Etikett: Agnes Gerner

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll Lyrikkoll

Rosor är röda, violer är blå…

Det går i vågor, mitt lyrikläsande. Förra året blev det en del då jag utmanade mig att läsa fler diktsamlingar eftersom jag kände att jag saknade det. I år har det i ärlighetens namn inte blivit mer än rim och ramsor av typen ”Halsen rapar hjärtat slår: rim för 0-100 år!” av Emma och Lisen Adbåge. Visserligen rasande bra och roligt att upptäcka nya och gamla dikter och verser tillsammans med de små, men det ger ändå inte riktigt samma upplevelse som t ex ”Sus” av Agnes Gerner gjorde förra året.

En bok som faktiskt lyckats med konststycket att röra både mig och barnen är dock ”Du: dikter för nyfödingar” av Stina Wirsén. Vilke pärla! En stor och maffig bok med 19 korta dikter på ark som alla går att riva ut och hänga på väggen. Även den läste jag förra året och även om den i ärlighetens namn riktar sig till föräldrar så tyckte sonen om att lyssna på när jag läste ur den. Jag valde dock se som handlade om kärlek och inte såriga bröstvårtor t ex..

Kärlek är ju också ett ständigt återkommande tema. Faktum är att den allra första diktsamling jag läste som barn var en röd norpad bok ur mammas bokhylla som hette just Kärleksdikter. Där upptäckte mellanstadie-jag namn som Kristina Lugn, Sandro Key-Åberg och Nils Ferlin. Jag läste Edith Södergran och Karin Boye. Inte visste jag då att jag försansade mig min egen litterära kanon. De dikter som jag skulle komma att jämföra med. Förmodligen förstod jag inte ens hälften men tyckte att det lät vackert. Och det i kombnation med att jag började plöja igenom ”The Golden Treasury of english verse” ett par år senare när engelskan kom ikapp gjorde förmodligen mig till den läsare jag sedan blev. Dikter, korta dikter, gärna med ett kärnfullt budskap, en känsla. Det måste ju vara ett av de bästa säten att språkträna på. Dessutom kan en enda liten kort text innehålla så mycket känslor och ge en sådan läsupplevelse. Därför är det ju extra roligt att det verkar satsas på lyrik för unga nu också. Jag tänker inte bara på ”Berör och förstör -dikter för unga”, som ju Linda också skriver om utan även på ”Min syster är ett spöke och andra dikter” av Lena Sjöberg som släpps i dagarna. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Och kanske att lyrik för yngre även blir min ingång för att hitta tillbaka till min egen lyrikläsning igen.

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Viktoria listar 2018

Ja, kulturmässigt var ju det här lite av ett bottenår för min del, men det har hänt rätt mycket ändå. Det är otroligt svårt att lista ett år så här på slutet (eller början på nästa) då minnet sviker en när man väl sitter här. Precis som Linda skriver så är ju lite av poängen dock att läsa andras listor och tänka ”ja, men DEN hade jag glömt bort”.

Årests upplevelse: Alltså, det finns bara en sak att sätta här i år då min MIni-Pixi kom till världen i maj. Vissa saker är liksom omöjliga att glömma. Förlossnigar hamnar rätt högt på den listan.

Årets föreställning: Blir faktiskt en barnteater, det har blivit riktigt mycket sådan i år. Pija Lindenbaums ”Pudlar och pommes” dramatiserades av Teater 23 i Malmö och visade sig vara en upplevelse för hela familjen!

Årets mest oväntade: Att min läslust skulle försvinna helt. Min läslista inför min föräldraledighet var hur lång som helst, men någonstans där när jag kämpat för att få till lästid de första månaderna så insåg jag att jag inte hade så mycket läsork kvar ändå. Saknar min läslust mer än jag saknar att läsa när jag har lusten, om ni förstår vad jag menar,

Årets klassiker: Borde kanske kvala in under Årets skandal men jag har inte läst några klassiker alls i år! Om man inte räknar Astrid Lindgren. Gör man det så åker Saltkråkan genast upp på första platsen. Hade nästan glömt hur sonen och jag tog oss igenom hela, trots att han tyckte den var lite svår emellanåt men vi älskade den något rent otroligt.

Årets roligaste:  Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den bästa humorn är den som är marinerad i svärta.

Årets starkaste: Bland barn- och ungdomsböckerna måste det bli älskade Lisa Bjärbos ”Inuti huvudet är jag kul”. Väldigt mycket igenkänning dessutom. Annars säger jag Majgull Axelssons ”Ditt liv och mitt” som gjort ett oförglömligt intryck på mig. Kanske för att jag faktiskt bott flera år där, där sinnessjukhuset i Lund låg.

Årets historiska: Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde sitter faktiskt kvar i huvudet, trots att jag tänkte att den påminde om så mycket annat när jag just hade läst den. Majgull Axelssons ”Ditt liv och mitt” åker också in här, trots att det väl inte är en historisk roman i klassisk bemärkelse.

Årets film: Knappt sett på film alls i år, så tror inte att jag KAN lista någon.

Årets TV-serie: Alltså, den som haft stört inverkan på mit liv är ju ”Sommarlovsmorgon” då barnen rusade upp varje morgon hela sommaren för att titta och vi tillbringade stora delar av nästan varje dag hela sommaren med att prata somm Sommarlov, om Sommarskuggan, om Skuggslem, Om Alex och Carro, om Malin och Angelica Prick, om att åka och vara publik, om Somarlov kommer att komma tillbaka, hur långt det är till nästa sommarlov, om man kan se alla programmen en gång till? Osv, osv… 2018 var året då barnen verkligen upptäckte barnkanalen, tydligen.

