Nordkorea fascinerar och skrämmer mig. Jag älskar att läsa skildringar om livet i världens mest slutna land. Om folket som lever där, deras vardag. Verkligheten bortom de raljerande tidningsrubriker vi så ofta ser i samband med något nytt upptåg eller galenskap som Kim Jong-Un hittat på.
Det är lätt att håna landets kära ledare och stora efterträdare, och det är lätt att skratta åt det godtrogna folket och dumförklara hela befolkningen. Men Barbara Demick, författare till Inget att avundas – Vardagsliv i Nordkorea förklarar det bra:
[quote]Det är lätt att göra sig lustig över Nordkorea. Vi skrattar åt propagandans excesser och folkets godtrogenhet. Men betänk att indoktrineringen börjar redan i småbarnsåldern, under fjortontimmarsdagarna som tillbringades i fabrikernas daghem, att varenda sång, film, tidningsartikel och annonstavla man mötte under de kommande femtio åren hade som syfte att framställa Kim Il Sung som en gud, och att landet var hermetiskt tillslutet för att hålla allt som kunde kasta tvivel över Kim Il Sungs gudomliga status utestängd. Hur skulle någon kunna stå emot?[/quote]
