av Som jag skrivit förut här på Kulturkollo så skrämmer rymden mig med sin intighet och oändlighet. Så varför läsa en bok om sex astronauter på en rymdstation med ständig utblick över jorden, varför läsa Omloppsbanor? För att det är en bok som väldigt lite handlar om rymdens ödslighet och istället blickar in i de här sex astronauternas tankevärldar. Det skulle kunna vara våra, mina tankar, är mina tankar. Samtidigt som vissa av funderingarna inte skulle väckas på jorden, de behöver avståndet och betraktandet för att få liv.
Jag får ibland panik när deras instängda vardag och kroppens reaktion på det eviga fallandet beskrivs och jag kan inte andas när jag låter mig själv tänka på hur det skulle vara att sväva där ute utan möjlighet att finnas bland träden i en skog till exempel. Men allt det andra, tankarna på det lilla och det stora i oss alla, i våra små, men samtidigt obegripligt stora liv. Livet, döden, längtan, hopp, kärlek. Allt det berör på djupet, fångar och får mig att krångla vidare med mina egna föreställningar och idéer.
Jag läste den här boken (den oöversatta Orbital) under semestern i slutet av sommaren och jag är glad att jag kunde ge den och det som kom efter lite extra tid. Omloppsbanor är ingen bok att snabbläsa sig igenom även om det korta formatet kanske lurar en att tro det.
Jag är glad att Samantha Harvey skickade ut sina sex påhittade astronauter i rymden där tankar kunde väckas, jag är tacksam att jag själv slapp ta mig dit för att få uppleva känslan.
Om boken
Omloppsbanor av Samantha Harvey
Antal sidor: 144
Översättare: Eva Åsefeldt
Ges ut av förlaget Modernista idag.
Den här romanen skulle jag nog vilja läsa vid rätt tillfälle för att utmana mina rädslor lite. Tack för tips!
Jag tror att du skulle kunna tycka mycket om den, det finns mycket tänkvärt att fundera vidare på.