Kulturkollo möter: Tatiana de Rosnay

Just nu så samtalar vi i Kulturkollo läser om Tatiana de Rosnays roman Mocka och temat heter Våren i Paris, vad passar bättre än att ringa upp Tatiana de Rosnay för att fråga hur det går med våren i Paris?

Hello Tatiana de Rosnay, our weekly blog-theme is called Spring in Paris. What about it, is it spring i Paris now?

– Oh, no. Unfortunately not. It’s freezing cold and it’s going to snow this weekend. We’ve had a very cold winter and bad weather. No spring here yet, at all.

(Och för att det ska bli enklare att läsa så översätter jag resten av samtalet. Ber om ursäkt för ev översättningsmissar och anglicismer, de är helt mitt ansvar.)

Det låter precis som här i Sverige då, ingen vår i sikte. Jag ringer för att prata lite med dig om din relation till staden Paris. Var har du ditt hjärta, är det i Paris? Eller någon annanstans? 

– Det är svårt för mig att säga eftersom jag är till hälften fransyska och till hälften engelska. Min far är fransman och hans mor är i sin tur ryska och min mor är brittiska. Jag föddes i Paris men jag växte upp i både England och i Amerika eftersom min far var lärare på MIT-unversitetet. Det gör att det är svårt att se mig själv som britt eller fransk eftersom jag känner att jag hör till båda länderna. Med det sagt så älskar jag Paris mycket och det är därför som jag har med Paris i nästan alla min böcker.

Ja, du använder Paris som miljö för många av dina böcker. Hur kommer det sig?

– Paris är helt enkelt en vacker stad som inspirerar mig, jag är verkligen inte den första författaren som inspirerats av Paris. Hemingway kom till Paris och blev förälskad i staden och innan det Zola, Hugo och Flaubert som alla skrivit om Paris. Jag är alltså inte särskilt originell. Man man skulle kunna säga att jag känner att Paris ger många möjligheter för en författare att utveckla sin fantasi och oavsett om det är historiska berättelser eller rent hittepå så fortsätter jag att vara inspirerad av Paris. Precis som Woody Allen ständigt blir inspirerad av New York, så är det med mig och Paris. Jag kommer att fortsätta att skriva om Paris hela livet.

Du skriver både historiska romaner från Paris och samtida, vilket Paris skildrar du helst?

– Just nu intresserar mig det framtida Paris mest. Min nya bok, som just kommit på franska (Sentinelle de la pluie), handlar om hur floden Seine flyter över alla bräddar. 1910 var det en översvämning och floden totalt svalde staden, det skulle kunna hända igen. I min nya roman så sväller floden Seine och förstör stora delar av staden. Konstigt nog så var det bara en månad sedan som Seine steg okontrollerat och hotade staden. Jag gillar att leka med det förflutna eller framtiden i mina romaner och det hör inte till författarens arbete att föredra det ena eller det andra. En författare måste utforska olika saker och sinnet måste vara öppet för det mesta.

I vår bokcirkel på nätet så talar vi just nu om din roman Mocka. Det finns alltid mycket att diskutera i din romaner och Mocka är en så gripande och sorglig berättelse. 

– Nej, det är inte egentligen en sorglig bok. Jag ville utforska vad som händer i en familj när man gömmer hemligheter för varandra och jag tycker då att min roman Sarahs nyckel är mycket sorgligare. Den handlar om en fruktansvärd del av vår franska historia som är både tragisk och hemsk.

Det kan man förstå, Sarahs nyckel baserar sig på en verklig händelse och Mocka är fiktion så …

– Nej, nej! Mocka är inte fiktion helt och fullt. Den handlar egentligen om något som hände min egen son. Författare tar alltid stoff från sin vardag och ändrar det så att det passar deras berättelse. Jag fick idén till boken när min son, som var 13, blev påkörd av en smitare på väg hem från musikskolan. Som tur var så skadades han inte men vi åkte till sjukhuset för att kolla att han var OK. Jag började då fundera kring föraren av bilen som inte stannade, han var uppenbart inte ute med sin fru utan en annan kvinna och alltsammans ledde till rättegång och böter för honom. Så fick jag alltså idén till boken, vad skulle hänt om min son hade blivit allvarligt skadad? Och tänk om den skyldige inte hade blivit hittad av polisen? Då startade boken.

