Kategorier
Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Helena listar 2018

helena-top

2018. Ja, vad säger man? Hej då, det var inte så jäkla kul att träffas, men vi hade några fina stunder också, låt oss minnas dem. Typ så.

Årets klassiker: Med kallt blod av Truman Capote. Så fruktansvärt jobbig och bra, genial. Verkligen en bok som förtjänat sin klassikerstatus. Tillsammans med Michelle McNamaras I’ll be gone in the dark (som kommer på svenska i vår) tar den också pris som årets nattsömnsförstörare.

Årets knock out (och gråtfest i jobbig, men fin kombination): Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, Carls bok av Naja Marie Aidt. Jag vet inte om jag någonsin läst något så chockerande smärtsamt någonsin.

Årets roligaste: Muralgranskaren. Alltid Muralgranskaren.

Årets starkaste: Stå upp-föreställningen Nanette med Hannah Gadsby var fenomenal i sin sönderslitna och sönderslitande ilska. Aldrig någonsin har jag skrattat och gråtit och mått illa på en och samma gång och efteråt känt mig både bekräftad och som jag lärt mig något alldeles nytt om världen.

Årets historiska: Ida Jessen fina kombinationsroman En ny tid och Doktor Bagges anagram.

Årets katastrof: När kometen kom förstås. När Mats Strandberg visade oss Slutet och det var alldeles ångestskapande och fantastiskt.

Årets grafiska: Min vän Dahmer av Derf Backderf. Ännu en sorts true crime-skildring, men utan att egentligen handla om crime-delen av Jeffrey Dahmers existens. En nattsvart och svår skildring som gjorde att jag tvingades till det värsta man kan göra när det handlar om något så fasansfullt, att förstå och känna med.

Årets ögonöppnare: Jag skulle vilja säga sommarvärmen, regnet som aldrig föll, skogsbränderna som kunde sluka allt när som helst. Klimatkrisen som alla brydde sig om en stund, men inte länge nog för att något skulle hända på riktigt.

Årets återseende: Christine Falkenland! Som jag längtat, inte bara efter en ny roman utan efter en ny roman som var riktigt sådär Falkenlandskt bra. Själasörjaren var det.

Årets aldrig mer: var nog när jag fick för mig att kombinera Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg med The stranger beside me av Ann Rule. Egentligen var det något som bara hände, men jag höll på att brytas sönder där några dagar när jag enbart bara läste dessa två böcker om kvinnors utsatthet och manligt hat.

Årets bioupplevelse: Jag säger inte att Bohemian Rhapsody var årets bästa film, men med känslan av att sitta och se Queen uppträda på Wembley kan inget mäta sig.

Årets film: var istället Three billboards outside Ebbing, Missouri, i stark konkurrens med ingenting. Jag har sett en del bra filmer i år, men något så mästerligt starkt, hemskt och hoppfullt som Three billboards… har jag inte sett på år och dag.

Årets lyckopiller: Parks and recreation borde skrivas ut på recept till dysterkvistar som mig. Jag har mått genuint bra av att se en serie om människor som är snälla mot varandra och jag blir varm inuti bara av att tänka på Andy, Leslie och Ben.

Årets läskigaste: Verkligheten. Det är ingen slump att det är true crime-böcker och världsläget som hållit mig vaken och livrädd i år.

Årets pristagare: Aednan av Linnea Axelsson. Och det skulle ha varit den även om vi fått en nobelpristagare (om inte den nobelpristagaren varit Margaret Atwood eller Colm Toibin, men det hade den inte varit).

Årets besvikelse: Jag gillade inte Gösta Berlings saga alls!

Årets konstigaste: Lincoln i Bardo. Den var väldigt bra, och väldigt, väldigt konstig. Ian McEwans Cementträdgården var också rätt, speciell (men inte i närheten av George Saunders bok)… 

Årets titel: Kärlekens antarktis. Möjligen är det årets bok också.

