av Ett av priserna som jag följt troget genom åren är The Booker Prize. Numer heter de förvisso The Booker Prizes eftersom prisfamiljen också innefattar International Booker Prize och Children’s Booker Prize men det skönlitterära priset är väl ändå det som är mest känt. Kriterierna för priset är att det ska tilldelas den bästa engelskspråkiga romanen som getts ut i Storbritannien eller på Irland och prissumman är 50.000 pund.
Förra året vann David Szalay med sin roman Kött och i dagens Babel så har de en intervju med just honom och jag läste boken i somras. Tackar, tackar till prisjuryn för det för det är en sådan bok som jag troligen inte alls skulle plockat upp om den inte fått priset. Att läsa den var något alldeles särskilt och man får följa Istvan genom livet med en berättelsen börjar när han är tonåring och nyinflyttad till Budapest. Där blir han groomad av en äldre kvinna och övergreppen leder till att Istvan går genom livet sägande, visst. Ok. Under den lakoniska ytan bubblar våldet. Han tar värvning och hamnar i Irak, han flyttar till London och hamnar bland de ultrarika och hans liv slutar på mediamarkt i Budapest. Hela tiden är romanen så knappt berättad att man som läser får fylla i. Mängder av dialoger, stora tidshopp som ger hål i tidslinjen och små ledtrådar som spelar stor roll gör att man får läsa uppmärksamt. Jag har inte tidigare läst något liknande och är tacksam för att den fick pris så att jag hittade till den.
Just den korta listan på Booker brukar jag kolla in, den kommer föredömligt mitt i sommaren när man har tid att läsa, och ofta bestämmer jag mig för att läsa ett par av titlarna. I år består den av:
- M. John Harrison – The End of Everything
- Marlon James – The Disappearers
- Luke Kennard – Black Bag
- Rebecca Perry – May We Feed the King
- Elizabeth Strout – The Things We Never Say
- Douglas Stuart – John of John
Jag har bara lyckats med att läsa John och John av Stuart. Romanen börjar med att den drygt 20-åriga homosexuella Cal står i en telefonkiosk och väntar på att fadern John ska ringa från Harris. Cal är pank och har en konstutbildning som inte ger någon anställning, när John ber Cal komma hem då mormor Ella är sjuk så bestämmer sig Cal för att återvända. Väl hemma igen på ön så blir Cal smärtsamt medveten om hur tiden stått stilla. Fadern John är aktiv i den strängt religiösa församlingen, mormodern vägrar envist att lära sig gaeliska och ungdomarna på ön har små framtidsplaner i det socialt kontrollerade ölivet. Vävningen av tweed sker för hand, fåren är mångdubbelt fler än människorna och allt som avviker från normen stannar i garderoben. För mig var det underhållande läsning med humor, svärta och unika miljöer. Vill man lyssna på en bokcirkel om den så finns det att hitta hos Lundströms på SR. Dagens babel har faktiskt också läst flera av de nominerade så kika in där också. Är man sedan sugen på att lyssna på fler samtal så kan jag rekommendera Bookerprisets egna poddar. Missa inte dem!
På måndagkväll är det då dags för oss att få reda på vilken av de nominerade som vinner. Har ni några favoriter?
