Sista veckan i april har inte bjudit på något vårväder, men väl en del vårläsning. Shakespearetemat har smittat av sig på vår läsning, men det finns också en massa andra recensioner av nya och gamla böcker för olika åldrar att läsa på kulturkollarnas egna bloggar.
6 pjäser av William Shakespeare (Anna)
Avd. för grubblerier av Jenny Offill (Fanny)
Det enda rätta av Charlotte Rogan (Ulrica)
Du kanske antar att vi under vår dammigaste vecka sitter hemma och läser väldigt dammiga böcker, men så är inte fallet. Det är dock spännande att leka med tanken om någon eller några av verken i veckans bokskörd blir kommande klassiker. Är det månne Olofsson, Shiefauer och/eller Lucassi som kommer omnämnas i framtidens verk över 2010-talets litteraturhistoria?! Den som lever (länge) får se helt enkelt.
A Hat Full of Sky av Terry Pratchett (Carolina)
Avd. för grubblerier av Jenny Offill (Helena)
Bad feminist av Roxane Gay (Helena)
Brända skuggor av Kamila Shamsie (Anna)
Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson (Ulrica)
En hemlig plats av Tana French (Fanny)
Hallahem – Sveket vid sjön av Susanne Trydal och Daniel Åhlin (Ulrica)
I väntan på bojangles av Oliver Bourdeaut (Anna)
Jag är den som är den av Elin Lucassi (Linda)
Livet enligt Fikry av Gabrielle Zevin (Anna)
Miniatyrmakaren av Jessie Burton (Ulrica)
Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson (Lotta)
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer (Fanny)
Sagan om Turid – Kungadottern av Elisabeth Östnäs (Anna)
Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes (Lotta)
The Republic of Thieves av Scott Lynch (Carolina)
Idag är det recensiondatum för Jenny Offills roman Avd. för grubblerier , tyvärr fick hon ställa in sitt Sverigebesök på Internationell författarscen i Stockholm men förhoppningsvis så blir det snart ett nytt datum för alla fans. Vi blev lite sugna på att prata om den här boken så här kommer helt enkelt en konferens:
Anna: Ska jag försöka mig på att sammanfatta den här romanen så får det bli med orden små korta texter om vardagslivets våndor. Berättaren är en amerikansk kvinna och hon avhandlar ämnen som ligger nära, relationerna i familjen och livet som förälder.
Ulrica: Nej, det är verkligen inte lätt att sammanfatta handlingen. Små vardagliga och vemodiga betraktelser från ett liv som inte riktigt blev som huvudpersonen hade hoppats på – blandat med poetiska och vetenskapliga referenser.
Anna: Typ som Lydia Davis novellsamlingar där funderingar på stort blandas med smått. För min del så tyckte jag att det var lite svårt att komma in i texten, det var kanske helt enkelt för lite action. Jag blir allt mer ovan att läsa den här sortens texter där det är de små sakerna i vardagslivet som betraktas och vänds och vrids på. Kanske läser jag för fort? Eller så är det för att jag tänker att det är en roman, om jag hade börjat läsa den här boken som en novellsamling så hade jag säkert läst på ett annat sätt. Hur attackerade ni texten?
Helena: Jag tycker din koppling till Lydia Davis är väldigt välfunnen, där finns definitivt ett släktskap. När jag började läsa boken hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig (annat än att den skulle vara bra enligt alla lovord och listplaceringar) och jag begrep mig verkligen inte på den. Inte så att jag tyckte att den var dålig, men konstig. Det var faktiskt du Anna som fick mig att över huvud taget fortsätta läsa bortom 30 sidor.
Ulrica: Jag ska helt ärligt säga att jag inte förstod någonting av den här boken i början.