Kategorier
Romankoll

Det fina med att stanna halvvägs

helena-top
Tema Människor emellan säger mina Kulturkollo-kompisar, dåliga föräldrar säger min litterära ryggmärgsreaktion. Jag vet inte vad det säger om mig (jo det vet jag ju, men låt oss tala tyst om det), men vem är jag att gå emot min första instinkt? Skämt åsido så beror allt detta på en enda bok och hur jag burit den med mig under så lång tid att jag omöjligt kan släppa den ens när den blivit utläst.

Om man ska hårdra det, och låt oss göra det för sakens skull, så kan böcker om familjerelationer räknas till två skolor, de som skildrar kärleksfulla förhållanden (i klar minoritet i vuxenlitteraturem väl?) och de som skildrar motsatsen – misären. Inom misärkategorin finns massor av underförgreningar och jag är rätt familjär med många av dem från biblioteksjobbet. Titlar av typen ”Min mamma sålde mig som sexslav” är mycket populära. En annan sorts riktigt dåliga föräldrar är de där psykologiskt dränerande och det är dit jag vill komma idag.

När jag började läsa Leonora Christina Skovs självbiografiska roman Den som lever stilla i våras så var det för att jag hört gott om den, men främst för att den handlade om en komplicerad föräldra/barn-relation. Sådana intresserar mig. Jag började läsa och allt var så mycket värre än jag kunnat drömma om. Det är främst mamman som är problemet, som skjuter undan och förtrycker dottern, men eftersom pappor som sitter tysta och låter mammor bete sig alltid, alltid kommer undan (kanske för att inget förväntas av dem?) så blir jag också väldigt arg på Leonoras pappa. Något jävla ansvar måste ju också han ta kan jag tycka.

Jag läste ut boken när hösten gått över i vinter och då förstår ni att jag läste den långsamt. För att det var tungt och näst intill obegripligt hur en förälder kan göra så, och för att jag ville försöka förstå. Det är frustrerande hur lite av mina tankar jag kan sätta ord på, jag försökte på min blogg, men jag kom liksom bara halvvägs. Ni får ta mig på mitt ord när jag säger att tankarna finns där och de jobbar fortfarande. Någonstans kan jag också tycka att det är de allra bästa läsupplevelserna, de där som tvingar en att möta sig själv i alla de roller man innehar i livet. Och möta sig själv kan man bara göra ensam. Det går naturligtvis att tala också om de djupt personliga läsupplevelserna, men jag tror att man måste acceptera att ibland kommer man bara halvvägs och visst mår bra av att växa en stund i ens eget hjärta.

Med Den som lever stilla har jag inte umgåtts färdigt än, den virvlar fortfarande runt i mig. Men det finns annat som landat i alla fall något litet. När det kommer till riktigt hemska föräldrar så är det svårt att slå de som figurerar i Åsa Schagerströms (tidigare Grennvall) serieromaner Deras ryggar luktade så gott och Jag håller tiden. Jag har skrivit halvvägs om dem också (klicka på titellänkarna för att läsa). Där finns mycken smärta. Stor tung smärta. Men där finns också, främst i Jag håller tiden och i hennes senaste Urmodern en oerhörd kraft. Där förvandlar hon all överbliven förtvivlan till styrka att bära ett eget föräldraskap utan förebilder. Det är ett herkulesarbete, men det finns mycket tröst och inspiration att hämta för trötta vardagsföräldrar som inte genomlevt hälften av det som skildras i böckerna. Jag tror att det är här någonstans som kärnan till riktigt stora läsupplevelser ligger för mig. Grennvalls böcker har tröstat och bråkat med mig i många år och nu när de lugnat sig i mig ser jag nästan bara trösten. Jag tänker till exempel väldigt ofta på resonemanget kring varför hon tycker om att tiden går och ju mer jag gör det känner jag också att jag håller med. Jag tänker på vissa bilder om inte dagligen så veckligen och de hjälper mig att må bra och hitta styrkan inuti mig själv, inte minst när det känns svårt att vara förälder (som det allt som oftast gör).

Ur riktigt smärtsam läsning kommer till slut den varmaste trösten. Jag tror det får bli mitt litterära djungelordspråk och dagens slutord.

