Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 43

 

 

Idag är det kulturnatta i Göteborg och stan sjuder av evenemang, visst behöver man lite fint kalas så här i slutet av oktober? Jag (Anna) längtar väldigt efter den pausade litteraturfesten Stockholm Literature, det var en fågel som viskade att Yukiko Duke hade sagt att den är på väg tillbaka nästa års ”sistahelgenioktober”. Håll nu alla tummar ni har att det blir så! Hösten är den perfekta läs-årstiden och kollektivets medlemmar har den siesta veckan läst:

Berit älskar Russin av Annica Hedin (Ulrica)

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck (Lotta)

Bokhunden Edgar och vaktmästarens hemlighet av Ingrid Jönsson (Ulrica)

Bubblan av Siri Pettersen (Ulrica)

Djurdoktorn: Linus och Raja av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Där solen går upp i väster av Britta Röstlund (Ulrica)

En omöjlig fiende av Per Schlingmann (Anna)

Farthing av Jo Walton (Carolina)

Floden av Markus Lutteman (Ulrica)

Genom dina ögon av Peter  Hoeg (Anna)

Knäckarbanketten av  Sara Bergmark Elfgren (Ulrica)

Minifakta om djurungar vid vatten av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Orm med två huvuden av Anneli Jordahl (Helena)

Regnmannen av Jonas Karlsson (Ulrica)

Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång av Maja Willander (Lotta)

Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson (Ulrica)

Skytten av Jonas Moström (Anna)

Sorg på olika sätt av Linda Palm (Ulrica)

Stormvarning av Maria Adolfsson (Ulrica)

Tyras husvagn: Utelåst av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Kategorier
Sakprosakoll

Om skrivande och läsning enligt Jordahl och Knausgård

helena-top

Nu när bokmässan är upplevd och omskriven är det dags att gå vidare. Här på Kulturkollo gör vi det genom att spana mot höstnyheter under några veckor.

Det är en händelse som ser ut som en tanke och nog också är en tanke att Norstedt idag har första recensionsdag på två essäer om skrivande och läsning. Det är Anneli Jordahls Orm med två huvuden och Karl Ove Knausgårds Oavsiktligt. Och inte nog med att de rör sig kring samma tema, de passar dessutom ypperligt fint att läsa samtidigt och sedan lägga bredvid varandra för att jämföra. Det visar sig att det är två diametralt olika författare som talar till oss och jag älskar det.

Anneli Jordahl avskyr att skriva, hon kallar det ”det överjävliga skrivandet”. Karl Ove Knausgård å sin sida har ägnat många år åt att längta till skrivandet utan att riktigt kunna ta sig in. Däri ligger också något gemensamt, att inte kunna ta sig in. Knausgård slåss med föreställningar om vad litteratur måste vara för att få skrivas och Jordahl förbannar, sin ur arbetarklassbakgrundens födda, rädsla som höll emot så att hon debuterade, i hennes tycke, alldeles för sent.

Karl Ove Knausgård är en sådan författare som Anneli Jordahl beskriver i sin bok med såväl avund som avsky, en person kommande ur en akademikerklass där författande var något man vågade tänka. Knausgård visar på svårigheterna också där, men jag känner ändå Jordahls vrede varmare i hjärtat, troligen helt enkelt eftersom jag delar hennes bakgrund, men inte hans.

Jag är förstås synnerligen vänligt inställd till båda författarna för att de framhäver biblioteken som deras fristad och skattkammare där de kunde hitta alla sina intryck och senare uttryck. Som bibliotekarie är det svårt att inte smälta lite inför sådan tillbedjan, särskilt fint framskriven hos Anneli Jordahl.

En sak som jag tycker mycket om är att såväl Oavsiktligt som Orm med två huvuden handlar om läsning i lika stor utsträckning som skrivande, eftersom det hänger så nära ihop och eftersom det är läsningen som ger lindring också när skrivandet är ”överjävligt”.

Essäerna är läsvärda var och en för sig, för skrivande och läsande människor, men lagda bredvid varandra talar de med en ny och spännande röst som lyfter båda verken. Jag älskar när sådant händer!

Titel: Orm med två huvuden
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Titel: Oavsiktligt. Om att läsa och skriva
Författare: Karl Ove Knausgård
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Jordahl och Bohman samtalar

Linda
Therese Bohman och Anneli Jordahl samtalar med Håkan Bravinger om nya böckerna Aftonland och Som hundarna i Lafayette Park. Aftonland är fantastisk och jag vill verkligen läsa även Som hundarna i Lafayette Park. Bohman och Jordahl är två författare jag tycker mycket om.

De inleder med att presentera sina huvudpersoner. Karolina i Aftonland är strax över 40 och professor i konstvetenskap på Stockholms Universitet. En lång relation har just tagit slut. Hon är lite vilsen och ångrar att hon lagt så många år på en relation med en man som hon egentligen aldrig älskat.

Huvudpersonen i Anneli Jordahls bok är Jeanette, som förtidspensionär och har mist sin man i en arbetsplatsolycka. Hon kan inte riktigt släppa olyckan och känner stor vanmakt inför det mesta. Hon litar inte på omgivningen och är inte speciellt trevlig mot sin familj. För att hantera sorg och ensamhet börjar hon klippa ur artiklar om arbetsplatsolyckor och under ett år blir det 54 stycken.

Jordahl berättar om hur hon längtat efter att skriva om en karaktär som Jeanette, då hon mött många som henne. De är arbetarkvinnor som bor på landsbygden, men får sällan vara komplexa karaktärer i romaner. Hon ville också skapa en kvinnlig karaktär som drivs av melankoli, något som bara män brukar få lov att göra.

Båda huvudpersonerna står lite utanför och betraktar omvärlden. De granskar, dömer och är ganska nedlåtande och otrevliga båda två. Karolina har gjort en klassresa och Jeanettes dotter har också valt ett yrke som kräver studier. Hon är bibliotekarie och Jeanette tycker att hon försöker göra sig märkvärdig. Jeanette gör ingen klassresa, men väl en inre och en yttre resa i boken Som hundarna i Lafayette Park. 

De två kvinnorna är också båda ensamma och ensamheten är ganska självvald. Karolina har levt i ett förhållande, men även då var hon ensam. Ständigt är hon både nöjd och missnöjd med ensamheten. Jeanette hade någon, men hon gör sig nu mer ensam än vad hon hade behövt vara.

Foto: Göran Segeholm (Therese Bohman) och Sara Mac Key (Anneli Jordahl)