av För många år sedan då bloggar var långt mycket hetare än nu lärde jag känna Malin Johansson som redan då kallade sig Malin the Writer och skrev om andras böcker. Senare har jag också följt hennes konto Lapland Photographer där hon bjuder på vackra bilder från sina hemtrakter. Nu släpper hon sin första spänningsroman Hornsplitter på Lind & co, men det är inte den första boken hon skrivit. Om det berättar hon i debutantporträttet på SvB som går att läsa här. Som alltid när en bekant får en bok publicerad (jo, det har hänt några gånger att forna bokbloggare gett ut böcker) är det lite pirrigt att läsa, men miljön och berättelsen lockar. När jag kontaktade Malin Johansson för en intervju vart den första frågan den klassiska ”hur känns det?”. För visst måste det vara pirrigt när en bok släpps ut i världen och får ett eget liv.
Hur känns det att din bok Hornsplitter ges ut?
Det är en jättemärklig känsla! Jag måste hela tiden påminna mig om att NU är det faktiskt dags, nu kommer boken ut. Eftersom det varit en dröm så länge så känns det förstås framför allt jätteroligt.
Du debuterar som deckarförfattare nu i april, men har skrivit i andra genrer tidigare. Vad var det som gjorde att du närmade dig spänningsgenren?
Jag har alltid läst mest inom den genren, men för mig är skrivandet väldigt visuellt och känslosamt, vilket nog är anledningen till att jag länge dragit mig för att skriva i den genren. Jag har länge funderat på att skriva något som utspelar sig i min hembygd, och även påbörjat olika berättelser men det har inte känts rätt. Så en dag funderade jag på att utmana mig själv, och började fundera på handlingen till en spänningsroman.
Hornsplitter är första delen i en planerad serie. Vad gör den speciell som deckare?
Böcker som utspelar sig i norra Sverige har ofta ett slags svårmod över sig, det är dystert, misär, förfall och avfolkning. Jag har absolut inget problem med det och tycker helt att det står författare fritt att skildra hur man vill, men det är en bild jag aldrig har känt igen mig i. Min deckare utspelar sig i Norrbottens inland, och en viktig motor i serien är bygdens och näringslivets utveckling. Det visar på handlingskraft och uppfinningsrikedom, som ofta finns i glesbygd. Sedan finns också den underliggande frågan: Ja, vi vill ha utveckling och inflyttning, men till vilket pris?
Hur skulle du beskriva huvudpersonen Lo Björn?
Hon är inflyttad från Stockholm till Glommersbygden, för att arbeta som lokalreporter. Jag skulle beskriva henne som en ganska vilsen ung kvinna, som kämpar med att hitta sin plats. Hon har ett starkt rättspatos och är envis, vilket ibland får negativa konsekvenser. Hon hör till bygden, men står samtidigt utanför den. Det gör att hon ser saker andra inte vill se, men också att hon skaver mot människor runt sig. Hon har flera gånger funderat på att byta namn då hon inte tycker sig kunna leva upp till det, men vill samtidigt inte såra sin mamma.
Boken utspelar sig i dina hemtrakter. Vilka reaktioner har du fått från människor runt dig?
Bara positiva. Många ser mycket fram emot att läsa den, och tycker det är extra kul att Glommersträsk, Vithatten och Storälgen är med. Många frågar om det finns sanning i den, till exempel om verkliga personer är med, men allt sådant är påhittat. Glommersbygden finns ju i allra högsta grad, men jag har också gjort lite förändringar för att passa min berättelse.
För femton år sedan fanns det dessutom långt gångna planer på att faktiskt bygga världens största älg på Vithatten, och jag tror fler än jag var fascinerade av den tanken. Det finns en otrolig video här som visar hur den var tänkt att se ut. Den hittar du här.
Vad har du för planer framåt som författare?
Jag skriver för fullt på andra bokmanus. Dels ett i en annan genre som jag har avtal på, och som är tänkt att ges ut senare i år. Och så har jag tänkt fortsätta skriva andra delen i Inlandsmorden i sommar. Det ser jag fram emot! Men just nu väntar jag förstås spänt på reaktioner kring Hornsplitter. Det känns verkligen speciellt.
Foto 1: Malin Johansson och skrivarkompisen Trolla
Foto 2: Vithatten, Järvträsk
Båda bilderna är tagna av Malin Johansson själv.