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 51

 

Decemberdagarna kommer och går i en rasande fart och nu ska vi snart fira den fjärde advent. Hoppas att ni alla hinner ta en paus emellanåt i helgförberedelserna och kanske läsa en stund. Veckans läsning kanske kan inspirera till ett sistaminuteninköp eller ett besök till biblioteket, här kommer våra tips:

Berättelsen om Hjälmen (Karavanen + Skölden + I öknens hjärta) av Niklas Krog (Carolina)

Blott en begravning av Ewa Klingberg (Ulrica)

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim (Carolina)

En nästan perfekt dag av Marieke Krügel (Ulrica)

En oväntad jul av Natalie Cox (Lotta)

En sång för Hedda av Annika Estassy (Linda)

Ett enklare liv av Anna Fredriksson (Ulrica)

I denna ljuva villervalla av Ewa Klingberg (Ulrica)

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm (Anna)

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan (Linda)

Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström (Carolina)

Klubben av Matilda Gustavsson (Helena)

Klubben av Matilda Gustavsson (Lotta)

Lev kreativt av Julia Cameron (Helena)

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson (Ulrica)

Nu stormar det i dalens famn av Ewa Klingberg (Ulrica)

Risk för regn av Anna Fredriksson (Ulrica)

Skuggjägaren av Camilla Grebe (Lotta)

Skumtomten av Mia Ahl (Linda)

Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan (Linda)

The Toll (Arc of a Scythe 3) av Neal Shusterman (Carolina)

Urmodern av Åsa Schagerström (Helena)

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand (Ulrica)

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

2010-talets bästa julklappar?

helena-top
Nu går vi in i en månad av adventsmys, helgfirande och deccenieåterblickande. För det är ju så att vi till allt det andra som händer varje gång när året ska sammanfattas nu ska ta farväl av hela 2010-talet. Visst känns det galet och alldeles konstigt futuristiskt att vi är här nu?

Om jag personligen ska sammanfatta 2010-talet lite kort så har det varit rätt bra och alldeles förfärligt. Mest förfärligt, men väldigt bra också. Så som livet tenderar att vara.

Jag ska nu inleda vårt nya temasjok som ska bestå till största delen av återblickar på tiden som varit med några julinlägg insprängda för mysets skull och jag tänker göra det med en kombination av allt detta i form av en boktipslista. Här följer således 2010-talets bästa böcker, en från varje år (och ja såklart är det en helt otroligt omöjlig uppgift för mig att välja, men jag har ändå gjort det – se det som en utmaning för mig och en julklappstipslista för dig):

2010
Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
Varför inte gå ut hårt med lite svensk skräck om en flicka som borrar hål i huvudet på folk hon inte gillar eller inte förstår sig på. Jag tycker att den är symbolisk för tiden vi lever i på ett väldigt sorgligt sätt. Kanske inte en julklapp till din allra känsligaste släkting…

2011
Evig natt av Michelle Paver
Vi fortsätter med skräcken. Evig natt är den allra mest skrämmande bok jag någonsin läst och nu såhär i midvintertider, med snön och kylan runt knuten är den här arktiska skräckromanen inget att rekommendera egentligen, men ändå… Köp den till någon du verkligen inte gillar eller någon som verkligen gillar att bli riktigt rädd.

2012
Bring up the Bodies av Hilary Mantel
Man måste naturligtvis läsa Wolf hall först, men den kom ut 2009 så den får liksom vara outtalad här. När Bring up the Bodies (För in de döda på svenska) kom ut var jag alldeles galet förväntansfull och lika galet nervös, men den höll för förväntningarna och är till denna dag en av mina två favoritböcker. I mars får vi veta om Mantel lyckas skriva en lika bra avslutning på trilogin om Thomas Cromwell.

2013
Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma
Den här boken har två väldigt bra saker – en fantastisk historia och passion, så mycket passion! Jag tänker att det är en sån där bok som kan passa i paketet till vem som helst, alla kan hitta något att älska bland isblocken, den odödliga kärleken och den historiska gåtan.

2014
Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall
Jag tror inte att det här var den första bok jag läste av Åsa Grennvall, men det var den som förändrade mig och min syn på livet. Sen dess har jag läst allt hon skrivit och snart, snart, snart ska jag sätta tänderna i hennes senaste, Urmodern. Ge den här till någon som inte är rädd för det som gör ont och den som vill utforska hur mycket som kan finnas att hitta i en fulländad serieroman.

2015
Maddaddam av Margaret Atwood
Maddaddam är den avslutande delen i en trilogi som kanske hamnar lite i bakgrunden av exempelvis Tjänarinnans berättelse i Atwood produktion. Maddaddam-trilogin (med Oryx och Crake och Syndaflodens år som två första delar) är dock såpass monumental och omskakande att den inte borde hamna i bakgrunden för något. Ge kanske inte den här till din allra mest klimatångestiga eller framtidsoroliga kompis, men alla andra mår bra av en dos Atwood-skärpa.

