Rosor är röda, violer är blå…
Det går i vågor, mitt lyrikläsande. Förra året blev det en del då jag utmanade mig att läsa fler diktsamlingar eftersom jag kände att jag saknade det. I år har det i ärlighetens namn inte blivit mer än rim och ramsor av typen “Halsen rapar hjärtat slår: rim för 0-100 år!” av Emma och Lisen…