The Times They Are A-Changin’

linje-kulturkollo

Kulturkolloredaktionen blev, som så många andra, lite ställda när det stod klart att Bob Dylan är årets nobelpristagare i litteratur. Ett val som vissa hade svårt att smälta, och ingen kände för att skriva ett blogginlägg. Men kommentera på något sätt måste vi väl ändå göra. Så vi bjuder er på ett utdrag från vår Facebook-konversation. Så här gick tongångarna under eftermiddagen:

Ulrica: Jaha, vad säger vi om det?

Carolina: What?! Det var oväntat…

Helena: Ingen aning faktiskt. Han har ju bra låtar men jag har aldrig lyckats höra vad han sjunger riktigt.

Anna: Hela USAs författarelit kommer att gå bananas – de som inte fått priset på 20 år…

Carolina: Men en poet, vilket ju Linda var lite inne på

Linda: Väldigt provocerande. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Kan absolut inte hylla. Och nu blir det ingen riktig poet på många år.

Carolina:  Vilket slöseri i poetkvoten!

Lotta: Varför är det provocerande? *inte insatt*

Linda: Tja, kanske för att han är musiker och inte författare. 😉 Mvh litteratursnobb

Lotta:  Jahaaaaa 🙂

Helena: Jag är nog också lite besviken tror jag. Har vi någon Dylan-kännare i kollot?

Linda: Lite som att ge guldbollen till en hockeyspelare i division 3.

Lotta: Fast här protesterar jag minsann – ingen skillnad på en poet och en låttextförfattare, kan en poet få priset så kan väl Dylan. Även om jag tycker att Leonard Cohen eller den bäste av alla Robert Smith hellre hade kunnat få det.

Linda: Hade blivit mindre sur om Cohen fick det. Han är ju riktig poet. How does it feeeel? How does it feeeel? Allvarligt. Fanny får undervisa mig.

Fanny:  Haha jag är ingen Dylan-fan jag blev bara glad över tanken att en låtskrivare kunde få det.

Viktoria: Jag kan inget alls om Dylan mer än att min pappa hade någon diktsamling av honom när jag var liten och att av mina mer självupptagna killkompisar i 25-årsåldern hade honom som idol. 🙂

Linda: Men spännande. Kanske grafiskt nästa år?

Viktoria: Kom på att det var dikter av Leonard Cohen haha, så inte ens det.:-)

Helena: Låttexter är jätteviktiga för mig och jag kan nog tänka mig en textförfattare som nobelpristagare, problemet för mig är att jag aldrig uppfattat Dylans texter så jag har inget begrepp om han är fantastisk eller inte… Saknar att inte kunna botanisera bland nyspännande böcker nu lite. Men jag överlever nog också detta 😉

Linda: Låttexter är viktiga. Men Dylan. Är det Horace skilsmässokris med för mycket rödvin och försök att vara trubadur som ställer till det?

Helena: Låter rimligt

Linda: Vi kanske kan skriva något superelakt om rödvinspimplande och trubadur-wannabes bland ålderskrisande akademiledamöter som orsak till att priset dröjde en vecka?

Lotta: Det kan ni kultursnobbar skriva. jag säger skål! 😀

Linda: Ett bittert konfererarinlägg, eller en bild och ett jaha, eller ingenting? Jag kan inte skriva något hyllningsinlägg alls.

Helena: Börjar mer och mer känna mig lite kränkt över detta nu. Ännu en gubbe som skriver för gubbar och älskas av gubbar, och inte ens böcker… Nej, jag ska verkligen inte skriva vårt inlägg om detta 😉

Linda: Jag är riktigt förbannad.

Lotta: Jag tycker vi skriver av den här tråden rakt av så får det bli vår kommentar.

Helena: Jag tycker det är helt ok att inte göra något inlägg alls om vi inte har något positivt att säga alternativt ett jaha och en bild+motiveringen. Ska jag vara bitter och pompös offentligt vill jag gärna ha lite perspektiv och tid till att formulera mig (och fungerande hjärna som jag litar på)

Carolina: Dör lite här nu… tycker också vi kan klippa in de här diskussionerna till ett inlägg 😂😂. Vi kanske rentav blir aktuella för nästa års pris? Bloggtexter är också texter!

Viktoria: Haha, alltså så illa tycker nog inte jag att det är men har som sagt inget positivt heller att säga. Filmen I’m not There var jättebra, men det kanske inte direkt räcker, hehe. Dessutom åratal sedan jag såg den. 🙂

4 comments
  1. Efter att ha gett mig in i diverse Facebookkonversationer och SMS med vänner under det senaste dygnet så kan jag i alla fall se en hel del positiva spinoffeffekter. Det var länge sedan begreppet “vad är litteratur?” diskuterades så häftigt och intensivt i svensk media. Det är också länge sedan som ett nobelpris väckte så mycket känslor, och så många “lekmän” engagerade sig. Kritiken av en del (inte er då) att låttexter inte platsar kan jag absolut inte förstå, en bra låttext i kombination med musik kan beröra mig mycket starkare än en dikt gör (med några undantag).

    Jag har ärligt haft svårt att förstå flera tidigare val, trots att jag läser mycket har jag sällan läst något, och när jag efter att de fått priset har provat så har jag fattat nada. Och det tror jag är känslan hos många. Inte heller kan jag se det här som mer gubbigt än andra val av gubbar.

    Tilläggas ska att även om vi har flera Bob Dylanskivor hemma, och jag lyssnat på musiken, är han långt ifrån min favorit vad gäller texter så jag pratar inte som ett fan 😉

    1. Man kan i alla fall konstatera att även om traditionen att välja en gubbe består, så är det i alla fall en lite annan typ av gubbe den här gången!

    2. Jag håller med om att det har blivit spännande diskussioner, men det är svårt att blunda för att det samtidigt är ett myteri mot det Nobelskepp de är satta att segla. Om inte ens Akademin orkar försvara boken, vem ska då göra det?

Comments are closed.