Kategorier
Kulturkoll

Jessica Jones – annars kan det kvitta

helena-top
Marvel Comics grundades 1939 och är idag ett av USA:s största serieförlag. De är kända för sina aldrig sinande persongalleri av superhjältar. Jag är inte så där himla överförtjust i superhjältetema. Visst kan jag se de större filmatiseringarna med nöje, men jag kan inte påstå att jag får en djupare känsla för karaktärerna. Men annat blev det när jag utan förkunskaper och förväntningar såg på Jessica Jones på Netflix. Jessica Campbell Jones Cage (spelad av Krysten Ritter) är ursprungligen en seriefigur skapad av Brian Michael Bendis och Michael Gaydos. Hon dök först upp i serietidningen Alias (inte att förväxlas med TV-serien med samma namn) i november 2001.

Netflix och Marvel har ett (superhjälte-)samarbete och planerar att producera fyra olika serier. Daredevil var den första och Jessica Jones den andra och där efter ska Luke Cage (som är en biroll i Jessica Jones) och Iron Fist följa, för att sedan – som kronan på verket – skapa en miniserie med alla fyra hjältar i: The Defenders.

Vad är det då som gör att jag fastande för just Jessica Jones? Det första jag kommer att tänka på – och helt avgörande – är att serien främst är en psykologisk skildring än en superhjälteserie. Superhjätegrejen blir således en rekvisita, likt mycket annat, för att berätta en historia.