Jacqueline Woodson har haft ett år när det varit fullt upp, hon har vunnit ALMA-priset och samtidigt blivit utsedd till läsambassadör i USA. Samtidigt har hon en lång och produktiv författarkarriär bakom sig och hon har fått otaliga priser men att få ALMA var oväntat. Hon får frågan om vad hon tycker om sin debutbok, och hon tänker att hon inte 1990 hade hantverket på plats. Hennes böcker tar ofta upp svåra ämnen och hon ser på sina böcker som texter som handlar om allt i verkligheten, och inte särskilda frågor. Ibland blir de vuxna som grindvakter som vill hålla undan det svåra i livet från barn men hon menar att barn tar till sig det som de förstår och behöver.
Berättare har varit Woodsons roll, hon växte upp i en familj där man inte berättade särskilt mycket om de svårigheter med rasism och förtryck i södern och Woodson fyllde i den tystnaden genom att hitta på och berätta historier. Hon använder nu sitt berättande som sitt verktyg i sin roll som aktivist. Hon växte upp bland böcker och hon visste att hon vill bli författare mycket tidigt. Hennes envishet och driv var fokuserat på att bli publicerad och kunna bli författare. Som barnboksförfattare hittade hon en röst och det det var en slump att det blev böcker för unga, hon vill skriva för alla.
Brun flicka drömmer är hittills den roman som översatts till svenska och den har blivit mycket speciell för JW, den är liksom mitt liv förklarat säger hon. Hon trodde inte att den skulle publiceras och så fick den ett varmt mottagande. Det personliga blev politiskt och läst av många.
Det är en pesonlig berättelse och samtidigt en bok om amerikansk historia. Hon föddes mitt i en medborgarrättsrörelse och där börjar boken.