I Mocka är miljön Paris men det upplevs som att Justine kunde levt var som, hon befinner sig som i en bubbla. 

– Sant, miljön i Paris är inte så viktig i Mocka men däremot är miljön i Biarritz mer beskriven. Det är en plats som jag känner väl och ville ha med i romanen. Nu är det ju så att jag skrev den boken för många år sedan och det är ni i Sverige som är lite sena av er. Den har också blivit till en riktigt bra fransk film. Jag har faktiskt en liten roll i den, jag är med i någon minut eller så och det är en av mina höjdpunkter i karriären :-). Som Hitchcock ungefär. En cameodrottning!

Är du bekväm med att dina böcker blir film? Är du inblandad i arbetet med filmerna? 

– Nja, när man säljer sin bok till en producent så avskriver man sig ju möjligheten att påverka men som tur är så har de tre böcker som filmats hittills blivit bra och jag är nöjd. Tyvärr har jag hört att några kommande filmer inte blir av samma kvalitet men jag har blivit allt coolare med det. Förut så stressade det mig lite att filmen inte följde romanens avsikter men nu så tänker jag att en regissör måste få chansen att göra sin film. Skillnaderna mellan boken och filmen kanske är nödvändiga och det är faktiskt ett spännande experiment för mig som författare, att se hur någon annan tolkar texten. Det är också viktigt för mig att stödja filmindustrin i Frankrike och jag vill uppmuntra människor att både göra filma av mina böcker och också gå och se dem.

Mocka är en roman om familjen och hemligheter som döljs i familjen. Vad är det som du vill undersöka när du återvänder till dynamiken i familjer som tema gång på gång?

– Jag har alltid intresserat mig för familjer och de hemligheter som finns i familjen. Långt innan jag började skriva böcker så lockades jag av hur hemligheter från gångna tider påverkar nutiden och hur de förändrar framtiden. I min nya roman, som kommer på svenska i september med titeln Regnvakt, så handlar det också om familjen och vilka hemligheter vi har för varandra. Min huvudkaraktär är en ung man som är homosexuell och han har svårt att berätta om det för sin far. I boken ville jag undersöka hur man kan hitta modet att berätta om det som blir en hemlighet i just den familjen. Det finns vissa ämnen som man sällan talar om i en familj som pengar, religion, kärlek, sex och arv och det är därför jag envisas med att skriva om dem.

I kulturkollo läser, vår bokcirkel på nätet, så ledde din roman oss som pratade in på ganska svåra ämnen som vad som är moderskap, hur skulle jag reagera om något liknande hände min son? Böcker kan verkligen hjälpa till att få oss att samtala om svåra saker. 

– Ja, och i Mocka så finns där också en skillnad mellan hur fadern och modern reagerar på samma händelse. Andrew och Justine reagerar väldigt olika. Hon känner ett starkt behov av att ta reda på vem som kört på hennes son medan Andrew vill låta polisen göra sitt jobb och med det ville jag också visa på skillnaden mellan olika nationaliteters sätt att hantera saker. Jag själv är halvfransk och halvbritt och det är intressant för mig att utforska skillnaderna mellan de båda kulturerna.

Det märker man också när man läser om Andrews mor, hon står för en annan sorts moderskap än Justine.

– Sant, hon är hjälpsammare och mer uppmuntrande och hon bestämmer sig för att stötta Justine när hon far för att leta rätt på förövaren. Justine är ju annars en ganska ensam person men hon har sin svärmor som stöd.

Just svärmodern var en av vår bokcirkels favoriter och läsarna uppfattar henne som sympatisk och trevlig.

– Verkligen? Man vet aldrig vem av alla karaktärer man skriver som blir favoriter. Det var otippat. Läsarna får helt enkelt bestämma själva.

Då är tiden ute, jag önskar dig lycka till med nya boken som kommer att få den svenska titeln Regnvakt och ges ut på Sekwa förlag. Vi får läsa den i september här i Sverige. Låt oss nu hoppas att det inte regnar allt för mycket i Paris den här våren.

– Nej och inga översvämningar i sikte som tur är.

/Tatiana de Rosnay 20180315

 

Stort tack till Sekwa förlag som förmedlade kontakt med Tatiana de Rosnay!

Bibliografi, på svenska:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.