Årests diktsamling: Sus av Agnes Gerner. Den här kvalade nästan in på ”Årets starkaste” och ”Årets skräckis” också.

Årets låt: Alltså, när Spotify listade mina mest lyssnade under året så insåg jag hur fruktansvärt arg jag var på allt och alla hela första halvan av 2018. MEN, min mest lyssnade låt visade sig vara ”Fake it Til You make it” med Klara & Jag. Vet inte vad det säger om mig, men så var det tydligen i alla fall..

Årets album: Åh, men det är ju High As Hope med Florence + The Machine! Efter ilska kommer hopp, eller något. Blev så himla glad över att kunna andas ut och älska det här albumet också.

Årets katastrof: Eh, Svenska akademien? Kommentarer överflödiga.

Årets grafiska: Wage slaves: En memoar av en prekär migrantarbetare av Daria Bogdanska

Årets återseende: Plum Sykes med Partygirls die in pearls. Alltså, insåg itne hur mycket jag saknat denna chick-litmästare! Och jag menar Oxford, 80-tal, mord och debutanter! Fanns inte en chans att jag inte skulle älska det här.

Årets lyckopiller: Att Charlaine Harris kom med ännu en Aurora Teagarden-roman. Kärlek till henne och skriv FLER!

Årets läskigaste: Hor(r)ace. Utan tvekan. Var har han legat begravd i 300 år innan han plötsligt dök upp tillsammans med sina gamla unkna värderingar.

Årets konstigaste: Att jag skulle läsa så mycket poesi. Även om jag hade det som nyårslösfte till mig själv förra året så hade jag nog inte trott att jag skulle hålla det…

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Slakthuspoesi som drabbar

Det är ganska ofta jag stöter på åsikten att den som bryr sig om djur, djurförsök, djurhållning eller djurrätt istället borde fokusera på människor. Att människor också far lilla och att det väl är värre? Tja, ja, det kanske det är men jag brukar försöka vända på det och jag säger så här. Den som inte blir drabbad av den här diktsamlingen har förmodligen även väldigt svårt med empatin när det gäller sina medmänniskor. Det är också ganska ofta de som inte alls bryr sig om djurrätt som inte heller bryr sig om mänskliga rättigheter något nämnvärt. Jag vet att jag generaliserar, men ganska ofta tycker jag att det verkar stämma. Antingen bryr man sig, eller inte. Inte ”jag bryr mig bara om vissa orättvisor, men inte andra”. Däremot kan man naturligtvis engagera sig olika mycket i olika frågor. Jag menar inte det bara är veganer som bryr sig om samhällsfrågor, utan att det är dags att sluta skamma folk som engagerar sig. Och att sluta klanka ner på folk för att de inte engagerar sig tillräckligt. Finns mååånga veganer som gör så också. Men det är ett sidospår.

Fortsätt läsa ”Slakthuspoesi som drabbar”
Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Läsprojekt inför 2018

https://cn.freeimages.com/JohnBoyer

Hej 2018. Jag hoppas att du blir lite bättre än 2017 var, trots att jag försöker komma ihåg alla fina stunder jag delade med min familj. 2017 var dock ett oerhört sjukt år på många sätt. Vi var sjuka konstant hela våren, vilket kulminerade i isolering över hela sommarledigheten. Jag tackar dock min lyckliga stjärna att det inte var värre än så. Tillståndet i världen var sorgligt och många drabbades av stora motgångar. Min förhoppning är att 2018 kommer att bli det bästa året på länge. Det måste det bli. Det är valår, vilket kan bli hur illa som helst naturligtvis, men jag väljer att tro på mänskligheten. Jag väljer att tro att vi kommer att vara friskare, mer generösa och omtänksamma om vår värld och våra medmänniskor. 2018 är året det händer. 2018 kommer att förändra allt. Men inget sker av sig självt. Jag har lovat mig själv att bli mer fysiskt aktiv, varje dag. I år ska vi hålla oss friska. På samma sätt lovar jag att försöka uppmärksamma goda gärningar när jag ser dem. Som så många andra lovar jag att äta mer hälsosamt och konsumera mer kultur och mindre prylar.

Fortsätt läsa ”Läsprojekt inför 2018”
Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.17 2017

Den här veckan är vi på semester på Irland! Det betyder dock inte att vi bara läst irländskt. In på respektive blogg för att se vad vi gjort djupdyk i den här veckan.

A Darker Shade of Magic av V.E. Schwab (Carolina)

Det måste vara här av Maggie O’Farrell (Linda)

En engelsk gentleman av Jane Gardam (Anna)

Harry Potter och det fördömda barnet av Jack Thorne, John Tiffany och J.K. Rowling (Ulrica)

Here’s looking at you av Mhairi McFarlane (Linda)

Min bästa väns fru av Peo Bengtsson (Ulrica)

Northanger Abbey av Jane Austen (Carolina)

Ordbrodösen av Anna Arvidsson (Linda)

Skall av Agnes Gerner (Helena)

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius (Helena)

Tre saker jag inte vet om dig av Julie Buxbaum (Linda)

Trojanerna av Lova Lovén (Carolina)

Utmarker av Arne Dahl (Lotta)

Visst hopp av Edward St Aubyn (Anna)

Välkommen hem av Ninni Schulman (Lotta)