Abdellah Taïa – ett arabiskt vemod

anna-top

Bortom normen, bortom normen och jag kan inte låta bli att skriva några rader om en av mina favoritförfattare som flyttat gräser, utmanat det etablerade samhället och modigt står upp för rätten att vara precis just den man är. I SvD hittar jag en personligt skriven text av Taïa som diskuterar hur det är att vara arab, muslim, homosexuell. Läs den! 

Ett arabiskt vemod var den första boken skriven av Abdellah Taïa som jag kom i kontakt med och det var en ögonblicklig förälskelse. Den unge marockanske författaren Taïa skriver med ett intensivt språk, fyllt av små korta scener. Klippen är många och snabba och det gäller att hänga med. Han växlar mellan tider, platser och händelser men längtan efter kärlek och närhet finns som ett stråk genom alla hans texter. Passion och en önskan om att leva livet fullt ut är teman som återkommer.

Hittills har jag läst de tre titlar som kommit ut på svenska med början i Ett arabiskt vemod, Frälsningsarmen och Kungens dag. Böckerna har självbiografiska drag och vill man läsa mer om det så är översättaren Håkan Lindquists blogginlägg mycket intressanta.

Ett arabiskt vemod börjar med den lille gatupojken från Marocko som vid tolv års ålder söker sig till äldre pojkar för att i leken utforska sin kropp, det leder till att han utsätts för grova sexuella övergrepp. Han är en pojke som älskar passionerat, filmstjärnor och sångerskor och pojkar. Förälskelserna är ögonblickliga och han har inte tålamod, känslorna styr över förnuftet. Pojken växer upp till man, längtan bort och lusten till filmen tar honom  till Kairo, Paris och Marrakech, överallt finns förälskelser men sällan på han egna villkor.

Abdellah Taïa arbetar både med film och texter och det speglar sig i hans böcker, hans unga pojkar och vuxna män lever ofta i parallella fantasivärldar befolkade av filmstjärnor. Livet i det verkliga livet är inte lika glamoröst  – bjuder en trailer från Frälsningsarmen.