Kenzaburo Oe – Kulturkollo

Min nobla drömbokcirkel

Veckans utmaning handlade om vilka nobelpristagare vi skulle vilja omge oss med på en middagsbjudning. Det bittra svaret för egen del är “ingen”, jag avskyr middagar. Jag ogillar uppstyrda sammankomster där jag måste konversera och jag har svårt för offentligt ätande. Med detta inte sagt att jag inte skulle vilja hänga med klokt folk. Det jag skulle vilja göra är att bokcirkla med dem (en och en så det inte blir så stimmigt förstås)!

Först och främst vill jag prata med Doris Lessing (som tilldelades nobelpriset i litteratur 2007) om Jenny Diskis sista självbiografiska bok Den sista resan. Den handlar väldigt mycket om Doris Lessing eftersom Jenny Diski var fosterdotter hos henne i tonåren. Det är inget direkt smickrande porträtt av Doris och jag skulle vilja höra hennes sida av historien, även om jag inte direkt tror att det kommer vara mer smickrande.

Fortsätt läsa

Vissa teman här på Kulturkollo kräver mer än andra av förberedelse. Just Japan visade sig mer krävande än jag väntat mig. Min första tanke var att läsa den där enigmatiska spökskräckisen som jag sett dagligen på biblioteket där jag jobbar, för att rädda den från dess outlånade tillvaro och samtidigt få något att skriva om. Men efter att ha läst Taichi Yamadas Främlingar så hade jag fortfarande inget att skriva, jag gillade den inte…

Men boken fick mig ändå att tänka lite på varför jag känner igen den som japansk. Jag gillar egentligen inte att definiera saker som typiskt svenska eller typiskt japanska eller typiskt någonting. Jag tror att världen är lite mer komplex än så. Men, det finns ändå en del som jag känner igen från det japanska jag tidigare läst – Huraki Murakami och Kenzaburo Oe. Där finns ett avstånd, en känslomässig distans eller skyddsmur som inte riktigt låter sig forceras, som nog inte ska forceras. Där finns en absurditet som jag gillar när jag fått vänja mig. Som att Harada i Främlingar möter sina föräldrar som unga och helt enkelt följer med dem hem och dricker öl, eller som när Toru Okada flyttar ner i den där brunnen i Fågeln som vrider upp världen.

Fortsätt läsa