Det började nån gång på sent 80-tal, när jag i mina lättpåverkade tidiga tonår läste Deborah Spungens Inte som andra döttrar och växlade mellan fascination och fasa inför Nancys öde. Inte som andra döttrar är inte en rockbiografi, men den innehåller alla de klassiska ingredienserna. Sex, droger, rock’n’roll – och död.
Nancy Spungen, Sid Vicious flickvän, mister livet i ett inte helt klarlagt mord/självmordsdrama på Chelsea Hotel i New York. Vägen mot det tragiska slutet kantades ända sedan barndomen av raseriutbrott, smärta, psykisk sjukdom och missbruk. Det gör ont att läsa och man lider både med henne och hennes familj. Sid och Nancy fick närmast ikonstatus hos mig, kanske inte helt lätt att förstå idag, men DÅ, i min trettonåriga tillvaro var det höjden av coolhet och spänning.