulle vara emot nazismen var ganska klart, då de som under kriget inte varit det nu var tvungna att genomgå en “avnazifieringsprocess”, men också emot kommunismen. Till slut gick det knappt att skilja de nya partierna åt. Dagerman skriver om en namnlös författare som skojar om att “de olika partiernas program ännu inte är klarare uttryckta än att folk går på fel valmöte och först vid utgången, om ens där, märker att de besökt socialdemokraterna istället för de kristliga demokraterna eller liberaldemokraterna istället för de konservativa.” Författaren påstår sig vara född antinazist, men har ändå röstat på Cdu, som bildades 1945 och lockade många ex-nazister, då socialdemokraterna inte sågs som något alternativ för den som hade pengar. Nu skulle ingen förknippa CdU med nazister, men Dagerman gör det definitivt. Inte för att CdU på något sätt var nazistiska, utan för att det var ett alternativ mer än socialdemokraterna och definitivt mer än kommunisterna för de som röstat på Hitler. För att tydliggöra är Dagerman helt på det klara med att alla som röstade på Hitler inte var övertygade nazister och han problematiserar det en hel del i sina reportage.

Vi befinner oss i slutet av november och det må vara en hemsk månad, men hjälp vad glad jag ändå är att jag befinner mig just här, just nu. Jag är också mycket glad över att mitt sökande efter passande läsning inför den här veckan ledde mig till Tysk höst, då det är en riktigt intressant bok. I vår när mina elever i Historia 1b ska läsa om 1900-talet och kunna redogöra för händelser ur olika perspektiv kan utdrag ur Dagermans reportage ge även dem kunskaper som våra läroböcker definitivt inte ger. 

 

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Man kan ju ändra sig … och upptäcka nya litteraturländer

anna-top

Ibland kan man undra om det finns fler länder än Sverige och Storbritannien i Europa?