Emma M. Lions många dagböcker

Vi börjar med tråkigheterna. För det första hade jag svårt att komma på något att skriva om om djur och natur som jag inte redan har skrivit här (jag har ju till exempel redan skrivit om den onaturliga naturen hos Suzanne Collins, skogen som känsla, stormar och sommarregn, bland annat) så jag fick helt enkelt tolka temat ytterst bokstavligt och skriva om en bokserie vars huvudkaraktär har ett djurnamn. Förlåt mig för detta.

För det andra så är det ju ytterst tråkigt (i alla fall ekonomiskt sett) att falla pladask för en bok som har åtta fortsättningsdelar och som ska få ytterligare minst tio. Det blir dyrt, minst sagt.

Men nog med gnäll och tråkigheter för sanningen är ju den att jag gärna predikar The unselected journals of Emma M. Lions obeskrivligt charmiga förträfflighet.

Projektet, att skriva en bokserie/berättelse i säsonger som man är van att tänka tv-serier men inte böcker, tycker jag är väldigt spännande (läs mer om upplägget hos författaren Beth Brower här). Jag tror också att det kan vara det som ger de här böckerna den där stillsamheten som gör dem så fina att umgås med. Det är inte viktigt att det händer en massa hela tiden och sådant som inleds i första kapitlet behöver kanske inte slutföras förrän i tredje kapitlet i femte boken. Det är vilsamt att vara i den här berättelsen helt enkelt.

Så vad handlar det om? Jo, unga, föräldralösa Emma som efter några år av att ha levt inhyst i släkten som en sorts sällskapsdam till en hemsk gammal dam anländer London och huset hon ärvt. Tyvärr förvaltas det av den hemska damens lika hemska bror, Archibald. Det blir ekonomiska problem, intriger, vänskaper som fortsättes och inleds, kanske romantiska möten. Jag glömde att säga att berättelsen inleds 1883. Det är som om Jane Austen och Lucy Maude Montgomery satt sig ner och skrivit något riktigt bitskt och mysigt tillsammans.

Jag tyckte mycket om The unselected journals of Emma M. Lions 1 som ni märker och valde därför att beställa alla de resterande sju böcker som finns utgivna i serien på ett bräde, därav min ekonomiskt klagande inledningen. Det riktigt positiva är ju förstås att sommarläsningen är räddad.