Jag lyssnar inte särskilt mycket på musik, så det här med att hitta ett soundtrack för mig själv och för bloggen/bloggarna kom inte så lätt för mig. Men en artist som jag gillar är Lisa Nilsson och en av hennes sånger har jag lite i bakhuvudet hela tiden. Det är liksom för att övertyga mig själv att det är OK att saker och ting inte kan gå lika snabbt längre och att jag av olika anledningar måste ta livet i lite långsammare tempo – och att det är OK. För långsamt leder ju också någonstans …
Vad gäller mitt bloggande här på Kulturkollo är det så att jag sällan kommer igång med att skriva något förrän mycket sent på kvällen dagen innan inlägget ska publiceras. Jag är överhuvudtaget ofta sent ute både med idéer och skrivande (och har mer än en gång fått be mina kollegor om uppskov och ändringar i publiceringsordningen). Tidsoptimist och nattugglan – finns det någon bra sång som sammanfattar det?
Jag känner att detta har varit ett genomgående tema i mitt liv – åtminstone sedan studietiden – att jag jobbar allra bäst under ganska tajta deadlines och att jag inte får någon ro för tankar och skrivande förrän det är lugnt i huset och jag har landat i soffhörnet. Kopplingen må bara långsökt (och vi blundar för att det ganska ofta finns en viss stressfaktor som lurar i bakgrunden), men jag väljer ändå en fantastiskt fin sång av ett band som jag verkligen gillar att symbolisera den där känslan som infinner sig när natten lägger sig runt omkring och jag får göra precis det jag vill.
Västmanländskans bokblogg då? Ja, den bloggen har prio två efter Kulturkollo nuförtiden och där bloggar jag vare sig med någon speciell regelbundenhet eller enligt något uttänkt tema. Jag blandar både genrer och typ av inlägg. Ett fullkomligt kaos alltså! Sången av Bo Kaspers orkester handlar visserligen om husrenovering, men jag tycker att man kan dra paralleller till bloggandet där man bygger sig ett litet bo i sitt eget hörn av internet där man trivs. Och även om det är kaos så är det mitt kaos.