av I höstas läste jag Barnmorskan i Berlin, två böcker om barnmorskan Hulda Gold i 20-talets Berlin av tyska Anne Stern. Det var helt ok böcker som blandar krim, vård och kärlek med historiska händelser. hulda är judinna och vå vet ju alla vad som komma skall. Vi får följa henne till ortodoxt judiska hem, pogromer och till den judiska kultureliten. Samtidigt är Hulda Gold en judinna som judinnor är mest, helt vanlig och inte särskilt religiös. Böckernas tydliga syfte är att vara feministiska och visa på orättvisa villkor för kvinnor förr.
Min stora kritik mot böckerna är att att det blir lite väl mycket 2000-talsvärderingar klistrat på karaktärer på 20-talet, men ärligt talat stör det mig mindre när böckerna inte är svenska. Orättvist mott svenska författare säkert, men ju längre från mig det kommer, desto lättare att svälja historiska felaktigheter. Jag förstår ju också att det är svårt att skriva om en hjältinna som är skeptisk mot sin bästa väns sexuella läggning i en bok på 2020-talet.
Efter årsskiftet behövde jag verkligen något att lyssna på. Någon mer bok i serien verkade intre vara på gång och jag hittade inget annat jag var sugen på. Barnmorskan i Berlin finns dock i åtta delar och sträcker sig fram till 1933, men då inte översatt. Jag vet att det är jobbigt för mig att läsa på tyska och jag ger ofta upp eller så tar det så lång tid att jag tappar sammanhanget i boken. Men lyssna går faktiskt bättre. Mycket bättre.
Nu har jag snart läst ut bok nummer sju och jag har skrivit om alla delarna på Feministbiblioteket, även om förmodligen få av mina läsare kan ta till sig dem. Det finns, vad jag har sett, inte ens på engelska. Just krimdelen är inte så betydande ju längre in i serien vi kommer. Det känns nästan mer som utfyllnad. Det handlar mer om att Hulda får känna sig viktig och bra. Men något händer i varje bok, som får sin lösning på slutet.
Det är klart att jag flera gånger känner mig lost in translation, men jag är också en läsare som inte måste fatta precis allt. jag kan läsa en bok och tänka att just det där förstod jag aldrig hur det hände ihop, utan att grotta ner mig vidare. Det var lite tråkigt när jag missade hur böckernas homosexuella man blev lurad av en ung älskare, men jag fick i alla fall med mig att han blev det och att han fick sitta i fängelse för det.
När jag berättade för min svägerska om läslyssningsprojektet fick hon en idé. Hon är nämligen finsktalande, men tycker att det att det är jobbigt att läsa på finska. Kanske ljudböcker kan vara något för henne? Jag hoppas att hon fann något där. Jag tänkte också passa vidare till er andra med något B- eller C-språk som ni funderar på att underhålla. En bok kan kännas tung att läsa, men ljudbok är inte så dumt faktiskt.
Bild: Spittelmarkt av Paul Hoeniger från 1912, några år före böckerna utspelar sig.
