Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll

Fem fina x 2

Som alla mina kollokompisar redan skrivit om så finns där så mycket att jubla över under de fem år som vi funnits. Hur ska man ens kunna välja från mer än 3000 blogginlägg? Det är icke görbart. Då får det bli fem fina x 2 från mig.

Tänk till exempel att vi på kollot har fått möjlighet att samtala med så många fantastiska författare. Vilken ynnest att få samtala med (för att nämna några) Anne Enright, Lise Tremblay, Ida Jessen, Tatiana de Rosnay och Maggie O’Farrell. Det är så att man får nypa sig i armen (och fråga sig själv om man inte har någon självinsikt som ger sig in på allehanda utmaningar).

Fem fina skribenter som delat med sig till kollot är Anna Gustavsson Chen som beskriver hur hon går till väga när hon översätter en kinesisk dikt och Linda Olssons text om noveller är så generös. Vibeke Olsson skriver om sin research inför böckerna om Bricken på Svartvik och tänk att Kristoffer Leandoer tipsade om Patrick Modiano bara veckorna innan Modiano fick nobelpris. Missa inte heller Tove Folkessons boktips! Stort tack till förlagen som väldigt ofta nappat på våra förfrågningar och varit hjälpsamma med kontakt.

Genom åren har vi också haft ett antal härliga bokcirklar på nätet och det är förstås extra roligt att prata böcker och läsning med andra läsare. Kulturkollo läser är den plats på nätet där vi kan riktigt nörda loss med er läsare och när vi sedan får till bokcirklar IRL så är det förstås en extra bonus. Cirkeln med Kim Thüy glömmer ingen, det är ett som är sant.

Tack, tack, tack för att vi har det där internätet som gjorde kulturkollo möjligt. Som har gjort så många fina samtal möjliga!

 

Kategorier
Evenemangskoll Romankoll Sakprosakoll

Stå i bredd

imageanna-top

O la la, vilket dreamteam! Ebba Witt-Brattström, Märta Tikkanen, Tove Folkesson och Ulrika Knutsson på samma scen.

Stå i bredd – är Ebbas essäbok är en genomgång av 70-talets litteratur. Titeln är hämtad från Tikkanens texter och Ebba beskriver feminismen som ett bredband som alla kopplade upp sig mot. Alla var inte nöjda, men de flesta förhöll sig till det.

1970-talets litteratur var något alldeles nytt. Ulrika Knutsson inleder med att fråga vilka tre böcker som deltagarna skulle välja som typiska från tiden. Uppbrott är den bok som Märta Tikkanen väljer. Patti Smith, Janis Joplin, Joni Mitchell är de låtskrivare som med naivitet och hänsynslöshet i sina texter är det som Tove Folkesson väljer. Århundrandets kärlekssaga av Tikkanen är Witt-Brattströms val. En klassisk toman med fokus på jämställdhet  i livet, i kärlek, tillit och föräldraskap. Den första och mest manskritiska boken som skrevs, enligt Ebba.

Hur var det att skriva den här klassikern? Märta beskriver sin naiva livssyn, hon skrev på nätterna och texten kom från henne själv. Hon stjälpte ur sig sina tankar och insåg inte vad det skulle bli av det. Det blev en roman. Ebba beskriver hur spännande det var med ett par som skrev och Henrik Tikkanen blev i det närmaste symbol för förtryckaren. Det tycker Märta inte riktigt är rättvist, han var ett barn av sin tid och uppfostrades till sin mansroll.

Tove Folkesson berättar så om sina jägarinnor, de som skapar sitt eget universum där de unga flickorna går samman mot världen. I Sund kan Ebba hitta många trådar till litteraturen från 70-talet. Eva, som är den unga kvinnliga huvudpersonen och hon funderar över hur hon ska förvalta all den frihet som kvinnorna som gick i bredd, som gick före kämpade sig till? Vad ska jag nu göra med all den där friheten som dagens generation har?

Läs också Toves text från i våras!

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Författare boktipsar: Tove Folkesson

foto: Sofia Runarsdotter, Weyler Förlag

 

Vad är det som gör att vissa människor känner ett behov att skapa och andra människor känner ett behov att knarka? Vad är det som en ger tillgång till ett eget rum, där berättelser, poesi, magi uppstår, där livet känns nära och verkligt, meningsfullt och precis på gränsen till vad man klarar av?

Den där porten som öppnar världen för en, som får allt att vibrera och leva, är den egentligen bara det alternativ som ligger närmast till hands. I vissa uppväxtmiljöer är skapandet inte ett alternativ och i andra uppväxtmiljöer är knarkandet inte ett alternativ. Det tänkte jag på när jag skrev Kalmars jägarinnor. Och kanske kom det från min mammas reflektion en gång när vi gick förbi ett gäng hemlösa på Medborgarplatsen. ”Om de där hade fötts i fina familjer hade de varit konstnärer.” ”De är sådana som inte vill göra vad andra säger åt dem.” Jag vet inte om det är sant. Men jag vet att min egen längtan att skapa kan driva mig till vansinne och destruktivitet om den inte får ett uttryck. I Ett eget rum frågar sig Virgina Woolf: ”Vilka är de nödvändiga förutsättningarna för att skapa ett konstverk?”, hon finner att det är ofta praktiska omständigheter som står i vägen för att mästerverk ska bli till. ”Hundar skäller, hälsan sviktar” osv. Och så tror hon att det är helt avgörande med ETT EGET RUM. Jag lärde mig tidigt att skapa ett eget rum i syskonkaoset, kompiskaoset, skolkaoset och därinne var jag osårbar, som jägarinnorna är i sin bubbla. En sluten värld som inte kunde nås av omvärlden. Om någon ville prata med mig hörde jag helt enkelt inte vad de sa. Många blev arga och ledsna, men jag hörde inte. Jag var inne i mitt eget rum. Svävade fritt. Så som jägarinnorna svävar, en decimeter ovanför kullerstensgataorna i den lilla staden, de expanderar och flyger till slut fritt. Bär varandra, där det är tungt att bära själva. Och, som Woolf förutspår så fint: ”Vad som helst kan hända när kvinnligheten slutat vara en beskyddad syssla.”

Läs Ett eget rum, idag, alla dagar. Den kan vara en nyckel in dit, där ingen identitet i form av kön, identitet, klass, funktion, sexualitet medför några begränsningar. Där det är lätt att flyga. Där det är tryggt. / Tove Folkesson


 

Tove Folkessons roman Kalmars Jägarinnor är nominerad till Sveriges Radios romanpris som delas ut på fredag. Lyssna gärna på juryns samtal om böckerna på SRPlay.