Kategorier
Kulturkoll

Ni-nanna-na-ni-na

helena-top

I ett tidigare inlägg så fick jag krypa till korset att mitt musikaliska -70-tal var föga punkrock utan snarare Teddybjörnen Fredriksson. Jag minns lite, men något som etsat sig fast är ändock alla dessa barnprogram man såg. Inte så många då kanalerna var tämligen begränsade under min uppväxt. Nu har ä n t l i g e n våra barn växt ifrån de värsta barnkanalerna. Dessa vansinniga amerikanska barnprogram som pumpar ut musik (gärna i olika ljudnivåer), pålagd studiepublik och otaliga kortjinglar som får håren att resa sig på kroppen.

Barnprogrammet som fanns när jag var liten hade ett helt annat tempo. Ibland så långsamma att man somnade, men det fanns ju inget alternativ. Två kanaler. Ett barnprogram.