Det är bara jag som är så fucking dålig av Marie-Chantal Long

linje-ulrica
Den här boken handlar om Vladi. Han är en ganska vanlig tonårskille, men han är missnöjd med sin kropp. Han känner sig tjock och tycker att kläderna sitter dåligt. Ganska mycket av hans tid går åt till att fundera över hur  andra tycker att han ser ut och det händer mer än en gång att han kommer för sent till skolan för att han bytt kläder flera gånger innan han kommer iväg. Han börjar tänka på vad han äter och han börjar träna på gym.

Då kommer beskedet om att hans pappa, som arbetar som frilansjournalist, har blivit kidnappad av rebeller i Syrien. Vardagen rasar. Vladis mamma bryter ihop och han försöker hantera situationen – men det enda han känner att han kan kontrollera är träningen och  kalorierna, och hans kroppsfixering blir bara värre och värre. 

Syrientemat i boken är aktuellt och trovärdigt skildrat, med kontakterna med UD och mediebevakning. Hur de pendlar mellan hopp och förtvivlan. Men det får ändå stå tillbaka för berättelsen om Vladi och hur han slits mellan sina tvångstankar och sitt dåliga samvete. Familjens kris blir den utlösande faktorn som kastar Vladi handlöst in i ett destruktivt beteende. Han plågas av att han inte kan stötta sin mamma på rätt sätt och av att han inte förmår vara mer orolig för sin far. Han blir osams med sin bästa vän Ibbe som inte tycker om Vladis nya intresse. Allt uppslukas av tankarna kring kropp, träning och mat.

[quote]Pappa. Jag tänker aldrig på honom. Är så fucking dålig och kass.
Pappa dör någonstans i en håla och jag vill snacka efedrin.[/quote]

uppslagBoken är uppbyggd på ett ganska spännande sätt då läsaren får både handlingen och allt det som Vladi tänker presenterat för sig samtidigt – och rent faktiskt på samma sida! Det är intressant, men det gör också berättelsen ganska svårläst. Det tar en stund innan jag hittar en bra rytm i hur jag ska byta mellan de två textspalterna.

Det sticker till i hjärtat när jag läser Vladis tankeström där han aldrig, aldrig får ro för sina tvångstankar. Jag önskar honom så att han ska våga se det andra ser – att han är bra som han är. Jag önskar honom så att han ska våga släppa de elaka tankarna som aldrig låter honom få en stunds sinnesfrid. Och att han och hans mamma kunde mötas i sin förtvivlan och istället stötta och trösta varandra.  Mitt i den outhärdliga situationen med pappans fångenskap och mammans depression finns ändå en ljusning, det finns människor omkring Vladi – en moster, en tränare, en kompis – som så småningom reagerar på att han tränar för mycket och äter för lite. De försöker dra i bromsen och hjälpa honom, men frågan är om det går att bryta hans destruktiva mönster.

Jag har läst flera böcker om tjejer med ätstörningar, men jag tror det här är första gången jag läser en bok med det här temat som har en kille som huvudperson. Pressen på ungdomar att se bra ut är hård och det är viktigt att komma ihåg att det inte bara gäller flickorna.

[box style=”rounded” border=”full”]Titel: Det är bara jag som är så fucking dålig
Författare: Marie-Chantal Long
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2016[/box]

One comment

Comments are closed.