Kategorier
Barnbokskoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.13 2018

linje-kulturkollo

Idag är det långfredag och det kan tänkas att edra kära kulturkollare tillbringar den med näsan i en bok. Alla lov är läslov och påskhelgen är det definitivt. Nu behöver även en bokberoende vara social, men vi kan konsten att få till läsning även under högtider. En glad påsk önskar vi er med en lista böcker vi recenserat den senaste veckan på våra egna bloggar.

Aldrig mer av Sara Larsson (Lotta)

Andras vänner av Liane Moriarty (Lotta)

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck (Lotta)

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman (Helena)

De sista vännerna av Jane Gardam (Carolina)

För vad sorg och smärta av Thom Lundberg (Ulrica)

Grenar av gift av Erin Kelly (Ulrica)

Jag är Bella: en flicka med snopp av Camilla Gisslow (Ulrica)

Jag är Linus: en pojke med snippa av Camilla Gisslow (Ulrica)

Jag är Tintin och och Elsa: både en pojke, en flicka eller mittemellan av Camilla Gisslow (Ulrica)

Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène (Linda)

Love from Paris av Alexandra Potter (Linda)

Mocka av Tatiana de Rosnay (Linda)

Never let me go av Kazuo Ishiguro (Helena)

Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl (Linda)

Och sen var hon borta av Lisa Jewell (Linda)

Provenance av Ann Leckie (Carolina)

Ragga som du shoppar av Lin Jansson (Linda)

 

 

 

Kategorier
Romankoll

En isoleringscell med gula tapeter

helena-top
Det här med instängdhet och kanske framförallt känslan av instängdhet är intressant. Jag sitter i skrivandes stund på en food court mitt i en galleria, tidigt på morgonen, luftigt, lagom folkigt. Och jag kan knappt andas för känslan av att vara instängd. Och allt är den gula tapetens fel. Novellen alltså (den som kommer i nyutgåva nu men som jag läst i jätteslitet och gammalt biblioteksutförande). Det finns vissa berättelser som tar en i hand, leder in en inuti sig själv och sen lämnar en där utan nycklar att ta sig ut. Det går förstås att ta sig ut, men det är lite knepigt och andnöden kvarstår tills man lärt sig att ta in luft igen.

Jag har skrivit om psykisk ohälsa och instängdhet här på Kulturkollo tidigare (framförallt här och här). Under min utmattade tid utforskade jag den där känslan lite för ingående och på riktigt, men nu har jag börjat vilja läsa om det igen. Det fascinerar fortfarande.