Kategorier
Romankoll

Wakenhyrst och andra fördömda platser

helena-top

Jag har precis avslutat läsningen av Michelle Pavers nya roman, Skräcken på Wakenhyrst och den fick mig att tänka en del på sådana där härligt gotiska ruvande hus. I Skräcken på Wakenhyrst heter huset Wake’s end (varför boken inte heter Skräcken på Wake’s end övergår min fattningsförmåga, Wakenhyrst är byn så den borde ju heta Skräcken i Wakenhyrst i så fall, men ok, tillbaka till det jag ska skriva om här) och det är verkligen ett klassiskt kråkslott. Murgrönan, mörkret, träsket som ruvar utanför, mystiska och oroande ljud om nätterna och framförallt människor lika instängda i sig själva som i det där huset. Det får mig oundvikligen att tänka på andra hus med liknande kvaliteter. Jag tänker exempelvis på:

Hill house och det där slottet i We have always lived in the castle. Ingen är så fantastisk på att skrämma en halvt till döds med hjälp av hus som Shirley Jackson. I The haunting of Hill house mer direkt, men det vete sjutton om inte det där övervuxna och näst intill bortglömda huset i We have always lived in the castle skrämde mig mer med sitt försåtliga lugn och sitt kvardröjande mörker.

Overlook hotel. Såklart har Stephen King skrivit en av litteraturhistoriens mest klaustrofobiska byggnader (och det här är förstås inte det enda). Egentligen är det ju inte själva huset som skrämmer i The shining/Varsel, det är vad det gör med människor. Men det går inte att komma ifrån att själva huset också är jäkligt läskigt.

Thornfield. Ok Jane Eyre är ingen skräckroman och Thornfield är inget självklart skräckhus, men när man tänker lite på det så inser man ju att det nog är det ändå. Av värsta sort. Det där som gömts och stängts in på vinden säger ju mer om den värsta skräcken och det mörkaste mörkret än det mesta i skräckgenren.

Northanger abbey. Är förstås inte hemsökt annat än i Catherine Morlands fantasi. Men där är det sannerligen så ljuvligt hemsökt att jag inte kan utelämna det här.

Exemplen är förstås fler, många, många fler. Där finns Huset som gud glömde och det där i Poltergeist och hur mycket som helst. Vilket är ditt allra mest och bäst fördömda hus som du inte kan låta bli att återvända till? 

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 50 2018

Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen! Eller i alla fall vår samlade recensionslista för vecka 50. Har vi läst några pristagare den här veckan? August? Booker? In på våra respektive bloggar för att se vad vi tyckt och tänkt!

11 nätter före jul av Anna Fredriksson (Anna) 

Behind her eyes av Sarah Pinborough (Ulrica)

Brutna ben och brustna hjärtan – en alldeles omöjlig jul av Maria Ernestam (Ulrica)

Bränn alla mina brev av Alex Schulman (Anna) 

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead (Ulrica)

Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström  av Fatima Bremmer (Ulrica)

Heja, heja! av Martina Haag (Ulrica)

Hägern av Lise Tremblay (Ulrica)

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri (Helena)

Koka björn av Mikael Niemi (Ulrica)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Carolina)

Rivers of London av Ben Aaronovitch (Carolina)

The witchcraft of Salem village av Shirley Jackson (Helena)

Tisdagskvinnorna av Monika Peetz (Ulrica)

Snöstorm och kanelhjärtan – fyra juliga berättelser av Camilla Lagerqvist, Pernilla Gesén, Karina Berg Johansson och Jesper Tillberg (Ulrica)

Vajlett och Rut av Karin Alfredsson (Anna) 

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe (Anna)