2016
Juldagar av Jeanette Winterson
Jeanette Winterson har skrivit så mycket bra, men här väljer jag att lyfta en rätt okaraktäristisk bok i hennes produktion. Juldagar är en mysig, vilsam bok för alla oss som har lite svårt med det där som ska vara så jäkla fröjdefullt.

2017
Tiden är inte än av Elin Boardy
Pesten, sorgen, vandringen. Och så Elin Boardys språk. När jag hade den här i min bokcirkel på jobbet valde en av deltagarna att läsa boken två gånger och sen skriva ett långt brev till mig som förklarade hur mycket hen älskade boken. Jag delar den kärleken helhjärtat.

2018
Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
Jag har aldrig läst en så livsbejakande bok tidigare. All denna död, all detta lidande som leder Maggie O’Farrell så nära någon sorts livets hjärtpunkt. Det här är en obeskrivlig bok som passar alla, jag har hittills inte stött på en enda människa som inte gillar den, så köp den till hela släkten vet jag.

2019
Lanny av Max Porter
Det har gått över ett halvår sen jag läste Lanny och jag förmår fortfarande inte förklara varför jag älskar den så mycket. Jag har försökt på min egen blogg (läs via länken i titeln) och i samtal jag hamnar i där böcker ska tipsas och hyllas och jag försökte i samtalet som Anna och jag fick ha med Max Porter här och någonstans finns nog kornet till en förklaring, men jag vet fortfarande inte. Men den är bra alltså, magiskt bra. Köp den till dig själv i julklapp tycker jag och har du redan läst den så läs den igen, det har du förtjänat.

Bild från Pixabay

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Min nobla drömbokcirkel

helena-top
Veckans utmaning handlade om vilka nobelpristagare vi skulle vilja omge oss med på en middagsbjudning. Det bittra svaret för egen del är “ingen”, jag avskyr middagar. Jag ogillar uppstyrda sammankomster där jag måste konversera och jag har svårt för offentligt ätande. Med detta inte sagt att jag inte skulle vilja hänga med klokt folk. Det jag skulle vilja göra är att bokcirkla med dem (en och en så det inte blir så stimmigt förstås)!

Först och främst vill jag prata med Doris Lessing (som tilldelades nobelpriset i litteratur 2007) om Jenny Diskis sista självbiografiska bok Den sista resan. Den handlar väldigt mycket om Doris Lessing eftersom Jenny Diski var fosterdotter hos henne i tonåren. Det är inget direkt smickrande porträtt av Doris och jag skulle vilja höra hennes sida av historien, även om jag inte direkt tror att det kommer vara mer smickrande.

Kategorier
Grafik- och seriekoll

Att ta makten, att älska tidens gång och Åsa Grennvall

helena-top

Åsa Grennvall är en av mina favoritförfattare. Åsa Grennvall skriver mörkret så oerhört bra, så att jag aldrig känner mig ensam i det, men alltid stärkt.

Jag tror det började med Elfriede, och en bok som heter Elfriede – en dystopi måste naturligtvis alltid vara en bra början när man bekantar sig med ett författarskap. Sen kom Deras ryggar luktade så gott. Jag tror att när man går sönder så totalt av en bok och sen plåstras ihop mer hel än någonsin, så som jag gjorde, då är man för evigt sammanlänkad med den författaren.

Min sommar har jag tillbringar i Grennvall-land* där jag läst allt hon skrivit (nästan) som en förberedelse för det som komma skulle – den högt efterlängtade nya serieromanen Jag håller tiden. Och nu är den här!

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 40 2016

linje-kulturkollo

Den senaste veckan har Lotta varit en hockeymorsa i Björnstad, en judisk båtflykting under andra världskriget, en sjuttonårig föräldralös strippa och en femtioårig operadiva. Vi andra har också läst och drömt oss iväg i fantasin och overkligheten (och ibland i verkligheten). Det här har vi recenserat på våra egna bloggar:

Breven från ön av Jessica Brockmole (Ulrica)

Bruno 3000 – Tvillingarna av Åsa Anderberg Strollo & Julia Thorell (Carolina)

Den lilla världen av Johan Blomgren (Ulrica)

Det är inte värst sådär i början, Sjunde våningen, Ett familjealbum och cynisk romantiker av Åsa Grennvall (Helena)

Efter festen av Lisa Jewell (Carolina)

En sol bland döda klot av Anneli Furmark (Anna)

Entry Island av Peter May (Anna)

Farväl Eritrea av Samuel Brhane (Ulrica)

Gloria av Åsa Hellberg (Lotta)

I det yttersta av Viktoria Myrén (Ulrica)

Jag ger dig solen av Jandy Nelson (Ulrica)

