Vinter med Kulturkollo #storm

Jag älskar väder! Jag älskar att promenera mitt i blåsten, ibland också mitt i regnet. Inte för länge, eller för blött eller för kallt, men en stund sådär lagom så jag känner mig alldeles upplivad och levande. Det är typ det enda jag kan koppla an till i Svindlande höjder till exempel, det där eviga travande på den ogästvänliga heden. 

När jag var liten upplevde jag höst- och vinterstormarna som oändliga till antal och i tid. Och alltid blev det strömlöst lagom till läggdags så att jag fick sova på golvet i mamma och pappas rum så att vi kunde hålla värmen ordentligt. Och ständigt var det det där letandet efter väckarklockan som tickade så embarmligt högt för att vi skulle vara säkra på att komma upp i tid när klockradion inte var att lita på. Det var en ständig påminnelse om hur utsatta vi var, hur stark naturen var och hur mysigt det ändå också var att ligga där tillsammans, eller sitta och äta kvällsmat vid levande ljus.

Kulturella stormar? The perfect storm är en riktigt bra, och hemsk film. Den kan man se om man gillar stormar, det är nästan så att det går över då. Och så har vi naturligtvis Sharknado-filmerna… Jag har förkortat mitt liv med två av dem och medan den första var dålig men på gränsen till charmig var den andra övertygad om sin egen förträfflighet och allvarligt menad, inte charmig alls. En trea finns och fler blir det säkert. Twister är ok underhållning (allt med Philip Seymour Hoffman är värt att se, om och om igen). Finns det fler som jag glömt? Vilka är era bästa kulturella stormar?

Bild: drogo av pippalou