Om en dryg vecka presenteras årets vinnare av Augustpriset, det ska bli spännande att se om någon av mina favoriter tilldelas priset. Idag tänker jag, som den urbota värmlänning jag är, skriva några rader om tidigare värmländska augustprisvinnare.
Göran Tunström är en av de stora värmlandsförfattarna och de flesta av hans romaner utspelar sig åtminstone delvis i Värmland, oftast i trakten kring Sunne. Han tilldelades Augustpriset 1998 för romanen Berömda män som varit i Sunne med motiveringen: ”En lanthandlare och hans vänner bär vittnesbörd om brusten manlighet och kärlekens månfärder. En klar stjärna i Tunströms nebulosa. Och mörkret tätnar i den värld som är Värmland”.
Romanen utspelar sig i slutet av 60-talet, strax efter den första månlandningen, när astronauten Ed Oldin återvänder till Sunne med sin mors aska. Detta sammanfaller i tid med förberedelser inför Sunnes jubileum, och handelsman Stellan Jonsson Löks uppdrag att skriva ett avsnitt om berömda som varit i Sunne, i en jubileumsbok. Stellan är expert på området och kan skriva om stora män som exempelvis Tage Erlander. Men ju mer han skriver, desto mer kommer berättelserna att handla om byns ”vanliga” invånare. Här finns ju en hel del intressant att skriva om målaren som tog livet av sig och prästen som förlorat sin tro.
Göran Tunströms texter är bedrägligt ”enkla” och lättlästa, men berör alltid det djupt personliga och existentiella i tillvaron. Hans berättelser skildrar det storslagna i det lilla, högtiden mitt i vardagen.
Lars Lerin behöver knappast presenteras och jag har svårt att påstå att hans akvareller är värmländska ens när de avspeglar delar av vårt vackra landskap – Lars Lerins konst är helt enkelt universell. Och överjordiskt vacker. 2014 tilldelades Lars Lerin Augustpriset i fackboksklassen för den magnifika boken Naturlära: limes norrlandicus med motiveringen: ”Bland blomster och brusande vatten leds läsaren mellan iakttagelser, infall och fakta. Det är blått gräs, blöta fötter och Busjöns läge. Det är världen via ett grässtrå. Det är nya infallsvinklar på tillvarons vindlingar. Allt omgivet av lerinska akvareller och bilder som gör detta till en bok att ofta återvända till”.
Naturlära är en stor bok på många sätt, dels är den helt enkelt rent storleksmässigt enorm, dels innehåller den allt som är viktigt att veta. Att i ord försöka beskriva innehållet i Naturlära på ett sätt som gör boken rättvisa går inte. Här finns de små detaljerna som inte många förmår uppfatta med ögat och de stora svepande sammanhangen som berättar om meningen med livet. Här finns det personliga, det privata, kärlek, sorg och lycka. Med små ord gestaltas en kärlek så innerlig att tårar emellanåt rullar nerför mina kinder.
Naturligtvis förknippar vi Lars Lerin mest med hans bildkonst, men hans ordkonst står fint på egna ben den också. I Naturlära blandas romantisk poesi med vardagsnära dagboksanteckningar. Gemensamt för orden är att de så väl fångar och gestaltar både det fantastiska och det ytterst vardagliga.
Marit Kapla tilldelades Augustpriset 2019 för sin skönlitterära bok Osebol, med motiveringen: ”Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by”.
Texten i boken bygger på intervjuer med människor som bor i författarens uppväxtby Osebol i norra Värmland. Av intervjuerna har författaren skapat en säregen lyrik som både är vacker, underfundig och lågmält känslosam. Här finns historien och allt som försvunnit, här finns de som alltid funnits här och de som kommit till, här finns längtan och vemod. Kanske finns här också en framtid? Boken är ett fantastiskt dokument över en tid, en by och dess invånare.
Jag tror man uppskattar det
om man varit härifrån mer.
Jag kan också se
att det är fint somliga dagar
men annars så …
För mig är det bara
en jäkla dalgång
ungefär.
Gemensamt för alla värmlandsförfattarna som tilldelats Augustpriset är att de fångar det magnifika i de små ögonblicken. Det är väl just det som är Värmland.

Fantastiska författare alla tre. Jag var helt betagen av Osebol!
Kaplas nya bok vågar jag mig nog inte på tyvärr, den låter så bra men ämnet är svårt.
Samma för min del Anna, det har ju varit en del av mitt jobb under många år att lyssna på berättelser om förlossningar, oftast när ngt gick snett. Men Osebol är fin ❤️