Bild: Med handväskan som vapen av Susanna Arwin
Idag är det datumet – det där då årets nobelpristagare i litteratur skall tillkännages, och väntan är spänd. Klockan 13 smäller det men måhända har någon tid att läsa blogg en stund innan alltsamman brakar lös?
Jag tänkte i mitt inlägg ge mig in på något som jag inte alls behärskar och vet särskilt mycket om men som jag reflekterade över i helgen som gick. På gatorna marscherades det och inne i mässhallarna samtalades det. När jag kikade ut så tänkte jag ett varv på det där med nationalistiska symboler (mässan flaggade med prideflaggan bredvid den svenska fanan i lördags) och att statyer och minnesmärken ges så stort symboliskt och politiskt värde. Vid den alternativa mässan på heden stod Damen med handväskan på plats och nazisternas mål var Gustavadolfs-statyn i hjärtat av stan.
Det hela började egentligen med att jag promenerade på torget i Uddevalla i slutet av sommaren och såg en av alla våra krigarkungar till häst, samtidigt så utbröt upplopp i Charlottesville. I centrum av den konflikten var en staty av Robert E Lee. Statyn där, liksom statyer av krigarkonungar i vårt eget land, används som samlingsplats för nationalistiska grupper och blir då förknippade med värderingar som inte hör till ett demokratiskt samhälle. Efter murens fall var t ex statyerna av de kommunistiska ledarna och rivandet av dem mycket viktiga symbolhandlingar. Idéhistorikern Patricia Lorenzoni säger i sin essä i P1 att ”Både rivandet och resandet av statyer är del av ett minnesarbete, i vilket relationen mellan nuet och det förflutna förhandlas” och för mig framkallar rivandet av statyer dubbla känslor. De representerar ibland tankar och idégods som vi inte längre håller med om men samtidigt så påminner de oss påtagligt om vår historia.
Historielösheten är en av våra stora fiender och om vi tillsammans vill verka för ett ett öppet och demokratiskt samhälle kanske man kan låta de allra flesta stayer stå där de står? Om man kompletterar och vidgar bilden av människorna och händelserna som skildras av stayerna genom fakta, forskning och litteratur som ger nya perspektiv? Jag har läst ett stort gäng med riktigt bra romaner som utforskar historia, ras och identitet det senaste året och min tro är stark på att skönlitteratur kan på ett alldeles särskilt sätt påverka de som läser med ett öppet sinne. Alltså kommer här några högst personliga och aktuella tips:
