Kategorier
Kulturkoll

Tack och hej – Linda

Linda
För drygt sex år sedan började jag och Helena fundera över om det inte hade varit roligt att blogga ihop med andra. Även i samtal med Anna och Lyran hade tankarna kring något gemensamt dykt upp.  Jag hade tidigare prövat att blogga med andra under former som inte alls var lika trivsamma, men att göra något med personer jag tyckte om kändes mycket mer lockande. När vi blivit sju började bloggen Kulturkollo ta form. I början körde vi på lite som vi ville och drog åt minst sju olika håll, men snart hittade vi en form som var mer styrd och att som individ ge upp sig själv lite och bli en del av ett kollektiv var utmanande och roligt. De senaste åren har vi varit åtta medlemmar som inte bara skrivit ihop, utan också umgåtts en del och delat livets upp- och nedgångar. Ett bloggkollektiv som tagit hand om varandra.

Mest spännande har de stora evenemangen varit. Under flera år var vi ansvariga för ett rum för bokbloggare på Bokmässan i klassiska rum R3. Intensivt, men också väldigt roligt. Ett exempel på en gigantisk sak, som jag inte alls förstod storheten i då, var det fantasymingel som vi (men mest Carolina) arrangerade 2015. Intervjuer med bland andra Jennifer Niven och Ida Jessen har varit fantastiska och riktigt nervösa och genomföra. Jag är så stolt över att jag vågat göra saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Det blir lättare tillsammans att tänja på gränserna för vad som är möjligt. Här har våra fina kontakter med flera bokförlag varit en förutsättning. Tack till er!

Det är med sorg i hjärtat jag säger hej då till bloggen Kulturkollo, men Kulturkollo är så mycket mer än en blogg, det är också en gemenskap som gett mig och lärt mig massor. Aldrig hade jag väl kommit på tanken att ha temaveckor på min egen blogg om fantasy eller Berlin eller för del delen hår (hur tänkte vi?).  Det låg mycket planering bakom lanseringen av Kulturkollo för exakt sex år sedan och planering har det självklart krävts under tiden för att få ihop olika viljor till någon slags helhet. Helheten som blivit så mycket mer än delarna och de där sju andra delarna har kommit att bli några av mina bästa vänner. Många gånger har vi funderat över hur vi tänkte när vi planerade, men utmaningen i att skapa inlägg kring de mest omöjliga teman har alltid varit mer roligt än något annat. Det där planeringsdokumentet som varit vår ryggrad kommer nu att sluta uppdateras.

Jag minns med glädje allt jag fått uppleva som en del av Kulturkollo ska villigt erkänna att jag är lite ledsen idag, men jag ser det inte som ett slut. Vännerna finns kvar och jag hoppas på bloggsamarbeten även i framtiden om än inte på just den här plattformen. Och ni läsare hoppas jag också vill följa med oss till våra gamla bloggar på nya äventyr. Inte för att Kulturkollo på något sätt fått mig att tänka på världskrig, men jag hoppas ändå att det här inte är början på slutet, utan slutet på början.

Time it was, and what a time it was …

Här finns ett soundtrack till vårt slut.

Nu ska jag läsa ut Nästa! av Nina Lykke och hänga på vår sista Kulturkollo läser.

 

Vi ses och hörs!

Kramar från

Linda

 

 

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo tipsar: Håll kvar sommarkänslan

Linda
Nästa vecka är det dags att återvända till vardagen för mig och säkert många andra. Kvällarna börjar bli mörkare och för mig som är minst sagt skeptisk till höst och mörker blir utmaningen att hålla kvar sommarkänslan. Idag tipsar jag därför om några riktigt somriga böcker som får dig att glömma allt vad mörker heter. Några av dem har jag läst i sommar. Andra är favoriter från tidigare år.

En av de absolut somrigaste böcker jag läst i sommar är Strandläsning av Emily Henry. Den handlar om January som just mist sin pappa och ärvt hans hemliga sommarhus. Där ska hon skriva sin nästa bestseller är det tänkt, men det går riktigt trögt.

Solsken och parmesan av Christoffer Holst handlar om en inställd matresa till Italien och visar att det visst går att hitta sommarkänslan utan att åka utomlands. En varm och fin historia fylld av mat, dryck och värme.

I Villa Havsbris av Caroline Säfstrand berättas den klassiska historien om ett ärvt hus, men på ett lite nytt sätt.  Huvudpersonen Sophie drar ihop ett udda gäng för att renovera ett gammalt kurhotell som hon just ärvt och erbjuder dem mat och husrum för besväret.

Sommarplåga av Hanna Jedvik handlar om Alma som ser fram emot en sommar i sommarstugan på västkusten, där hon som vanligt ska träffa sommarkompisen Mira. När Mira har med sig Hampus blir ingenting som det brukar vara.

Även Hanna i Marie-Louise Marcs bok Juni, juli och halva augusti åker till sitt barndoms sommarparadis, som hon inte besökt på många år. Det är hennes mormor som ramlat och behöver hjälp och trots att Hanna motvilligt offrar sin kompisresa för att bo hos mormor blir det en riktigt trevlig sommar.

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber tar oss med till bröllop och sommarfester där kärleken spirar i alla fall under några veckor. En bok som är både somrig, underhållande och bra.

Sommarbröllop på Capri handlar första delen av Kevin Kwans nya bok Sex and Vanity om. Det är en parafras på klassikern En rum med utsikt och är riktigt charmig. Hysterisk lyx och en diger samling mer eller mindre otrevliga miljonärer fyller boken till bredden.

Sarah Dessen är sommar för mig, men trots det har jag inte läst Jag glömmer dig aldrig, den senaste boken som kommit ut på svenska. Däremot kan jag varmt rekommendera En gång för alla, ännu en bok med bröllopstema.

 

 

 

Photo by Brianne Reed on Unsplash

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo tipsar: Läs en klassiker

Linda
Med jämna mellanrum väcks en debatt om vikten av att läsa klassiker, där vissa brukar förorda en gemensam kanon, medan andra menar att klassiker som sådana ofta är inaktuella och därmed spelat ut sin roll. Som svensklärare med ett gäng extra poäng i litteraturvetenskap har jag självklart åsikter om både klassikerläsning och klassiker. En kanon är jag ganska tveksam till, då en sådan inte sällan innehåller övervägande böcker författade av döda, västerländska män, men en bredare lista med klassiker att välja mellan i undervisningen tror jag är bra. Själv försöker jag varje år läsa några för mig nya klassiker för att kunna tipsa mina elever om gamla böcker som fortfarande är relevanta. Sådana finns det nämligen gott om, men alla gamla böcker funkar definitivt inte för dagens gymnasieelever. Läs gärna ett tidigare inlägg om just det här.

Dagens tips innehåller fem klassiker som jag tycker är riktigt bra om som många (om inte alla) borde läsa. Det är en högst subjektiv lista och jag är fullt medveten om att ni läsare säkert har andra klassikerfavoriter. Jag tar med glädje emot tips!

 

Pengar av Victoria Benedictsson är den enda klassiker jag läst i år och det var en riktigt trevlig läsning.

En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf är en oväntat aktuell bok trots att den är mer än 100 år gammal.

1984 av George Orwell är riktigt aktuell just nu när politiker inte drar sig för att försöka förändra både språk och historia.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är ingen lättläst bok, men så snyggt skriven att den måste läsas därför.

Mina drömmars stad (och resten av böckerna i serien) av Per Anders Fogelström är egentligen inte speciellt gammal med klassikermått mätt, men berättar på ett bra sätt om Stockholms historia.

 

Själv har jag planer på att läsa Fahrenheit 451 av Ray Bradbury i sommar för att utöka min repertoar av dystopier.

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo tipsar: Se en bok

Linda
Visst är det så att boken i princip alltid är bättre än filmen eller tv-serien som baseras på den, men idag tipsar jag om böcker som blivit tv-serier som faktiskt är riktigt bra.

The Plot Against America är en kontrafaktisk roman från 2004 av Philip Roth som gjorts till en tv-serie i sex delar som finns på HBO. Historien inleds 1940 när flygaren Charles Lindbergh ställer upp i presidentvalet mot sittande presidenten Franklin D. Roosevelt och lyckas vinna trots att han sympatiserar med nazisterna. Därefter blir livet för den judiska familjen som står i centrum allt tuffare.

Dare me tv-serien om cheerleaders och rivalitet baseras på Megan Abbotts bok med samma namn och jag tycker faktiskt att serien är bättre än boken. Vi får följa en grupp cheerleaders som nya tränaren Colette ska ta till toppen. Hennes ledarstil är tuff och när hon väljer bort lagets stjärna Beth Cassidy skapas en konflikt som kommer att påverka hela laget.

Jag har inte läst Gerald Durrells självbiografiska trilogi som ligger till grund för charmiga serien Enkel resa till Korfu, vars fjärde säsong just nu finns på svtplay. Berättelsen om änkan Louisa Durrell som 1935 flyttar med sina fyra barn till Korfu för att skapa sig ett nytt liv är riktigt underhållande och mysig.

You finns i två säsonger som är baserade på Caroline Kepners böcker You och Hidden bodies. Obehaglig och riktigt bra om Joe Goldberg som blir helt besatt av en ung kvinna och gör allt och lite till för att få henne att älska honom. Han framstår som en helt vanlig kille, men är riktigt läskig. Tredje säsongen kommer 2021.

 

Vilka böcker som blivit tv-serier tycker du om?

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo tipsar om Historiskan

Linda

Som historielärare sliter jag med att bredda den historia som läroböcker erbjuder, där kvinnor inte sällan står i bakgrunden. Minoriteter ska vi inte tala om, om de finns med är det i princip alltid som offer, medan den egna historien är i princip osynlig. Tidningen Historiskan erbjuder ett annat perspektiv. Där står historiskt betydelsefulla kvinnor i centrum och representationen är över lag bättre.

I år firar Historiskan fem år och jag firade genom att beställa de gamla nummer jag inte hade. I höst ska de få bo på jobbet så att jag kan använda utvalda artiklar i undervisningen. Tills dess är det meningen att jag ska läsa och därmed utöka mina historiekunskaper. Mest ser jag kanske fram emot att läsa temanumret om kampen för rösträtt, men tatueringens historia, den kristna slöjans historia i Sverige och texter om Kata Dahlström, Hilma af Klint och drottning Kristina lockar också.

Fortbildning när den är som bäst!

Kategorier
Romankoll

Sweet Home Dalarna

Linda

Min farmor Märta växte upp i det lilla samhället Moje som är en del av Gagnef i Dalarna. Där bodde hon med sina föräldrar och sina fyra syskon, tre systrar och en bror. Hon och en av systrarna flyttade senare till Göteborg och hon gifte sig med min farfar som var från Vårgårda. Efter att föräldrarna gick bort ärvde syskonen hus och mark i byn och för farmors del betydde det en ”sportstuga” som främst användes vid jakt. Den låg fint på höjden med utsikt över Mojesjön och där, i ett rum och kök, tillbringade jag många sommarveckor tillsammans med mina kusiner. Vi var nio personer i den lilla stugan och ändå hände det ofta att vi ungar fick sova i rummet för att köket var fyllt av gästande släktingar.

När jag var lite drygt tio byggdes huset ut och det gamla huset blev två sovrum, medan vi också fick ett stort gemensamt kök och vardagsrum och farmor ett litet eget rum. Nu blev kalasen ännu större och sommarveckorna ersattes ofta av ett rejält påskfirande. Sedan barnen kom har vi varit där väldigt lite, men senast det begav sig fick jag erfara hur viktigt det är med tillhörighet i ett litet samhälle. Jag lyckades köra av vägen, hamnade ute på hea (vägen svängde, men inte bilen) och fastnade i snön. Jag tog mig till ICA för att be om hjälp och fick tala med några gubbar som satt på lagret. Jag förklarade min situation och första frågan var, vem är du i betydelsen”vem är du släkt med”. Jag redogjorde för det och då min farmors bror var en central figur i bygden då han levde fick jag snabb hjälp. Det är möjligt att jag fått det ändå, men släktskapet kändes viktigt.

När vi bestämde oss för att ha ett tema där vi läser oss runt Sverige var Sweet Home Dalarna av Karin Janson som ni förstår ett självklart val för mig. Var i Dalarna den lilla byn ligger är oklart, men det är inte Byvalla som författaren tidigare skrivit om. Kanske har samhället fått låna drag av författarens hemby Stora Skedvi i Säter kommun? Lite synd kan jag tycka att det inte finns något namn på byn, eller ens några geografiska referenser mer än titeln. Visserligen är poängen inte att beskriva miljön i det lilla samhället där huvudpersonen Madde bor, men jag hade gärna fått veta lite mer. Viktigast är förvisso kontrasten mellan Dalarna och Stockholm, eller snarare mellan land och stad.

Oavsett var Madde egentligen bor så är det ett ganska typiskt, svensk samhälle vi förflyttas till där livet lunkar på och den lokala pizzerian är där man hänger. I alla fall så hänger Madde och hennes kompis Klara där och blandar hembränt i sin läsk för att liva upp stämningen. Någon gång går de vidare till Statt. Oftast hänger Madde dock hemma i stugan hon hyr med en påse chips endast i sällskap av sin tv. Ibland kommer grannen Jonte, som också är hennes ex, förbi och det händer att de hamnar i säng. Mer uppskattar hon dock när Jontes son Ville dyker upp.

Jobbet är kanske det Madde tycker bäst om. Hon utbildar sig till hovslagare och är lärling hos Kent, en butter hovslagare med hjärtat på rätt ställe. Han är utan tvekan en karaktär som jag hade velat veta mer om, speciellt med tanke på hans beslut senare i boken. Det jag gillar mest med honom är att han tror på Madde och att han, även om han sällan säger det, verkar bry sig både om henne som person och yrkesman. Som totalt ointresserad av hästar med noll kunskaper om hovslageri blir jag förvånansvärt engagerad i de delar som beskriver Maddes yrke.

Så dyker det upp en främmande man på pizzerian och det är ganska tydligt att han är från Stockholm. Janson driver en hel del med honom i alla fall inledningsvis och det är befogad. Främlingen heter Niklas och vikarierar som brevbärare under sommaren. Han har anknytning till bygden, men är trots allt stockholmare ut i fingerspetsarna. När han får punktering är det Madde som får fixa däckbytet och det händer mer än en gång att han rynkar på näsan åt lokala traditioner.

Trots olikheterna blir Madde och Niklas självklart ett par och det funkar riktigt hyfsat till en början. Så bra att Madde bestämmer sig för att flytta med honom till Stockholm och in i den tvårumslägenhet på Östermalm som han bor i. Om hon i alla fall befann lite i överläge så länge de var i Dalarna så blir läget totalt tvärtom i Stockholm. Madde har inga vänner, inget jobb, inga kontakter och hon passar verkligen inte in. Mer än en gång ifrågasätter hon sitt beslut, men inser samtidigt att hon inte har mycket mer än jobbet som håller henne kvar i Dalarna.

Sweet Home Dalarna är en underhållande berättelse om ett par som inte direkt känns som gjorda för varandra. Jag tycker väldigt mycket om Madde, som är en svensk, lantlig Bridget Jones, men har faktiskt lite svårt att förstå vad hon ser i Niklas. De kulturkrockar som uppstår när en total lantis flyttar till Stockholm är underhållande, men också ganska fördomsfull både mot Madde och mot stockholmare. Jag förstår idén att vända på det ganska vanliga perspektivet där en ung kvinna från stan börjar om på landet, men jag är inte helt förtjust. Med det sagt finns det ändå tillräckligt mycket bra i Sweet Home Dalarna för att jag ska läsa och dessutom fnissa en hel del. Niklas mamma Jill och hennes partner Joppe är till exempel ett helt fantastiskt par. Svärta finns det också och här hade berättelsen gott kunnat stanna till ett tag. Det är inte fel med svärta i feelgood, snarare tvärt om. Sweet Home Dalarna hade kunnat bli en riktigt bra film eller ännu hellre tv-serie där karaktärerna kunnat få utvecklas ännu mer. Då kunde vi dessutom få njuta av Dalarnas vackra natur, oavsett var det nu är Madde bor.

Kategorier
Romankoll

En tur till Jämtland

Linda
Jag har egentligen ingen relation alls till Jämtland, mer än att jag åkt skidor i Åre ett par gånger. Däremot så har jag läst ett gäng böcker som utspelar sig är och tipsar därför om en litterär resa norrut (för mig då, söderut för vissa såklart).

Som lärare hägrar sommarlovet och även om det är bra mycket kortare än det varit är de där extra sommarveckorna speciella. Hanna i Marie-Louise Marcs bok Juni, juli, halva augusti har sett fram emot ett sommarlov på tur i Europa, men får istället ta hand om sin mormor som brutit benet. Att det är hon som ska åka dit är enligt hennes närstående helt naturligt. Hennes föräldrar är upptagna pensionärer som behöver titta till huset i Marbella några veckor, systern Sara har ett viktigt jobb och en familj att tänka på, men Hanna hon är ju ensamstående och dessutom lärare med sommarlov. Klart hon ska åka till mormor den lilla byn Storsjöhöjden. Nu blir det en på många sätt trevligt och definitivt händelserik sommar.

Författaren tillbringade själv sina sommarlov i Jämtland och berättar i en intervju i Allt om resor om platser hon tycker extra mycket om att besöka. Byn Storsjöhöjden finns däremot inte på någon karta varför placeringen på vår sommarkarta får bli ungefärlig. Verklighetens getbonde tillverkar sin ost i Raftsjöhöjden,så där får nålen sitta.

Elin Olofsson är född och uppvuxen i Offerdalen och skriver om Jämtland. Senaste boken Herravälde utspelar sig  i Anviken och året är 1921. Huvudpersonen Alice, den unga frun på Silvernäs herrgård, tvingas ta större ansvar när hennes man Fredric drabbas av ett slaganfall. Herrgården var hennes föräldrars och hon har vuxit upp i byn, men få verkar ta henne på allvar. Med hjälp av förmannen Halvard lyckas hon ge de anställda sin veckolön, men det visar sig snart att hennes man inte direkt varit någon ekonomisk stjärna och pengar saknas.

Flera av Olofssons böcker utspelar sig i den fiktiva byn Gärningsberg, som är en ordlek som döljer Offerdalen. Motsatsen till offer är gärningsman och motsatsen till berg är dal, dvs Gärningsmannaberg som förkortas till Gärningsberg. Debuten Då tänker jag på Sigrid utspelar sig här och det är hit huvudpersonen Hanna flyr när livet i Stockholm krackelerar. I romanen Gånglåt reser en åldrad sångerska tillbaka till sin släktgård i Gärningsberg för att skriva sina memoarer.

Vill ni veta mer om Jämtlands kvinnor rekommenderar jag Elin Olofssons sommarprat från 2018 där hon låter landsbygdens kvinnor få uppmärksamhet i radio. Det hör inte till vanligheterna.

Sedan går det självklart inte att skriva ett inlägg om litteratur från Jämtland utan att nämna Kerstin Ekman. Jag har läst och uppskattat flera av hennes böcker, men har faktiskt den numera klassiska Händelser vid vatten som utspelar sig i den fiktiva jämländska byn Svartvattnet kvar att läsa. Själv var Ekman bosatt i Valsjöbyn i Krokoms kommun.

 

Photo by Jon Flobrant on Unsplash från Gäddede i Strömsunds kommun

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Snart tar vi paus från skolan, eller inte …

Linda
I fredags firade vi årets studenter och imorgon är det dags för eleverna i år 1 och 2 att få sommarlov. Det har varit en märklig vår där distansundervisningen gjort att kontakten mellan lärare och elever verkligen har försvårats och försämrats. Det är alltså inte bara skolavslutningen vi firar, utan också att vi (förhoppningsvis) kan komma tillbaka i höst till en mer vanlig situation.

För den som saknar skolan under ledigheten tänkte jag tipsa om lite skolrelaterad läsning att njuta av för såväl unga som gamla:

Anna Ahlunds senaste bok Ganska nära sanningen utspelar sig på fiktiva Sibylla allmänestetiska läroverk i Uppsala där huvudpersonen Nico börjar den fiktiva utbildningen allmänestetisk linje.

Lite äldre, men fortfarande läsvärd är Sara Bergmark Elfgrens Norra Latin som också den utspelar sig på en fiktiv skola med estetprogram.

Korridorer är en helt ny novellsamling av Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg som rör sig i högstadiets korridorer och ibland utanför dem. En riktigt fin bok.

Moa Eriksson Sandberg har också skrivit en lättläst serie om tre vänner som utspelar sig under sista årets på gymnasiet och tiden därefter. De heter Azras bok , Linns bok och Nicos bok. Rekommenderas!

Om det inte är just skolmiljön som lockar vill jag tipsa om en av förra årets bästa ungdomsböcker Är det nu allt börjar? av Siri Spont. Den utspelar sig på en språkresa i södra England som är minst sagt händelserik och inte bara på ett bra sätt.

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld handlar om Sigge som flyttar från Stockholm till en mindre ort och ägnar sommaren åt att skapa ett nytt liv och en ny stil åt sig själv, som förhoppningsvis ska göra att det funkar bättre i den nya skolan än den andra.

Eller så är det kanske lärarna du vill fokusera på? Då rekommenderar jag verkligen Som en öppen bok av Sara Molin om svenskläraren Clara och hennes ganska hemska kollegor och elever.

 

BIld av PublicDomainPictures från Pixabay

 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar vecka 23 2020

linje-kulturkollo 

 

Sommarledigheten hägrar och säsongen för uteläsning är redan inledd. Det här har vi läst och skrivit om på våra respektive bloggar den senaste veckan. Som i ser har vi nog firat för mycket för att hinna blogga, men det betyder inte att det inte finns läsvärda böcker på listan. In och inspireras!

Alaska av Anna Woltz (Carolina)

Där kräftorna sjunger av Delia Owens (Linda)

Juni, juli, halva augusti av Marie-Louise Marc (Linda)

Smaken av Muriel Barbery (Linda)

Små eldar överallt av Celeste Ng (Lotta)

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber (Anna)

Tusen skärvor tillit av Helena von Zweigbergk (Anna)

Kategorier
Barnbokskoll Ungdomsbokskoll

Idag firar vi alla mammor!

Linda

Idag är det sista söndagen i maj och vi firar mors dag. Dagen till ära har jag letat litterära mammor och då vänt mig till några jubilerande karaktärer.

Pippi Långstrump fyller 75 år i vår och hon har ju ingen mamma närvarande, utan en som är en ängel i himlen. Mammor är sällan så framträdande i Astrid Lindgrens böcker. Mest är de milda bifigurer som finns där, men sällan har någon större betydelse. Jag tänker till exempel på Emils mamma, som egentligen är bra mycket trevligare än hans pappa, men får en väldigt mindre viktig roll och Madickens mamma som är godhjärtad och fin, men inte alls får synas lika mycket som hennes pappa. Undantaget är Ronjas fantastiska mamma Lovis som sätter alla på plats och skyddar sin dotter med hela sitt väsen. I böckerna om Pippi Långstrump finns inga riktigt positiva kvinnliga förebilder alls. Tommy och Annikas mamma är mest orolig för att Pippi ska ställa till det och Prusiluskan är verkligen ingen person någon vill ha i sin närhet.

Även Kulla-Gulla fyller 75 år i år och här har vi ännu en föräldralös flicka som inte ens har en mamma som är en ängel. Däremot visar det sig att hennes mamma har en pappa i livet och när det kommer fram får Kulla-Gulla ett helt nytt liv.

För att hitta en mer betydelsefull jubilerande litterär mamma vänder jag mig till Tove Jansson och hennes Muminmamma. Ännu en trygg person som alltid finns där, men som sällan gör så mycket väsen av sig eller ger sig ut på några direkta äventyr. Kanske är det så den ideala mamman ser ut i litteraturen, en trygg person som stannar kvar till skillnad från de många frånvarande mödrar som ofta skildras.

Har du någon favoritmamma i litteraturen? Vilken mamma som Astrid Lindgren har skapat tycker du mest om?