Miira av Eija Heteivi Olsson (Anna)

Några rader till Svartåns finaste krokodil av PeKå Englund (Anna)

Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig av Mark Levengood (Carolina)

Paradise av Nanna Johansson (Fanny)

Se mörkret av Elizabeth Hand (Fanny)

Tala är guld av Cammie McGovern (Ulrica)

Tannie Marias recept på kärlek och mord av Sally Andrew (Anna)

Tårar i havet av Ruta Sepety (Ulrica)

When beauty tamed the beast av Eloisa James (Helena)

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar sommarläsningen

linje-kulturkollo

Här kommer då den utlovade långa, långa listan med Kulturkollos sommarläsning. Som alltid så är det en salig blandning på böcker. Många har vi älskat, några har vi dissat, klicka er in och läs våra tankar.

Missade ni vår best-of-summer 2016 i eftermiddags? Klicka er gärna dit också så får ni extra smaskiga godbitar serverade!

I bokstavsordning efter titel presenterar vi härmed sommarlistan:

Alla dessa hemligheter av Annika Estassy (Anna)

Alla dessa hemligheter av Annika Estassy (Linda)

Allegiant av Veronica Roth (Carolina)

A Woman of Substance  (Emma Harte 1) av Barbara Taylor Bradford (Carolina)

Bad feminist av Roxane Gay (Fanny)

Bländad av Petra Holst (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Lyrikkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 7

linje-kulturkollo

 

 

Antingen är det eftersom vabruari är vabruari och vi är mer hemma än på jobbet, eller också är det kanske det att kulturkollarna börjar ana ljuset i slutet av vintertunneln – men attans vilket läsflow det har varit i veckan som gått! Vilken diger lista av böcker vi har skrivit om på våra egna bloggar! Och vilken blandning! (fast det är ju liksom Kulturkollos varumärke…) Tunga barndomsskildringar blandat med slurpfeelgood, barnböcker och vuxenböcker, historia och nutid, lyrik och grafik. Det här bjuder vi på:

Antiloper av Ester Roxberg (Ulrica)

Bränd himmel av Gillian Mcmillan (Fanny)

Dark Angel av Mary Balogh (Carolina)

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall (Linda)

Djurdoktorn: Linus och Kim av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Ebbas bok av Maria Gustavsdotter (Ulrica)

Kategorier
Kulturkoll

Helenas bästa 2015

helena-top
Jag älskar listor, och årsbästalistor allra mest. Här kommer (en av) årets!

Årets mest oväntade: Vändningen i Allt vi såg var lycka, den som fick mig att sådär filmiskt klichéartat slå händerna för munnen av överraskning.
Årets klassiker: Pestens tid! Äntligen!
Årets knock out: The Terror av Dan Simmons, så galet bra att det inte var någon idé att försöka göra något annat än att ge sig hän.
Årets gråtfest: Himlen börjar här av Jandy Nelson. Fyra timmars oavbrutet tårkalas. Det kan inte bli bättre, eller värre…
Årets obehagligaste: Det måste vara filmen Grizzly man (av Werner Herzog) som vi av misstag (stort misstag!) kom in på en sen kväll på stugsemestern. Komplett med märkliga (verkliga!) birollskaraktärer (den där läkaren som står och mässar är så oerhört obehaglig), fasansfull dödsscen som vi bara får se andra lyssna till och sorgelig galenskap. Jag tordes knappt gå på utedasset efteråt (= hela veckan efteråt). Jag kommer definitivt aldrig glömma den.
Årets dystopi: Station eleven tror jag, så lågmält fin om den totala förödelsen.
Årets grafiska: Åsa Grennvalls Deras ryggar luktade så gott, så fenomenal, så smärtsam!

Kategorier
Romankoll

Tillåt mig presentera: ett gäng riktigt förfärliga föräldrar

helena-top
De gör säkert så gott de kan, vissa av dem… Som förälder lär jag mig naturligtvis massor om hur jag inte ska göra, men det skär ju i hjärtat också att läsa om dem. Riktigt värdelösa föräldrar finns det många av i den litterära världen, och på film och i tv-serier också för den delen. Det är ju inte så konstigt, de finns där ju och formar sina barn. De är våra verkligheter eller mardrömmar och vilket sätt är bättre att ta oss an dem än via fiktionen?

Ursprunget till det här inlägget är egentligen att jag kände att de plötsligt var så väldigt närvarande i allt jag läste, så därför vill jag presentera dig för dem. Några av de riktigt usla föräldrarna jag utsatts för på senaste tiden (obs! listan är inte komplett, det finns många, många fler där ute):