 

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Prisa, prisade, prisat

Idag är det dags att dela ut prisernas priser i Blå hallen och sorgligt nog är det inte någon litteraturpristagare på plats. Att svenska akademins totala kollaps har lett till att priset ställts in och att de numer förknippas med annat än litteratur och språk är för j***a sorgligt. Det hindrar inte oss här på kulturkollo att ha en vecka där vi skriver om olika priser, pristagare och kanske också kommande pristagare. Vi ska hylla och dissa i vanlig ordning och vem vet vad vi kommer att skriva om?

Jag vet i allafall att ett stort gäng olika priser delas ut så här på höstkanten och särskilt glad var jag över att Stina Jacksons fina Silvervägen vann Svenska deckarakademins pris för Årets bästa svenska kriminalroman. Så välförtjänt! Aednan av Linnea Axelsson kallade Helena en “enastående läsupplevelse” och Augustprisjuryn höll med henne. Årets skönlitterära pris utdelades med motiveringen “I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.”. Jag har ännu inte läst med den står med på min långa läslista.

På den finns också Denis Mukweges En levnadsberättelse han är den kongolesiske läkaren som oförtrutet arbetat för att hjälpa kvinnor som utsatts för sexuellt våld i samband med krig och konflikter. Han delar priset med Nadia Murad vars bok Den sista flickan jag har lyssnat på. Jag skrev så här om den i oktober:

Nadia Murad berättar naket och rakt fram hur det var att leva som sexslav i en IS-officers hus. Hon växte upp i en liten fattig by i Irak och hon är kurdisktalande vilket gör hennes familj till en minoritetsgrupp i landet men utöver det så är hon också yazidier, en statslös folkgrupp med egen religion och kultur. Hon berättar osentimentalt om hur IS invaderar hennes by och hur hennes stora familj nästan utplånas. Nadia är då 21 år gammal och går fortfarande i skola för att utbilda sig, drömmen är att bli lärare eller öppna en hårsalong. Hon själv blir ifångatagen och utsätts för brutala övergrepp, med mod och list så lyckas hon fly och de människor hon möter hjälper henne att ta sig ut ur landet. Väl i Turkiet kommer hon i kontakt med en hjälporganisation och hon hittar ett kall i att berätta om sina upplevelser.

Igår delades den nya akademins litteraturpris ut till den fantastiska författaren Maryse Condé. Hennes romaner som ofta utspelar sig i den karibiska övärlden, har kolonialism som ett av temana och som är mycket läsvärda återkommer jag till längre fram i veckan. Var så säkra!

Då har vi dragit igång den här gyllene veckan rejält. Välkomna med på vår återkommande temavecka såhär i december: Prisa prisade prisat! 

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 34 2018

 

Klassikervecka här på bloggen, men på våra egna bloggar har vi recenserat och läst en blandad kompott av både gammalt och nytt. Klicka in på titlarna för att ta del av vad vi tyckte.

Ædnan av Linnea Axelsson (Helena)

Allt att förlora av Sabine Durrant (Lotta)

De sista flickorna av Riley Sager (Lotta)

Den hemliga kvinnan av Anna Ekberg (Lotta)

Det finns alltid förlåtelse av Anne B. Ragde (Ulrica)

De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser (Anna)

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn (Helena)

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce (Lotta)

Flytten till Cornwall av Liz Fenwick (Anna)

För såna som oss av Tiina Nevala och Henrik Karlsson (Anna)

Huset i Hamptons av Tasmina Perry (Anna)

Jag stannar till slutet av Fatemeh Khavari (Anna)

Kött och ben och vatten av Luiza Sauma (Anna)

Makten av Naomi Alderman (Anna)

Mango & Bambang: Tapir på vift av Polly Faber (Ulrica)

Nuckan av Malin Lindroth (Ulrica)

Snap av Belinda Bauer (Anna)

Syskonen av Tessa Hadley (Anna)

The Blinding Knife (Lightbringer 3) av Brent Weeks (Carolina)

The Child Finder av Rene Denfeld (Lotta)

Vaggvisa av Leïla Slimani (Lotta)

Verdigris Deep av Frances Hardinge (Carolina)

Yrsel av Annika Widholm (Lotta)