Kategorier
Kulturkoll

Vad är du rädd för lille vän?

helena-top

Allting! Eller ja, med viss modifikation. Och med viss variation. De stora rädslorna i livet handlar om liv och död, om sjukdomar, om död… Sa jag död? “Döden, döden, döden”. Detta ämne som jag har så himla svårt att hantera och tänka på. När mina tankar dras till detta ämne så hanterar jag det genom att förneka det – tänka på något annat: godis, rosa fluff och enhörningar. Jag kan inte hantera livets förgänglighet. Detta är dock inte rätt dag att tillsammans med er “face my real fears” – vem vill den snåriga vägen vandra, när man kan tänka på godis, rosa fluff och enhörningar? Idag ska jag erkänna alla de där rädslorna som jag har trots att jag är en hyfsat påläst och bildad människa. Sådana där rädslor som man fnissar åt i dagsljus men som kväver dig när mörkret faller. Helt oresonliga i de flesta fall. På vilket sätt syns den röda tråden till kultur tänker ni kanske. Tämligen svag idag ska jag erkänna. Tämligen, men ändock sporadiskt existerande.

Syrsor
Om jag inte helt missminner mig har jag nämnt just detta här tidigare. Denna massiva ljudmassa som dessa hemska, osynliga djur kan skapa i mörkret. Här hittade jag ett klipp som nästan är ännu creepier, då deras ljud har saktats ner.

Finlandssvenska
Tja vad ska jag säga?! Vi kan väl börja med att förklara att denna rädsla har jag arbetat bort och här har vi vår första kulturkoppling. Den tog sin början tack vara Mumindalen. Jag har aldrig tyckt om Mumindalen. Den skrämde mig som liten – den var svart, suggestiv och så var det den där finlandssvenskan som skrämde mig lite extra.